Det fina med romantiska tragedier som utspelar sig på artonhundratalet är att karaktärerna får uttrycka sina känslor i vältaliga, vackra fraser som skulle låta psykotiska i en modern relation. Och eftersom romantik är en form av psykos så ger det – tvärtemot vad som ofta sägs – en sannare bild av kärleken än många moderna filmromanser.
(Kerstin Gezelius i recension av Effi Briest, DN. Filmen har jag inte sett men how very well put.)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar