En rörande omsorg?

Det vänder sig litegrann i magen vid läsningen av DN:s ledare idag. Med samma typ av argumentation som en kommentator till min postning om den hotande hyreschocken använde sig av säger man sig vara kritiska till hyresregleringen av solidaritet med invandrare och andra som saknar kontakter och medel att betala de svarta överlåtningssummorna med.

"I Stockholm har en koalition av lokalpolitiker och ombudsmän från Hyresgästföreningen - en organisation som tjänat miljardbelopp på kollektiva hyresförhandlingar - rubbat balansen på marknaden. Människors värderingar tillåts sällan få något genomslag i priset. Lägesfaktorn spelar en marginell roll. En trea i förorten kan till och med vara dyrare än en lägenhet i de mest attraktiva delarna av innerstaden.
Försvararna av denna ordning påstår sig stå för rättvisa och en social bostadspolitik. Men det nuvarande systemet, som föddes ur en prisreglering från andra världskriget, har ingenting med rättvisa att göra. Det har skapat en segregerad hyresmarknad, som slår mot dem som inte har sin förankring i Stockholms innerstad.
Den statliga utredningen om bostadspolitik vill rätta till dessa skevheter genom att tillåta något högre hyreshöjningar - maximalt fem procent - i de mest attraktiva områdena. Motivet som anförs är i huvudsak juridiskt; den nuvarande modellen sägs strida mot EG-rätten.
Men det finns mycket starka praktiska skäl att tillåta hyror som bättre speglar de boendes värderingar. Utredningens mjuka övergångslösning påverkar inte privatekonomin hos de flesta svenskar. De som får räkna med något högre hyreshöjningar är människor som sitter på attraktiva kontrakt i Stockholms innerstad, och som i många fall varit gynnade under lång tid. Därmed öppnas marknaden långtsamt - alltför långsamt - för alla som vill hyra en lägenhet i Stockholm."

Kommentatorn till min postning var lite mer rakt på sak: han ställde frankt farmor i innerstaden, som alltför länge kunnat undanhålla marknaden den attraktiva lägenhet hon fräckt nog klamrar sig fast vid, mot den välbärgade småbarnsfamilj som vill in. Ut med farmor till ett ytterområdets lågpriskasern!
Det "lustiga" är ju att den borgerliga retoriken var fullständigt den omvända i debatten om fastighetsskatten. Då skulle det värnas om farmor som satt i ett mysigt litet hus i det attraktiva gamla fiskeläget. För hennes skull skulle skatten slopas. Inte skulle hon tvingas flytta till någon förortskasern på grund av fastighetsskatten, nej bort med den!
Helt klart funkar inte bostadsmarknaden i Stockholms innerstad. Men vad är receptet? Det kan inte vara regeringsutredningens förslag. Kanske borde en större andel lägenheter gå till personer som står i bostadskö. Kanske borde man införa Malmömodellen, där får ju "människors värderingar" visst genomslag i hyressättningen (nej, jag gillar inte den modellen heller men den är långt bättre än utredningens förslag). I vilket fall som helst borde man inte genom att hyckla omsorg om de svaga på bostadsmarknaden propagera för ett system som i realiteten slår sönder alla chanser till en hyfsat heterogen innerstadsbefolkning och ett tryggt boende.