torsdag, oktober 02, 2008

Vänster när det passar

"Vi är inte och kommer aldrig att vara vänster", skrev Maria Wetterstrand på Dagens Arena nyligen. Nähä. Lite annat ljud var det i Peter Erikssons skälla när han för fyra år sedan med en artikel på Vägval vänsters hemsida försökte (och i viss mån lyckades) locka till sig missnöjda vänsterpartister: "De gröna är en frihetlig rörelse som tror på individens möjligheter och ansvar. När det gäller frågor kring fördelning, solidaritet och global rättvisa är vi en radikal och modern vänster i bemärkelsen att vi vill utveckla politiken i en mer uthållig och solidarisk riktning."
Man kanske är vänster lite när det passar, trots allt?

22 kommentarer:

jimpan sa...

Rubriksättningen och den formulering i slutet av texten som den syftar på var väldigt märklig (och har inte mycket med resten av texten att göra). Rädsla för att skrämma bort de moderater som pga FRA börjat sympatisera med De gröna? Jag tycker det är riktigt trist. Vad håller Maria W på med?

Anonym sa...

Den enda som gav associationer hos mig var Fingal Olsson (Martin Ljungs monolog?): är det inte han som sitter därborta - han är ju död - men han rör ju på sig...

Eller sviker mig mitt gamla, gamla minne?

Din blogg både lever och rör på sig, så Fingal Olsson! (om jag nu minns rätt om Fingal)

Men det låter ju lite gubbigt också. Så...?

A-K

Andreas M sa...

Huvudet på spiken! De där miljöpartisterna är allt lite kluriga av sig. Återigen står det klart att det behövs ett vänsteralternativ som är lika mycket grönt som det är rött, och att mijöpartiet aldrig helt ärligt kommer att kunna axla den rollen på egen hand. Tack för denna för oss frihetliga mycket representativa deklaration. Många goda hälsningar /Andreas M (som för övrigt är tillbaka i bloggossfären igen.)

Charlotte Wiberg sa...

Hurra, välkommen tillbaka Andreas!

A-K: precis, "Är det inte Fingal Olsson" osv...vem känner sig inte ibland som ett lik som ändå rör sig?

Jimpan: ja, jag tänkte på dig och undrade just vad du tyckte...och du är väl inte den ende i mp som i någon mening ändå har lite röda rötter...

Charlotte Wiberg sa...

A-K: jag kanske skulle kalla bloggen "...och ändå rör hon sig" istället? :-D

Fredrik Stangel sa...

Jag förstår inte riktigt indignationen. "Vänster"? Så länge man inte ändrar sitt politiska program i konsekvent parallell med vilken riktning man för närvarande bekänner sig åt är det ju inte mer än ett ord? Detta gäller naturligtvis alla partier, politiker och ideologer.

Charlotte Wiberg sa...

Vadå "bara ett ord" - tror du verkligen på det själv? Hade det inte funnits någon substans bakom hade man inte bråkat. Men nu gäller indignationen alltså inte bara en tom beteckning utan en konsekvent vägran - både retoriskt och realpolitiskt - att föra en omfördelande, makt- och resursutjämnande politik.

stefan hallgren sa...

Jag förmodar att hon menar att mp inte är socialistiskt? Det skulle ju ändå vara ganska förvånande om mp vill börja räkna sig som ett borgerligt parti. Men de kanske vill markera att de är mer ett mittenparti än ett vänsterparti för att missnöjda borgare ska känna sig välkomna som sagt.

Charlotte Wiberg sa...

Ja, det verkar vara mitten som gäller. Och hålla öppet för samarbete även högerut, kanske.

stefan hallgren sa...

Ja, men framför allt verkar MW gå på offensiven för att fånga in den yngre feministiska rösten, som kanske varken identifierar sig som socialistisk eller borgerlig i första hand.

jimpan sa...

Partipolitik... Kanske är det inget för mig ändå. Jag vet inte om Andreas har rätt i att De gröna aldrig kommer kunna axla rollen som grönt vänsteralternativ - men just nu (till skillnad från precis efter valet) ser det inte så ljust ut.

Charlotte Wiberg sa...

