Idag avslutar Willy Silberstein diskussionen om antisemitism och kollektiv skuldbeläggning på Brännpunkt i Svenska Dagbladet. Det inledande inlägget möttes av en liten våg av reflexmässiga reaktioner och och den vanliga oförmågan att läsa innantill när det kommer till ämnet antisemitism.
För det första tycks många ha svårt att läsa och förstå "Svenska kommittén mot antisemitism", det som Willy Silberstein är ordförande i. SKMA blir enligt dessa personers läsförståelse "Israeliska ambassaden i Sverige" eller något åt det hållet. Eller hur ska man annars förstå det märkliga svar Silberstein fick av Pierre Schori, Marianne Lindberg de Geer och Mikael Wiehe. Israel har ju kollektiv skuldbeläggning som strategi! utbrister de och kräver att Willy Silberstein ska beklaga det inträffade. Som om han bar skuld till det och som om varje diskussion om antisemitism nödvändigtvis måste handla om den israeliska statens agerande.Ska man lasta varandra för undvikande av beklagande är det att notera att de tre artikelförfattarna inte beklagar detta, som Willy skriver om: "Via Facebook nås jag av följande meddelande av en person med ett typiskt judiskt namn: ”de senaste 48 timmarna har jag och mina barn (som är vuxna) fått ta emot cirka 45 telefonsamtal om hur vi ska bli behandlade när de får tag på oss judar och avslutar jobbet som Hitler inte hann göra och hur mina barn och barnbarn (och de visste namnen på barnen och barnbarnen) ska dödas på torget.”
För det andra inträder en märklig selektiv varseblivning som vänder vissa utsagor till sin motsats. "Jag är rätt säker på att Palm inte är antisemit", skriver Silberstein apropå Veronika Palm, hon med "Vem-ska-Dom-Utvalda-bränna-nästa-gång"-citatet. Ändå lyckas vissa läsa detta som "Jag är helt övertygad om att Veronika Palm är antisemit". Det tycks t ex Jonas Sjöstedt göra, han skriver på sin blogg: "Det är viktigt att hålla tanken och rågången klar. Kritik av Israel får aldrig bli hat eller fördomar mot judar. Däremot tycket jag nog att Silberstein i sitt viktiga ärende skjuter över och förbi målet. Jag har svårt att se varken Veronica Palm eller Torbjörn Tännsjö som antisemiter, en och annan olycklig formulering till trots. Skjut istället på de verkliga antisemiter som faktiskt finns och förtjänar kritiken." Sjöstedt har läst på ett blint och reflexartat sätt. Jag skrev två kommentarer till honom som han märkligt nog inte velat publicera, bl a skrev jag: "Kritiken handlar alltså om vilken retorik man använder och vilka stämningar man kan underblåsa med den."
Felläsningen på bloggen "Alltid rött alltid rätt" får dock delvis tillskrivas Svenska Dagbladets rubriksättare. "Det finns ingen skyldighet att kritisera Israel", har man kallat Willy Silbersteins slutreplik. "Willy Silberstein påstår att man inte har någon skyldighet att kritisera Israel", skriver bloggaren ifråga. Men Silbersteins argument handlar alltså om att just judar, som grupp, inte har en jämfört med andra människor särskild skyldighet att rikta kritik mot Israel. Han säger alltså något annat än det den här skribenten vill göra gällande.
Endast en kommentar har publicerats på Svenskans nätsida till dagens artikel. Därefter har kommentarsfunktionen stängts av - vad tror ni det kan bero på? Den ensamma kommentaren lyder:
Det du kritiserats för är att du inte tagit klart avstånd från staten Israels ageranden på skilda områden, där man ligger i konflikt med folkrätten och övriga världen vad gäller agerandet.
Du har uppvisat en förlåtande och förklarande attityd till deras agerande, som gränsar till dumhet eller oförmåga att förstå och delas av ingen förutom de renläriga.
Vilka tror Du, kära läsare, det är som avses med uttrycket "de renläriga"?
