Förnekelsen II

Vad är det egentligen som är viktigt i en text?
För ett par veckor sedan skrev Sakine Madon en ledarkrönika i Expressen på temat Durban 2001 och den kommande uppföljaren. Hon inledde såhär:

Bara några dagar före 11 september 2001 utvecklades en FN-konferens - "Durbankonferensen mot rasism, rasdiskriminering och främlingsfientlighet" - till en freak show.
Mein Kampf och konspirationsböcker delades ut, det skreks "död åt judarna" på den inledande NGO-konferensen och människor hotades.
Man skulle kunna tro att rasistiska extremister plötsligt dök upp och sabbade för flower-power-människor i batikkläder. Men nej, rasismen kom inifrån och legitimerades av arrangörerna.

Vad är det huvudsakliga budskapet i dessa rader? Ja, jag och de flesta med mig är nog överens om att vad de talar om är först och främst att det absurt nog förekom antisemitiska, antidemokratiska och verbalt våldsamma inslag på internationell FN-ledd konferens mot rasism 2001 - och, för det andra, att konferensens arrangörer inte markerade mot detta.
Men när Bulten i Bo tar sig an texten är det bara ett inslag i den han koncentrerar sig på. Han skriver en bloggpostning med titeln

"Mein Kampf delades ut på FN-konferensen i Durban" - sant eller skröna?

och återger samma inledning som såhär:

Bara några dagar före 11 september 2001 utvecklades en FN-konferens - "Durbankonferensen mot rasism, rasdiskriminering och främlingsfientlighet" - till en freak show. Mein Kampf ... delades ut, ... på den inledande NGO-konferensen ....

I kommentarsfältet till Sakines uppföljande bloggpostning om sin krönika skjuter Bulten också enbart in sig på förekomsten av Mein Kampf under NGO-konferensen. Han frikopplar den helt från det Sakines mening i övrigt berättar om - konspirationslitteratur och hot mot judar - och lyckas få in en släng mot Israel och ett försvar för förintelseförnekares åsikts- och yttrandefrihet i sin i övrigt skenbart av den heliga dårens oskuldsfullhet betecknade kommentar:

Jag kan inte riktigt begripa detta. Det borde väl ligga i yttrandefrihetens natur att NGO-organisationer har rätten att sälja vilken litteratur man önskar på detta inledande möte som inte var (vad jag förstår) en direkt FN-aktivitet.
Om jag vill läsa in mig på nazismens ideologi för att kunna förstå och bemöta den, är ju "Mein Kampf" ett relevant verk.
Det skulle vidasre inte förvåna mig om det även såldes böcker med innehåll av bl.a. instruktionsanvisningar i hur man etniskt rensar ett land som man har för avsikt ta över, Bibeln kallas visst den boken.
Hot om indragen ytrrandefrihet vill jag minnas att EU var på väg att genomföra för något år sen under det tyska ordförandeskapet, det var visst några historiska händelser som det skulle bli lag på att man måste tro på dem. Sverige svarade visst med att man ansåg att lagen om hets mot folkgrupp redan täckte upp detta påbud, och några veckor senare fick användes skattebetalarnas pengar till att köpa ut en Stockholmsk lärare för att han hävdade för låga siffror för förintelsens offer.

Därefter övergår han till att anklaga Sakine för ovederhäftighet då hon inte kan ange exakt vilken/vilka NGO(s) som delade ut Mein Kampf och i vilket syfte. Sakine svarar med att ange länkar till texter om konferensen som bekräftar den övergripande bild hon givit. Jag ämnar citera ur ett par av dessa länkar och låta dem ingå i min arsenal av källor som ger en samstämmig bild av den antisemitism som förekom på konferensen - med eller utan Mein Kampf. Först och främst anger Sakine Helene Lööws betraktelse över konferensen. Lööw deltog i den svenska regeringsdelegationen, och skrev om sina intryck i SKMA:s nyhetsbrev från november 2001:

