Sketchfavoriter, del 1

Via Degrell kommer jag in på en lista på The 50 Greatest Comedy Sketches of All Times. Inspirerande! Många fina sketcher ryms i listan, Will Ferrell som kobjällrespelare i Blue Öyster Cult i Saturday Night Live, till exempel, eller den sexbesatta Chicken Lady från Kids in the Hall. Och så naturligtvis Monty Python, trötta grejer som "Department of Silly Walks" och "Dead parrot" visserligen, men också en godbit som "The Spanish Inquisition".
Sen finns det ju en massa sketcher jag saknar, så jag tänkte göra min egen lilla lista, utan rangordning. Hur lång den blir vet jag inte, förmodligen går jag inte upp till 50. Men i alla fall. Jag börjar med Big Train, mina absoluta favoriter bland senare års brittiska sketchshower. Där finns det mycket att välja mellan, det mesta finns på YouTube. En återkommande grej är att de använder arketypiska gestalter ur popkultur och historia, och sätter in dem i dagens British everyday life.
Som här till exempel - Tom & Jerry möts på puben:



Eller här - satan som office prankster:



Alfred Hitchcock är ett annat tacksamt popkulturgods att spinna på. Vem minns inte fågelskitarna på Mel Brooks huvud i High Anxiety? Eller den aggressiva piccolon med dagstidningen i samma films parodi på duschscenen i Psycho? I Big Train, anyway, blir Fåglarna till en mardröm med klasspolitiska istället för ekologiska förtecken. There's suddenly something rather menacing about the working class....



Jag skulle egentligen kunna fortsätta i evigheter med Big Train. Med ordförande Mao som sjunger Roxy Music. Eller det sexiga kramdjuret på stan. Eller den oslagbart larviga men ändå roliga gymnastikuppvisningen. Men jag vill ju inte vara hur tjatig som helst.
Fler sketchfavoriter kommer, någon gång!
--------------
Det finns söndagsgott i bloggosfären. David Nessle gör reklam för sin konstutställning i Sala. Greta Garbo skriver om pengar, makt och sex. Heiti skriver om klustervapen. Ilse-Marie varnar för regeringspropaganda. Tanja är trött på gratisskrivande. Medan akujuhan gått & blivit kompis med sin fitta.
Ja, där ser man.
Även utanför bloggosfären finns det sånt man vill läsa. I Sydsvenskan skriver Anne Swärd om den svenska konsumtionsdebatten och den värld av behov som finns därutanför. "När shoppandet nu under en längre tid debatterats i medierna har det främsta argumentet mot konsumtionsbulimin varit att ju mer vi köper desto tommare blir vi. Vi och vi – som om det inte finns någon värld utanför vår. Det är symptomatiskt att debatten huvudsakligen fokuserar på vad vår överdrivna konsumtion gör med oss – inte det faktum att andra människor svälter, medan vi bara köper."