Uppdatering - kloka synpunkter på Tännsjö:
- Lisa Magnusson i Aftonbladet
- Svante Holmberg på Newsmill
onsdag, juni 09, 2010
Brännpunkt, debatten...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
"Sionisterna"? Spontant antar jag ärligt inte "judarna", i alla fall, eller brukar man prata om judendomen som en lära? (Ärlig fråga.)
Ja, jag tror dig på din ärlighet Sven. :)
Judendomen är ju också en religion, vilket väl får betraktas som en lära.
Men "sionisterna"... hur är det "de renläriga"? Väl att bemärka är också att ordet "sionisterna" idag ofta fungerar som ett kodord för "judarna". Och hur som helst är det ett väldigt vagt, ospecificerat fiendebegrepp. Vad menar man med "sionister"? Många israeliska fredsvänner är sionister, som den här t ex: http://annaveeder.wordpress.com/ Det behöver inte betyda mycket mer än att man tycker att Israel har rätt att existera som judisk stat.
Nu minns jag knappt hur jag tänkte :) Men det är säkert så att jag tänkte som det onekligen låter.
Men jag tycker likväl att man måste fundera över vad man anser vara sitt hemland, oavsett om man bor där eller inte, och kritisera det när det gör fel eller agerar som jag tycker kontraproduktivt och på ett regelvidrigt sätt.
Det förvånar mig alltid när människor så totalt alltid försvarar en viss sak, oavsett om det är ett fotbollslag, parti, människor eller länder, oavsett vad de gör och hur de bär sig åt.
Jag förstår inte riktigt vad är det som skall kritiseras ? Det måste vara något fel uttryck/ord helt enkelt ?
Det som Israel strävar efter är fred och försoning ... vad i detta är det som skall kritiseras ?
Områden Israel occuperar - har de vunnit i kriget och det har inte hänt någonstans att man lämnar tillbaka områden vilka man vinner i kriget.(livets lagar)
Det är samma som att ändra regler efter en fotbollsmatch och se "fel" lag som vinnare !
Det går inte att ta tillbaka något, vad gäller krigspelet=Schack då "Rört är fört"=är livets lagar vilka Nstiftelsen erkände 2006 och 2008!
Kritiken saknar mening helt enkelt... är bara bortkastat tid!
Alltid rött:
jag håller helt med om att det ofta finns en reflexmässighet i debatten om Mellanöstern på båda håll - den blir lätt väldigt polariserad.
Men svenska judar är just svenska judar, inte israeler. Det finns en mängd olika åsikter om Israel och israeliskt agerande inom den gruppen och ingen orsak att kräva att de ska uttrycka en gemensam & "korrekt" hållning. I synnerhet inte för att slippa antisemitism - alla har väl rätt att slippa rasism, oavsett politisk hållning.
Onni: menar du allvar? En blockad som orsakar lidande, en ovilja att låta sig granskas enligt internationella spelregler... det är sådant som kritiken gäller.
Men mitt syfte är att lyfta fram den antisemitism som tyvärr ofta visar sig, vid sidan av fullt befogad kritik, varje gång Israel "screws up".
Alltid rött alltid rätt[sic] skriver,
"...Men jag tycker likväl att man måste fundera över vad man anser vara sitt hemland, oavsett om man bor där eller inte, och kritisera det när det gör fel eller agerar som jag tycker kontraproduktivt och på ett regelvidrigt sätt..."
Med risk för att jag kan ha misstolkat vad du skrev, måste jag ändå säga att det är upp till var och en - vare sig man är jude, arab, grek eller turk - att i Sverige tillåtas ha sin egen känsla för vad som är ens hemland och att kritisera eller försvara enligt ens övertygelser.
Jag till exempel, en svensk(a) i diaspora som ser mig som svensk med dubbelt medborgarskap och allt. Jag är mycket duktig på att kritisera mitt älskade Sverige när jag tycker ledare klantar sig internationellt eller när jag ser flockmentaliteten härja bland vänsterkultureliten och ges mer än måttlig PR.