Källa nr 1 - En grupp demonstranter omgivna av blåklädda polismän skriker antisemitiska slagord och viftar med plakat med texter som ”the absolute power is hidden behind Bush” och ”take Zionism out of people”. Platsen är konferenscentret ICC i Durban, Sydafrika september 2001, där FN:s världskonferens mot rasism pågår. Demonstranterna står direkt utanför ingången till konferensens huvudcentrum – de är ackrediterade att få delta i den samtidigt pågående världskonferensen för NGO:s (Non Governmental Organizations). Den världskonferens som skulle bli FN:s stora manifestation mot rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans, blev i stället en tummelplats för antisemitism, rasism och hat.
/---/
Förhandlingarna om NGO-konferensens slutdokument var minst sagt kaotiska och hätska. På NGO-forum tilläts vidare distributionen av antisemitisk litteratur, flygblad, t-shirts och utställningar av antisemitisk ”konst”.
/---/
Det var inte bara vid NGO-konferensen som antisemitiska övertoner förekom – i en rad stora demonstrationer i anslutning till konferensen, förekom antisemitiska banderoller, flygblad och vid en stor demonstration, som från början gällde protester mot privatisering och globalisering, men som kom att tas över av aktivister, skanderade talkörer bakom antisemitiska banderoller ”Kill the Jews”, ”Kill the Americans”.
Även vid regeringskonferensen gjorde sig antisemitismen hörd. I plenarsalen talade ministrar från arabstater om de forna ”sionistiska” kolonialmakterna – och jublet ville aldrig ta slut från delar av NGO läktaren. I många av talen av arabiska och afrikanska ministrar förekom förringande uttalanden om Förintelsen. Meningar som ”ett visst folkslag lär ha utrotats i Europa under förra århundradet – och de fick kompensation”, var ett vanligt inlägg i restitutionsfrågan rörande slaveriet. För övrigt var det i stort sett endast det transatlantiska slaveriet som diskuterades. Det fanns givetvis talare från de här delarna av världen som avvek och protesterade, men deras röster drunknade. Kontentan av de stämningar som piskades upp i Durban var att allt ont i världen, allt lidande är judarna, européerna och amerikanerna skyldiga till.

Källa nr 2, ett uttalande av representanter för fyra olika svenska NGO-er (Rädda barnen, Svenska FN-förbundet, Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter & Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter) - Vi, fyra svenska organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, har reagerat med avsky mot de antisemitiska yttringar som har fått en framträdande plats under det NGO Forum i Durban, Sydafrika, som föregick den nu pågående Världskonferensen mot rasism. Det slutdokument från NGO-konferensen som igår överlämnades till FN:s Högkommissarie Mary Robinson är oacceptabelt för oss. Tyvärr har våra möjligheter att påverka innehållet varit näst intill obefintliga.
Tillsammans med tusentals andra organisationer kom vi till Durban med en förhoppning om att kunna arbeta fram ett framåtblickande och effektivt påtryckningsmedel och arbetsinstrument i den globala och nationella kampen mot rasism. Istället kom de positiva resultaten från NGO Forum att till stor del överskuggas av extrema och antisemitiska stämningar. Till exempel förekom judekarikatyrer i bokstånden på området. I så kallade antirasistiska demonstrationer skanderades ”Kill the Jews” utan att någon på allvar försökte stoppa det. Runt demonstrationståget distribuerades ökända antisemitiska skrifter och flygblad. Dessa stämningar fick också genomslag i det förslag till slutdokument som lades fram sista dagen under konferensen. Detta var något som vi i det längsta inte trodde skulle hända.
Dokumenten jämställer till exempel Israel med Sydafrikas tidigare apartheidregim, sionism likställs med rasism. I det slutdokument som presenterades igår har liknelsen omformulerats. Nu förklarar man staten Israel som rasistisk. Istället för att, som sig bör rikta en uppmaning till alla världens stater att respektera de mänskliga rättigheterna har särskilt en enskild stat pekats ut som rasistisk. Det ordval som då används är ägnat att föra tankarna till nazismens antisemitiska förföljelser och folkmord. Vi protesterar starkt mot det språkbruk som används och det sätt på vilket begrepp som folkmord, etnisk rensning och apartheid missbrukas i dokumenten. Det är respektlöst och går helt emot syftet med en världskonferens mot rasism.
Det vi har bevittnat i Durban under den senaste veckan kan paradoxalt nog öppna dörrarna för ökad antisemitism.
I det uttalande som vi, tillsammans med ett stort antal Öst- och Centraleuropeiska organisationer, har antagit framför vi också vårt missnöje med arbetsprocessen som varit oklar, med ständigt ändrade rutiner och begränsade möjligheter till fria diskussioner. Det existerar ingen konsensus kring slutdokumentet och det kan därför inte anses som antaget av NGO-Forum. Dokumentet innehåller många bra och konkreta förslag och skrivningar, som skulle kunna leda kampen mot främlingsfientlighet och rasism framåt men det förlorar tyvärr en stor del av sin legitimitet genom de odemokratiska arbetsmetoderna och sitt antisemitiska innehåll. Vi ställer oss därför inte bakom detta dokument.
Det negativa resultatet av NGO Forum gör det än viktigare att vi som frivilligorganisationer fortsätter att arbeta tillsammans, såväl internationellt som nationellt, med att driva frågor kring rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering. Låt konferensen vara en påminnelse för oss alla om att vi ständigt måste vara på vår vakt mot rasistiska yttringar. Ingen miljö är fri från rasism – inte ens en antirasistisk världskonferens.

