Exempel 1: Via
Jonathan ser jag att tidskriften Manas nya ansvariga utgivare erkänner att man släppt igenom antisemitiska formuleringar. Det handlar dock, menar hon, bara om en text som lagts upp på nätsidan och sedan tagits bort igen. Detta enligt en artikel på
Journalisten.se som förtäljer om en utfrågning av Rebecca Selberg, som den nya utgivaren heter, på Publicistklubben i Malmö.
Men självklart anser inte Selberg att detta är någonting att bråka om. "(I) i grunden menade hon att kritiken var politisk, och att alla som riktar kritik mot Israel utsätts för argumentet att vara antisemitisk." Ett, precis som Jonathan skriver, slentrianmässigt påstående det där sista. Och egentligen är det, eller borde vara, tämligen anmärkningsvärt att en föregivet antirasistisk tidskrift tar så lätt på detta att man själv "råkat" släppa igenom rasistiska uttryck. Hos politiska motståndare läser Mana in hela avgrunder av rasistiska och sexistiska föreställningskomplex, där räcker det med en tvetydig formulering - men när man själv går över gränsen handlar det tydligen bara om ett misstag i arbetet, bara om
olyckliga formuleringar som förstås egentligen
inte betyder något. Ett typiskt exempel på den svenska vänsterns totala brist på kunskap om och förståelse av antisemitism (ja, detta skriver jag alltså utifrån ett inifrånperspekiv; jag är själv en del av den svenska vänstern).
(Avsides kommentar: jag kan inte låta bli att reagera på den barnsliga elakhet gentemot sin utfrågare som Selberg gör sig skyldig till - samtidigt som jag tyvärr inte kan säga att jag är särskilt förvånad över den.)
Uppdatering: Loke har varit i mailkontakt med Selberg, som säger sig blivit missförstådd och felciterad. "Hon menar att varför den enskilda texten togs bort var för att de ansåg att den var;
'otydlig och med illa valda formuleringar'. Hon förklarar vidare i mailet att hon inte tycker att texten kan kallas för antisemitisk, och påpekar att hon var väldigt tydlig med att;
'anklagelserna om antisemitism var politiskt motiverade och tyvärr är vanligt förekommande i diskussionen om Israel'." Jaha, det kunde man ju ge sig fan på. Jag blev också uppriktigt förvånad över att Selberg skulle ha medgivit att man släppt igenom antisemitiska formuleringar - från det hållet kan man förstås inte göra några sådana misstag. Tror man. Man tänker rätt, alltid rätt. Fel, det har alltid bara de andra. Och deras misstag beror inte på misstag utan på att de tänker fel. Alltid fel.
Ps -
läs tidningen Expos artikel om Manadebaclet.
Exempel 2: En
understreckare i Svenskan från i förrgår behandlar en ny bok av Jan Gross om de våldsamma judeförföljelser som ägde rum i Polen
direkt efter det att de nazistiska förintelselägren tagits ur bruk. I kommentarsfältet till
ett blogginlägg som länkar till artikeln skriver signaturen Cypisek bittert att "det finns rabiata judiska organisationer som berdiver smutskampanjer mot Polen"..... Han/hon framställer det icke-judiska polska folket som hjältemodigt och solidariskt med den judiska befolkningen och menar att"
sen att det har hänt att några giriga, utsvultna,bönder begått kriminella handlingar och mördat en rik jude i det kaos som uppstod efter kriget är inte signifikant". Ja juden är ju alltid
rik. Till och med den jude som precis befriats från Auschwitz är, tydligen, välbärgad och välmående. Den polska bonde som slår ihjäl den rika juden, däremot, är visserligen
girig men framför allt
utsvulten. Och därför måste man ju förstå den handling som samtidigt inte är signifikant. Så lyder den sig själv samtidigt förnekande antisemitiska logiken.
Antisemitismen i Polen, där den tidigare stora judiska befolkningen till övervägande del tillhörde arbetarklassen, är inom parentes sagt en utmaning mot den hävdvunna vänsterdoktrin som säger att antisemitismen främst är att betrakta som ett missriktat uttryck för folkets avsky mot kapitalismen.
Exempel 3: Jag läser boken
"Davon haben wir nichts gewusst!" Die Deutschen und die Judenverfolgung 1933-1945. Jag är framme vid år 1935, och de nationalsocialistiska partiaktivisternas försök att piska upp pogromstämningar i den "ariska" tyska befolkningen - försök som föregick instiftandet av de nürnbergska raslagarna, vilka fråntog den judiska befolkningen deras medborgerliga rättigheter. På sidan 79:
"I mitten av juli koncentrerade sig aktiviteterna till en biograf på Kurfürstendamm, där den svenska antisemitiska spelfilmen Petterson & Bendel kunde ses. På kvällen den femtonde juli samlades framför biografen en större folksamling, vilken angrep judiska förbipasserande och trängde sig in i omkringliggande lokaler för att utsätta de judiska gästerna för regelrätt misshandel. Följande kväll upprepades händelserna. Det var Goebbels själv som låg bakom dem. Som Gauleiter i Berlin hade han under den Gauparteitag som ägde rum den trettionde juni varnat för förmenta judiska försök att 'åter breda ut sig.' Och den av honom utgivna tidningen Angriff hade manat till demonstrationen den femtonde juli, under förevändningen att filmvisningarna skulle ha störts av judiska besökare /.../."Sidan 84 - om den borgerliga pressens tilltagande anpassning till den nationalsocialistiska antijudiska retoriken:
"Så hade exempelvis Deutsche Allgemeine Zeitung redan i sin kvällsutgåva den trettonde juli behandlat den svenska filmen Petterson & Bendel - den som 'försvarades' genom kravallerna - och knappast givit utrymme för tvivel vad gäller den antisemitiska inriktningen: Bendel, som ges en stereotyp judisk framtoning i filmen, härstammar, som det så insinuant heter 'någonstans österifrån'. Filmen tar enligt tidningen 'modigt upp ett mycket allvarligt rasmässigt problem, och ställer sund livsvilja mot en hämningslös ockrarmentalitet'. Visserligen kan man på grundval av detta inte sluta sig till att tidningen härmed medvetet velat piska upp antijudiska upplopp, men denna tydligt antisemitiska karakterisering av filmen i en av stadens ledande 'borgerliga' tidningar bidrog på sitt sätt till att situationen i rikets huvudstad skärptes."(Översättningen från tyska är min egen.)
På
svenska Wikipedia nämns inte ett ord om den svenska filmens antisemitiska karaktär. Filmen spelades in på nytt år 1983 under titeln
P & B. I regi av Hans Alfredsson.