Svenska judar beklagar ofta Israels aktioner; jag har sett det i skrift utan att ens snegla på Feiler och Ascher. Att fördöma, å andra sidan, landet enligt svenska radikala eller extrema vänsterns recept och enligt detta recept bortse helt från hoten mot Israels multikulturella folk, det är inte schysst. Jag tror att när "kritik" så ofta slår över i ensidigt fördömande har svenska judar all rätt att säga ifrån utan att sättas på skampallen i hörnet.
Ingen tänkande individ borde dra in Israel som ursäkt för antisemitism i Sverige. De namn som kommit upp här, Schori och Wiehe, är ju kända tom av mig tack vare nätet, som ensidiga syndabocksmakare och vad de säger är förutsägbart och borde tas med en nypa salt.
Undrar om Schori och Wiehe med sina ofta ensidigt kritiska utfall OCH, tycks det mig, - rätta mig om jag har fel - brist på kritik vad gäller Israels och judars fienders ageranden (Iran, Hezbollah, Hamas) - någonsin har kritiserat de grupper i Sverige som på arabiska skanderade "död åt judar" i Malmö eller var det, som jag misstänker, av ingen vikt? Jag ser bara hyckleri, jag.
Ibland i mörka stunder kan jag bara se lingonen och blåbären, skogarna och bäckarna, bergen och Bottenviken hederliga och öppna. Men så hittar man människor, många människor, som inte hoppat på syndabocksvagnen, även bland vänstern, som inte stängt sina sinnen för andra åsikter och information och som gör en glad. Charlotte är en sådan.
Hej,
Jag undrar hur du, och andra i SKMA, ser på den rätt flagranta antisemitism som förekommer i kristna kretsar. Läste häromdagen en artikel i tidningen Dagen som öppet talar om judarna som "det utvalda folket":
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=214973
Artikeln andas visserligen en positiv syn på judar. Men är det inte rätt problematiskt att myter om judarna som det utvalda folket förekommer så öppet ledande kristna tidningar?
ATEIST
Den teologiska syn som artikeln uttrycker tilldelar ju judar blott en instrumentell roll i det egna frälsningsscenariet. Jag tycker personligen - och talar nu alltså för mig själv - att det är en obehaglig syn. Den är, vilket du ju påpekar, inte direkt fientlig men uttrycker respekt av ett rätt försåtligt slag. Jag vet dock inte riktigt hur pass vanlig den är i svenska kristna kretsar.
Läs även detta:
http://jonathanleman.blogspot.com/2008/08/vrlden-idag-antisemitismen-och-israel.html
Angående Veronica Palms eller Torbjörn Tännsjös vara eller icke-vara som antisemiter så fick jag samma uppfattning som Jonas Sjöstedt utifrån Willy Silbersteins artikel. Silberstein använder enligt mig en typ av icke-nekande nekande (non-denial denial) när han säger "Jag är rätt säker på att Palm inte är antisemit". Han är "rätt" säker. Han är inte helt säker, utan det finns en viss osäkerhet i hans påstående och i och med citatet från Palm så är det ganska sannolikt att han har fel. Han anklagar Palm för antisemitism samtidigt som han avskriver sig själv ansvaret för utpekandet.
Jonas - måste man inte läsa Silbersteins artikel utifrån en viss förhandsattityd för att sluta sig till detta? Din läsning är misstänksam till absurditetens gräns. Att säga att man är "rätt säker" på något är helt enkelt ett vanligt vardagsuttryck. (Och har du tänkt på att man inte gärna kan säga "Jag är till hundra procent övertygad om att denochden inte tycker siochså" när det handlar om någon man kanske inte alls känner och i vars huvud man i vilket fall som helst inte kan krypa in?
Läs meningen som följer på yttrandet om Veronica Palms förmodade icke-antisemitism. Den som handlar om hennes okunskap. Det är nämligen den som är den centrala meningen, det centrala budskapet. Varför inte ta det på face value?
Skicka en kommentar