Den tredje källan är en artikel av franske filosofen Pascal Bruckner, vilken faktiskt innehåller en hänvisning till att Mein Kampf delades ut under konferensen - Anti-Semitic cartoons were circulated, copies of "Mein Kampf" and the "Protocols of the Elders of Zion" were handed out. Beneath a photo of Hitler were the words that Israel would never have existed and the Palestinians would never have had to spill their blood if he had been victorious. A number of delegates were physically threatened, there were calls of "Death to Jews".

Här skriver Bulten den bloggpostning jag hänvisade till längre upp. Det är fortfarande bara själva förekomsten av Mein Kampf som intresserar honom; alla övriga hänvisningar till den hatiska stämningen och de antisemitiska yttringarna under konferensen struntar han i att kommentera. Han har på Sakines uppmaning googlat på "Durban" i kombination med "Mein Kampf" och förvisso fått en del träffar - men "man kan snart konstatera att det bara handlar om propagandasiter och att det är tunnsått med referenser till nyhetsartiklar. Man kan också konstatera att fler av artiklarna är avskrifter av varandra", hävdar han. Pascal Bruckner avfärdas som källa - för han är ju konservativ och ställer sig bakom invasionen av Irak. Bulten består oss själv med tre "källor" angående Durban som inte nämner Mein Kampf och som därför skulle bidra till att diskvalificera Sakines uppgifter. Den första är en artikel av Per Ahlmark, vilken i sin tur bygger på ett tal Ahlmark höll i Stockholms stora synagoga den femte september 2001 och inte på något sätt ger intryck av att Ahlmark själv skulle ha besökt Durban. Den andra är en artikel på Simon Wiesenthal Centers nätsajt - en artikel från den 15/8 2001, som alltså är skriven före konferensen och som inte heller handlar om vad som utspelade sig under den. Den tredje är en helt ospecifik hänvisning till Daniel Pipes och, via dennes hemsida, en artikel som inte handlar specifikt om Durban 2001.
Därpå finner Bulten en artikel från Jerusalem Post som är daterad 3/9 2001 och som innehåller följande meningar: "'We saw an NGO document that would have made Goebbels happy,' Samuel said. 'And now it is clear that we are going to see, at the end of the government conference, resolutions that can be called the UN's Mein Kampf.'" Av detta sluter sig herr Bult till att påståendet om att Mein Kampf delades ut på konferensen i själva verket är en vandringssägen som bygger på en slarvig läsning av just denna artikel. Och så hänvisar han till sin bloggkollega Hampus Eckerman, som ska ha "grävt vidare" i Durbanhistorien.
Den postning på Hampus Eckermans Motbilder, "Din vänliga kvartersblog", som Bulten hänvisar till bär den smaklöst raljerande rubriken "På FN:s konferens i Durban gasades judar och åts små barn". Hampus skjuter in sig dels på Sakines hävdande att konferensens antisemitism legitimerades av arrangörerna ("Arrangörerna? Så FN stod och legitimerade uttdelande av Mein Kampf och skrikande av 'Död åt judarna'?" raljerar han, och låtsas vara ur stånd att begripa vad Sakine menade med att rasismen legitimerades, vad som menas med ordet "legitimera"), dels - följande Bultens spår - på detta med förekomsten, eller frånvaron, av Mein Kampf på konferensen. Som om den eventuella frånvaron av Mein Kampf skulle innebära att ingen antisemitism förekom på konferensen. Sakine har "inte någon trovärdig källa alls för att detta ens ska ha skett. Hon hänvisar endast till att man söka på google samt till en artikel skriven sju år senare av en person som aldrig besökte konferensen. De som varit där tycks ha en helt annan bild", hävdar Hampus och bortser bekvämt från såväl Helene Lööw som de fyra svenska NGO-ernas uttalande. Istället citerar han den f d centerpartistiska riksdagsledamoten Lennart Bromander, som gav en positiv bild av konferensen och som även Sakine citerar i sin krönika som ett exempel på svensk blåögdhet.
"De som vill ha en mer sansad bild av Durban-konferensen kan titta på The Guardians specialsite.", skriver Hampus. Ja låt oss göra det. En av de artiklar man kan hitta där är Linda Grants "Hate-hate relationship. Toleration of anti-Jewish hatred can only undermine the Palestinian cause. " Artikeln är en rapport från konferensen och publicerad den 5/9 2001. Detta utgör min källa nr fyra -