Stefan: hennes artikel var ju ett svar på en anklagelse om bristande feministisk politik i mp, så på det sättet är det inte konstigt att det är just den delen hon framhåller. Men visst gör hon det med ett väldigt patos. Om hon avser att försöka locka yngre feminister till mp med den tror jag däremot hon tar fel. För den typ av feminism hon åkallar tycks mig vara av en väldigt förlegad "moder jord"-art. Med en förenklad bild av maktstrukturer.

Jimpan: själv tycker jag numer att det är väldigt skönt att inte vara involverad i partipolitik. Det är så mycket "smartspel" och gruppegoism mm involverat. Men på valdagen är det naturligtvis inte alls roligt att känna att det plötsligt inte längre finns något alternativ som känns riktigt bra.

jimpan sa...

Jag är också rätt skeptisk till den ibland rätt särartsbetonade ekofeminism som en del gröna framhåller. Då finns det andra anknytningspunkter i samtida feministisk teori och praktik som bör ligga närmare till hands för det gröna tänket. Jag tänker exempelvis på den intersektionella analysen. De gröna (i Sverige i varje fall) riskerar alltid att tappa bort maktaspekter, och där ligger den svaga punkten.

Charlotte Wiberg sa...

Ja, så har jag också uppfattat det.

sakine sa...

Men röstade inte mp ner partistyrelsens förslag, på härom årets kongress, om att inte samarbeta med 'icke-vänstern'? Då verkade alltså kongressen 'mer höger' än partistyrelsen.

Många liberaler gillar mp:s inställning till invandring och integritet, men nog ses mp som ett vänsterparti ändå.

Charlotte Wiberg sa...

Hm, det ringer en klocka. Så kanske det var. Hursomhelst är det ju så att miljöpartister på vissa håll i landet samarbetar lokalt med "icke-vänstern".

Jag gissar att det finns en hel del spänningar under ytan, mellan en vänster och en icke-vänster-falang, även om man retoriskt försöker upphäva spänningen genom att "sätta sig över" höger-vänster-skalan.

Fredrik Stangel sa...

"Vadå "bara ett ord" - tror du verkligen på det själv? Hade det inte funnits någon substans bakom hade man inte bråkat."

Ja, jag vågar bestämt påstå att jag "tror på det själv", att om man ena dagen kallar sig "vänster" och andra dagen "absolut inte vänster", men båda dagarna har samma politiska program och för samma politiska linje, då är i detta fall "vänster" bara ett ord.

Charlotte Wiberg sa...

Det är en ytterst naiv inställning.

Fredrik Stangel sa...

Jag har inte pratat om begreppen "höger" eller "vänster" generellt, jag har bara ställt mig frågande till varför det skulle vara så illa att ledande miljöpartister inte vill kalla partiet vänster, men fortfarande för i princip exakt samma politik man förde när ledande miljöpartister kallade partiet vänster.

Det vore intressant att höra vad som är mer naivt med det, än att tro mer på ett parti A, som kallar sig vänster än ett parti B som inte gör det, trots att A och B i allt väsentligt för samma politik?

Charlotte Wiberg sa...

Det handlar ju bl a om valet av samarbetspartners i mp:s fall. Nu har man ett rätt tajt samarbete med s, men vägran att ta konkret ställning innebär att man öppnar för samarbete högerut under andra förutsättningar. Det sänder också signaler om att s+mp-samarbetet kanske inte är att betrakta som ett regelrätt vänsteralternativ utan snarare, som Stefan påpekar, en slags mittenpolitik.

Veronica Svärd sa...

Själv skulle jag säga att Feminisiskt initiativ när det gäller frågor kring fördelning, solidaritet och global rättvisa är radikal och modern i bemärkelsen att vi vill utveckla politiken i en mer uthållig och solidarisk riktning. Men inte primärt vänster då utan feministisk.

Det finns fler -ismer som handlar om solidarisk fördelning av resurser än den vänstern har.

Charlotte Wiberg sa...

Feminismen är som jag ser det ett nödvändigt komplement av vänstern. Men att jämna ut resursfördelningen i stort sett är och förblir en vänsteridé.