50-listan, del 19: Inland Empire

Jag förlorar orden när det kommer till David Lynchs senaste filmer, och i synnerhet Inland Empire. Så är inte heller Lynch i första hand någon intellektuell regissör. Filmerna utmärks av absurditet och abstraktion men främst av en extrem emotionell intensitet. De kräver att man tittar med sinne och känsla i första hand. Det är inte heller svårt att göra så eftersom de tenderar att nå rakt ner till undervegetationen vare sig man vill eller inte. Och det är dess mörkaste delar de siktar mot.
Vilket inte innebär att det inte skulle finnas narrativa linjer och igenkännbara motiv i dem. Den som önskar kan läsa det här ganska intressanta filmkritikersamtalet utifrån Inland Empire. Vad jag saknar i det är dock en behandling av den rent sociala och den feministiska dimensionen av filmen (och så måste jag säga att det kryper i hela kroppen på mig av den nedsättande jämförelse en av samtalsdeltagarna gör till förmån för en banal skitfilm som Junebug). Förutom motivet med att glida in i och ut ur berättelsevärldar, och dess existensiella dimension med att glida in i och ut ur "roller", finns motivet att glida ut ur samhället. Att bli någon som ligger blödande på gatan och vars ångest bemöts med "It's just you dyin', is all".
Och för den som läst feministisk filmteori är Inland Empire precis hur rik som helst.
Det finns inte mycket till bra klipp på YouTube, men här i alla fall eftertexterna - en mindre skrämmande del av filmen som inte är så visuellt njutbar här men iallafall bjuder på en fin låt.



Tidigare delar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15,16, 17, 18