Jews who have been active in movements such as Peace Now and Gush Shalom, engaged in what we hoped would be constructive debate about finding a just settlement between Israel and the Palestinians, have already come across some of the anti-Jewish racism which has been pervading the Durban racism conference all week.On Thursday, before the main conference started, members of organisations such as the UK based Holocaust Education Trust, which does anti-racist work in British schools, reported harassment from pro-Palestinian delegates; on Friday, a press conference held to address the concerns of Jewish members of NGOs was broken up by pro-Palestinian demonstrators, while ANC MP Pallo Jordan described the disruption of a discussion on anti-semitism in which he was taking part as "disgraceful". On Saturday, Mary Robinson was booed in a meeting in which she spoke of the Holocaust.Iran has objected to the conference dealing with anti-semitism at all, on the grounds that it is "not a contemporary form of racism" - that is, it doesn't exist, which may be news to the terrified Iranian Jews whom I met there in 1997, huddled behind the locked gates of their synagogue. Or my own family, when, at the stone-setting ceremony for my mother at a Bournemouth cemetery last year, the prayers were drowned out by a gang of teenage boys screaming "Die, fucking Jews, die". At the conference, the ground is littered with leaflets depicting crude, Nazi-era cartoons of Jews with hook noses and bloody talons, clutching money.

Nu uppdaterar Sakine sin postning med en länk till en årsrapport från Stephen Roth Institute for the Study of Contemporary Antisemitism and Rasism, och en hänvisning till att en av institutets medarbetare, Dina Porat, som själv varit närvarande, bekräftade uppgiften om Mein Kampf.
Källa nr fem är alltså själva institutets årsrapport - The Durban conference, originally assembled to address acute world problems of discrimination, xenophobia and intolerance, was transformed into a wholesale attack on Israel and the Jewish people. During street parades, demonstrators carried banners equating Zionism with all evil, and in particular, racism and apartheid. The Protocols of the Elders of Zion, Mein Kampf and similar materials depicting modern blood libels and abhorrent images of Jews were distributed freely, and Jewish NGO delegates were physically threatened.

Bulten svarar med en ny postning,

Nya turer i "Mein Kampf"-affären.

