måndag, oktober 20, 2008

..och epilogen

Jonathan har skrivit en klok och intressant debattartikel om "Birro vs Zytomierska plus elitism-judsim-historien" på Newsmill. Marcus Birro har kontrat med ett svar som visar att han inte förstått Jonathans frågeställning. "...vad gör egentligen referensen till judiskhet eller 'judism', som Birro vill kalla det, i bloggen och i det sammanhanget om han inte vill säga något med det? Det har vi inte fått svar på" skriver Jonathan, och även om Birro rätt avväpnande medger att ordet "elitism-judism" var ett smaklöst utslag av bristande omdöme så har vi med hans replik till Jonathan fortfarande inte fått svaret.
Birro vill hellre övergå till att diskutera
"medias och Internets spelregler, om vi vill ha ett cyniskt, mobbarklimat där människor gör sig en karriär på att utan hänsyn, heder eller moral verbalt trakassera och avrätta unga människor med storslagna drömmar". Visst, det kan vi gärna för mig diskutera. Men ärligt talat, har det inte pratats ganska mycket om den här saken redan, utan att någonting överhuvudtaget förändrats? Och ärligt talat igen, hur uppträder egentligen Birro själv när han kallar Zytomierska en "jävla amöba från helvetet"? Har hon tappat allt människovärde eftersom hon agerat fel? Birro som berömmer sig av att vara en sjusärdeles humanist kan väl knappast tycka det.
Men okej som sagt, låt oss föralldel fortsätta diskutera mediaklimatet och den ton som alltför ofta råder. Det finns dock ingenting som säger att vi inte samtidigt skulle kunna diskutera varför bröderna Schulmans elakhet bland annat resulterar i ett ord som "elitism-judism". Att de faktiskt inte är judar är som Jonathan påpekar i sig egentligen inte särskilt intressant. Men är det inte ändå lite intressant att man utgår ifrån att de är det? Vi kan med fördel vidga diskussionen så att den inte specifikt fokuserar på Birros personliga fördomsprofil. En närbesläktad fråga är varför så många utgår från att familjen Bonnier är judar? (Det är de alltså mig veterligen inte, såvida man inte använder samma definition på vem som är judisk som nazisterna gjorde. Men jag kan ha fel.) Framför allt måste vi överhuvudtaget börja prata om antisemitism och fördomar om judar som något som finns idag - och det inte bara i marginella, extrema kretsar. Med risk för att vara tjatig citerar jag Jonathan igen:

En märklig föreställning är att de enda som kan bära fördomar och hysa fientlighet mot judar är hatfyllda högerextremister. Det är få som inte tar avstånd från judehat när det kommer från de grupperna, men när antijudiska fördomar och attityder i vår tid uttrycks av etablerade tyckare i seriösa forum tycks det plötsligt vara ett tabu att överhuvudtaget diskutera det. Att tala om att det, på samma sätt som mot andra grupper, finns folkliga fördomar om judar leder hos alltför många till mental kortslutning.



Uppdatering: Leman avslutar debatten på Newsmill med en replik till Birro. Samtidigt har den nationalsocialistiska hemsidan "Den svenske" uppmärksammat ordväxlingen. Byt konsekvent ut ordet "judisk" mot "sionistisk" i den nazistiska artikeln och du får en text som inte ligger långt från vad som uttrycks på sina håll inom den vänstra delen av bloggosfären.

2 kommentarer:

Tor sa...

Hela den här idéen "Elitism-Judsim" är verkligen märklig.

Visst finns det elitism i judendomen, men visa mig den religion eller ideologi som inte har elitism i sig.

Således har inte elitismen med judendomen per se att göra, utan snarare enbart blivit syndabocken för elitism.

Varför? Alla historiska bakgrunder om antisemitismen vet vi, men det måste väl finnas fler än dessa, speciellt i en modern kontext?

En återkommande tanke som spökar för mig att att judarna är relativt få till antalet (i alla de samhällen de är representarade i), således enklare att peka ut som en liten innåtvänd elitistisk grupp.

Och små grupper, speciellt innåtvända elitistiska sådana, är lätta att förfölja

Alltså mördades judarna pga "sin" elitism till nästan utrotningen så att lögnen kunde fortsätta leva.

Ungefär som när man begränsade judarnas yrkesliv till köpmän och sen anklagade dem för girighet.

Ur det perspektivet blir anklagelserna om elitism än mer skrämmande.

Charlotte Wiberg sa...

Nej, det är klart att det inte har med judendomen i sig att göra. Men vad det är just idag som gör att sådant här kommer fram, det är en väldigt bra fråga. Att acceptansen för antisemitism ökat de senaste åren tycker jag verkar klart, även om vi inte har någon alarmerande situation att tala om direkt. Kan det vara flera faktorer som samverkar: M-ökonflikten (som i sig väl verkar utlösande snarare än orsakande av antisemitism iofs), ekonomisk otrygghet som ju alltid utlöser ett behov av syndabockar (och bilden av den rike, girige juden lever helt klart kvar), medias ökade inflytande över samhällslivet - något som judar identifieras med eftersom de anses vara överrepresenterade i media mm Jag tror att judar för många framstår som en minoritetsgrupp man inte behöver värna om direkt, eftersom bilden är just den av en välbärgad, välintegrerad grupp med gott om socialt och kulturellt kapital - och man tar för givet att ingen efter Hitler kan vara allvarligt intresserad av & kapabel att utgöra ett hot mot judar. Så vaksamheten har släppt, både inåt & utåt.
Ja det är min 50-centsfilosofi såhär på kvällskvisten. :-) Det ärligare svaret är: jag vet inte. Men det är värt att spekulera över.