Sista ord

Okej, detta är mitt sista inlägg om utmotandet av Isabella Lund ur semi-offentligheten (men inte om sexköpsfrågan -- nu när Isabella tystnat blir det än viktigare att vi andra fortsätter diskutera den). Det är säkert inte lätt för Johanna Parikka Altenstedt att stå så förhållandevis ensam nu; vissa utfall mot henne har dessutom gått över gränsen och blivit omoraliska i sig. När hon nu skriver på sin blogg att hon uppfattar sig som föremål för ett mobbdrev ska det förstås tas på allvar. Samtidigt är det rätt viktigt, för den som försöker bilda sig en helhelsbild av "affären", att hennes inkonsekvenser, felaktigheter och retoriska knep som endast bygger på fördomar och socialt förakt för "horor" och "horaktighet" lyfts fram.

1. JPA och de få som försvarar hennes agerande (som här, eller här) hävdar att Isabella utsatt JPA för en förtalskampanj -- när det i själva verket förhåller sig tvärtom. Den som uttalar sig bör först kolla igenom Isabellas blogg, som lär ligga kvar ute på nätet ett tag till, för att få en någotsånär klar bild av vad och i vilka sammanhang det skrivits om JPA där. Bilden är rätt entydig: Isabella angriper JPA på grund av hennes sätt att argumentera och på grund av de angrepp hon själv utsatts för -- men samtliga dessa helt legitima om än ibland känsloladdade debattinlägg utsätts för grovt misstänkliggörande och osakliga ogiltigförklarande av JPA.
2. I den kommentar som "dödade" Isabellas blogg hotade JPA outa Isabella "om hon inte slutade med sina sliskiga felskrivningar". "Johanna Altenstedt har fått nog av Lunds felskrivningar" ekar Nina Unesi på LO-bloggen (sic!). Men vari består då dessa felskrivningar. Vad är det som är fel? "Lögner sprids om vad som har sagts och vad som har hänt" skriver Parikka Altenstedt i sitt senaste inlägg. Men hon talar inte om vilka lögner som spridits.
3. I den kommentar som "dödade" Isabellas blogg hotade JPA outa Isabella "om hon inte slutade med sina sliskiga felskrivningar". Observera språkbruket. I ett annat inlägg på sin egen blogg riktar hon sig till de som vill "kommentera lite djupare värden i livet än bara kommersiell sex". Mest bisarr och avslöjande är insinuationen att de/vi som "försvarar" Isabella är hennes kunder (iofs har jag hört att det finns kvinnor som köper sex av andra kvinnor, så tanken är väl inte helt omöjlig, men jag måste ändå skratta vid föreställningen om mig själv, gifta heterotant som jag är, som sexkund hos Isabella). Jepp, vi som ifrågasätter sexköpslagen och gärna diskuterar den är snuskiga torskar utan sinne för de sanna och viktiga frågorna i livet. Och horor, de är ena riktigt sliskiga typer det. Följdriktigt slår horföraktet ut i fullt perverterad blom hos bloggaren Per, som inleder sitt försvar av JPA med meningen "Nej men oj då, lilla horan utmobbad?".
4. JPA argumenterar mot en motståndare hon helt enkelt inte läst ordentligt. Okej, man måste inte kunna Isabellas blogg utantill för att gå i polemik mot den. Men det är intellektuellt undermåligt att inte bry sig om vad sin motpart faktiskt säger, att istället tillgripa en falsk klichébild som bygger på egna och andras förväntningar på motparten. JPA skriver idag att som anonym kan Isabella "ju lura oss att hon är lycklig - och dölja om hon t ex lever under stort press eftersom hon har byggt ett liv på ett lögn, att dölja sin prostitution för sina närmaste. Det är inte okej att hon låtsas vara glad om hon inte är det." Här finns en märkligt sadistisk logik som jag inte orkar gå in närmare på. Men framför allt är "den lyckliga horan"-klyschan något som snarast står för JPA; inte Isabella som tvärtom gång på gång beskrivit den depression hon befinner sig i och förklarat att hon under lång tid varit oförmögen att jobba. Hela JPA:s oförmåga att ta in de gång på gång upprepade skälen till Isabellas anonymitet (oavsett om den kan anses komprometterad genom uppträdandet i Studio Ett eller inte) talar, för övrigt, också sitt tydliga språk -- här finns en total vägran att ens vilja försöka förstå sin motpart, och detta drar ner den egna argumentationens nivå ordentligt.

Slutligen måste påståendet att Isabella "inte tar sitt ansvar" genom att skylla sitt beslut att sluta blogga på JPA kommenteras. På vilken sätt tar du själv ansvar för dina handlingar JPA? På vilket sätt tar du ansvar för dina egna påhopp, dina egna osakligheter, ditt förtal?

...och slutligen slutligen... I min första kommentar till den här historien undrade jag om någon inom de etablerade medierna skulle komma att reagera på tystandet av Isabella -- och det är det nu faktiskt någon som har gjort, nämligen Andreas Ekström i Sydsvenskan. All heder åt honom!
Uppdatering 27/9: Det har varit lite fram och tillbaka med statusen på länkarna till Johanna P Altenstedts blogg. Hon tycktes först ha raderat sin blogg, sedan gjort den till en privat angelägenhet för speciellt inviterade gäster, sedan raderat den igen? (och trots att jag förstår hur jobbigt det måste vara att ha en så massiv opinion emot sig kan jag samtidigt inte annat än förundras över dubbelmoralen, diskrepensen mellan de krav JPA ställer på andra och det sätt hon själv agerar på). Nu tycks någon annan ha grävt fram informationen & "tagit över" åtminstone de delar av bloggen som är under diskussion, så att de fortfarande finns tillgängliga. Demokratisk välgärning eller bristande respekt? Med tanke på att det nu förs en bred debatt omkring hela den här frågan, och på att JPA:s beteende haft konkreta konsekvenser för bloggosfären, lutar jag åt det första alternativet. JPA har all rätt att dra sig undan debatten när hon vill, men det går förstås inte att göra det hon gjort ogjort. Kanske hade det dock varit bättre att helt enkelt kopiera texterna och publicera dem någon annanstans.
Ännu en uppdatering: Isabella är tillbaka! Hon sträcker ut en fredstrevare till JPA (trots att det egentligen inte åligger henne att göra så) & manar oss andra till vänlighet och lugn. Vill får väl se utvecklingen an, men jag skulle tro att den moderliga förmaningen lugnar ner oss hetlevrade bloggare ett tag.