Nu är det Dina Porats bekräftande som Bulten gör till det centrala, det som allting hänger på. Man kan inte hitta någon artikel på nätet där Porat beskriver förekomsten av Mein Kampf på konferensen, klagar han. Inte ens i en debattartikel i Haaretz, där Porat kritiserar "den påstådda antisemitismen" på konferensen nämns Mein Kampf. Att artikeln "What makes an anti-Semite" inte specifikt eller ens i första hand handlar om Durban 2001 bryr sig Bulten inte om att nämna. Nej, han går vidare och underkänner Porat som källa och som trovärdig akademiker överhuvudtaget - något han gör med en lätthet och vårdslöshet som borde få varje professor att känna sig svimfärdig, men som för Bulten är vardagsmat i den dagliga kampen att förneka antisemitism.

Om någon fortfarande tvivlar så bifogar jag här ytterligare källor angående antisemitismen vid konferensen i Durban 2001:

Källa nr sex, "Open letter to the organisers of the Non Governmental Organisations Forum of the World Conference against Racism" -

To our great dismay the undersigned Dutch NGOs affirm that not all the participants of the NGO Forum have been treated in a respectful manner. In our opinion this is a flagrant breach of the principles that should guide a meeting of this nature.

The human and political tragedy that is unfolding in Israel and the Palestinian territories is beyond our comprehension. While we fully understand the emotions of people who feel involved with one of the two parties in this conflict, it is incomprehensible that such emotions should be translated into expressions of anti-Semitism and hate-speech.

We appeal to the organisers of the NGO forum to openly distance themselves from incidents of this nature, which occurred during the NGO Forum.

We believe that there is no place for anti-Semitism or related forms of intolerance at a World Conference against Racism.

Signing organisations / De brief is ondertekend door:
De Landelijke Vereniging van Antidiscriminatie Bureaus en Meldpunten
LBR (Landelijk Bureau ter bestrijding van Rassendiscriminatie)
RADAR (Rotterdamse Anti Discriminatie Actie Raad)
Stichting Magenta
Vrouwenbond FNV

Källa nr sju är ett tal hållet av advokat Erika Harriford under ett möte i Paris i december 2001 där Durbankonferensen diskuterades - I was appalled at the level of Anti-Semitism by the NGO community, and was even more appalled by the fact that the individuals most critical of Zionism and Judaism , never recognized their own Anti-Semitism. Accusations of the caucus being controlled by Jewish members were rampant. I was even asked – to my face- whether I had been paid to be a member of the caucus.

Källa nr åtta är, återigen, en artikel ur The Guardian och detta till på köpet en nyhetsartikel från 31/8 2008 - A pamphlet distributed at the United Nations anti-racism conference in South Africa equating the Star of David with a swastika has prompted the UN human rights commissioner, Mary Robinson, to declare at an official dinner: "I am a Jew".

The former president of Ireland, who is a practising Roman Catholic, spoke in response to a cartoon distributed by the Arab Lawyers' Union in advance of the conference, which opens today.

"When I see something like this, I am a Jew," she said.

/---/

Jewish delegates at the conference say that the protests and hate literature go beyond the criticism of Zionism, which led Washington to downgrade its delegation, and are virulently anti-semitic.

The police have had to protect Jews distributing leaflets at the conference. Protesters against Israel disrupted meetings at which Jews who were not Israelis were speaking.

Pallo Jordan, a prominent MP for the African National Congress, described the disruption of a discussion on anti-semitism in which he was taking part as "disgraceful".

/---/

A press conference given by a coalition of Jewish groups was brought to a halt by a group of Iranian women who shouted down the speakers. One protester shouted: "Six million dead and you are holding the world hostage."

The protest finally ended with the Jewish delegates singing John Lennon's Give Peace a Chance and their detractors chanting "Zionism is apartheid".

Karen Pollock, a representative of the British Board of Jewish Deputies, said that a number of disparate Jewish groups which had had no contact before the conference had been forced into a caucus to protect themselves.

"We felt we had to show solidarity. Not only have we been intimidated, but no official has stepped in to stop it," she said. "I never expected the hostility I've been confronted with. This says I don't have the right to express myself."

Det finns betydligt fler källor jag skulle kunna ange. Men om man ser det som en livsuppgift att förneka varje yttring av antisemitism för att istället vända allting till "befogad kritik av Israel" e dyl så finns det förstås inga fakta eller källor i världen som kan övertyga