onsdag, september 19, 2007

Twinglyhoreri vecka 39

Egentligen var det ett tag sen jag mer eller mindre slutade titta på Filmkrönikan, mest för att sändningstiderna inte riktigt passar mig. Men jag tyckte von Zweigbergk verkade vara på rätt väg med sina smått Röda Rummetinspirerade bordssamtal, och blev lite ledsen av de massiva motreaktionerna (iofs blir det alltid massiva motreaktioner mot Filmkrönikan, alla verkar på nåt sätt tro att de skulle kunna göra det bättre själva och hittar ständigt nya förevändningar för att hata programledarna). Nu är saker & ting på trist & förutsägbart vis back to normal igen -- det där med film, det ska vara ungdomligt och klämkäckt. Det ska vara ett snyggt Bonnie & Clydeinspirerat par med frisyrer som matchar låtsaspickadollorna de riktar mot oss i soffan. Fuck that, säger jag. Eller om det nu måste vara så, då kan man väl göra ett filmprogram till som kan vara lite nördigt cineastiskt och skönt medelålders istället? Snälla? In med von Zweigberg igen och varför inte den lågmälde recensenten Andreas Degerhammar vid hennes sida?
Ett glädjeämne är istället att filmen kommit att bli lite bättre behandlad på dagstidningarnas kultursidor. Ja, åtminstone inbillar jag mig att det är så. Tycker mig, utan att närmare ha undersökt saken, ha sett en växande andel essäer, artiklar och kommentarer som handlar om film och TV ur annan synvinkel än den glamourösa i svensk press sista tiden.
Gårdagens kommentar i SvD av Hynek Pallas är ett exempel. Pallas beskriver den ökade glamour- och Hollywoodstjärnelikriktningsfaktorn på filmfestivalsmarknaden idag. Jag skriver "filmfestivalsmarknaden" trots att artikeln är skriven som om marknadsfaktorn är något som kommit in nu, som en orm i cineastparadiset, medan den i själva verket alltid funnits där. Pekuniära frågor har aldrig varit frånvarande i festivalskulturen och det är inte bara i Hollywood som film också har med pengar, med marknadsföring, finansiering och försäljning att göra. Men vad herr Hynek visar är kanske att marknaden blivit alltmer homogen och ojämlik, att det är snålare tider för de som befinner sig utanför mittfåran och som traditionellt haft stort utbyte av festivalsvärlden.
En annan filmartikel är Mårten Blomkvists högst välkomna granskning av översättningarnas kvalitet inom dvd-utgivningen. Eller bättre uttryckt brist på kvalitet. Ja, film- och TV-översättningarna är skandalöst dåliga, och uppenbarligen utgör dvd-filmerna en ännu sämre kategori. När ska vi börja tänka på filmöversättningar som viktiga? Varför är det okej att man inom filmen inte ens försäkrar sig om att ge "konsumenten" en grundläggande, korrekt förståelse av det som förmedlas? Jeez. Vi hånar de länder som använder sig av dubbning, och jag vill inte hävda att vi borde övergå till ett sådant system, men faktum är att en väl genomarbetad intalning av en film på främmande språk ibland kan visa en bättre känslighet för språket än våra torftiga remsor. Jo, det är sant. Se den tysktalande versionen av Il Capitano till exempel.

P.s. Jag blir glad av Ellen Mattsons naiva fråga angående TV-programmet Idol: "Varför är juryn så taskig?" Hon vet förstås egentligen varför. Men fortsätter ändå: "Jag tror att juryn har missuppfattat innebörden i ordet professionalism."

6 kommentarer:

Thomas Tvivlaren sa...

Själv minns jag med glädje Nils Petter Sundgrens analyser. En karaktär minsann! :)

För övrigt får detta inlägg mig att tänka på Killinggänget. ;)

Hynek Pallas sa...

Hej. Ja, det tycks som om det blir fler artiklar om film i svensk press som inte bara handlar om glam. Det är verkligen välkommet och jag gör mitt för att högen skall växa.

När det gäller mitt inlägg: jag håller naturligtvis med om att den pekuniära faktorn alltid varit en del av filmfestivaler. Det kunde jag ha förtydligat. Men samtidigt är mitt intryck att glamarknadsfaktorn har blivit mycket, mycket viktigare på vissa festivaler än den var bara för ett par år sedan. Det går också hand i hand med den förändrade festivalbevakningen - idag är en stor festival som en räcka junkets för Hollywood-rullar, och de flesta journalister hinner inte se mycket annat.

Det finns rätt många andra faktorer som ändrat festivalerna till marknader för den som kan betala, som visningsavgifter exempelvis. Det slår verkligen mot dem som traditionellt haft stort utbyte av festivalvärlden.

Charlotte sa...

Tvivlare: ja, stackars Gunnar Rehlin. Tur att han har humor & självdistans (måste han ju ha, annars hade han väl inte ställt upp i den filmen).

Hynek: ja, min kommentar är kanske lite ogenerös. Det är verkligen en otäck utveckling du beskriver. Det där med visningsavgifterna t ex, sånt är viktigt att ta upp.

Ture Masing sa...

Nu finns Phonephucker i handeln, eller åtminstone på internet (adlibris och bokus tex)

Mr Brown sa...

Jag är nu inte så insatt i filmvärldens interna diskussioner men jag tycker att titeln på ditt inlägg förtjänar att uppmärksammas: "Twingly-horeri"! Briljant!

Charlotte sa...

Tack för tipset Ture!

Mr Brown: tack, men jag har förstås inte kommit på det helt själv. Tror det var hos Blogge Bloggelito jag först såg uttrycket "att twinglyhora". Äras den som äras bör.