Oss moraltanter emellan

Det har varit mycket feministbashing i Expressen på sistone. Fast en del av den ska man kanske istället kalla för inomfeministisk kritik som försatts med braskande rubriker. För både Maria Hagberg, som häromveckan attackerade Gudrun Schymans nonchalanta och aningslösa attityd gentemot hedersrelaterat våld, och Petra Östergren, som häromdagen drog prostitutionsdebatten ett varv till, är kända feminister.
Östergren ifrågasätter dem som säger sig vara prostitutionsmotståndare av andra skäl än sexualmoraliska. Och själv kallar hon sig, enligt Expressen, gärna moraltant - men har på grundval av sin egen forskning dragit helt andra slutsatser än de inom feminismen idag förhärskande ifråga om sex.

"Själv tycker jag att sexualmoral är en alldeles ypperlig sak.
Kärnfrågan är snarast vad sexualmoralen innehåller - och vilka juridiska konsekvenser vi anser att den ska ha.
Det hela är egentligen enkelt. Och jag tror att feminister och sexdebattörer från de flesta läger skulle kunna enas - kanske de konservativa undantagna - om vi i stället för att älta sakfrågorna om och om igen (abort, tillfälligt sex, homorelationer, porr och prostitution) började med en grundläggande etisk diskussion.
Utifrån vilka premisser ska man avgöra om en sexuell handling är bra eller dålig?
Alltså hur ska det bedömas med vem man får ha sex, hur, hur ofta, var, i vilket syfte och med vilka konsekvenser?
Här skulle nog de flesta landa i övertygelsen att den etiska regel som ska gälla är att vuxna, samtyckande människors handlingar är okej så länge ingen kommer till skada. Då måste också kriteriet 'skada' ingående diskuteras och bevisas. Nästa steg är att med denna etik förhålla sig konsekvent till olika sexualhandlingar, även de som utmanar de egna och samhällets normer.
Det tredje steget är att ta ställning i den juridiska hållningen.
Statens kontrollapparat är den maktinstans som ytterst reglerar jämlikhet och frihet.
/---/
Lagstiftning ska användas varsamt och sparsamt, särskilt när det kommer till det sexuella. För skam och straff kring det sexuella är kraftfulla sätt att styra människor.
Kanske måste vi leva med ett samhälle där sexualitet inte alltid är fin och skadefri, men där vi strävar efter en moral och en lag som lyckas förena maximal frihet med maximal solidaritet.
Men då måste vi också börja diskutera den fråga vi verkat lyckas undvika sedan 1968: Vilken sexualmoral skulle allra mest bidra till ett jämlikt samhälle?"

Ja, inte kan det vara en som i jämställdhetens namn förbjuder vissa sexuella aktiviteter då de på svaga grunder utpekats som hinder för jämställdheten - som om jämställdhet skulle följa av ett visst fastställt sexuellt beteende. Särskilt inte som förbudet innebär att det blir omöjligt för dem som befinner sig inom den förbjudna verksamheten (ja, de finns där trots förbudet) att leva och verka i samhället på jämbördig fot med andra. Den sexualmoral som mest bidrar till ett jämlikt samhälle kanske är den som faktiskt betraktar människor som jämbördiga? Och som söker hjälpa dem som faktiskt befinner sig i ett utsatt läge utifrån var de faktiskt befinner sig, istället för att projicera in sina egna föreställningar om vad som utgör ett värdigt liv på deras? Som skiljer mellan å ena sidan handlingarna "att sälja" respektive "att köpa sex" och å andra sidan att vara föraktad och underordnad respektive att bete sig föraktligt och vara överordnad - eftersom det inte nödvändigtvis finns ett logiskt samband mellan de förstnämnda och de sistnämnda företeelserna (även om det händer att de uppträder gemensamt - och varför inte då rikta in sig på föraktet och ojämlikheten i sig istället för den situation det uppträder i (eftersom det väl är de fenomenen som är problemet, om man menar allvar med att sexköpsförbudet inte handlar om sexmoralism))?
Det tycks mig enbart logiskt att Gudrun Schyman nu (enligt Isabella) säger sig vara beredd att om nödvändigt förespråka en kriminalisering också av sexsäljaren. Och i henne, denna portalfigur för svensk etablerad feminism, blir det så tydligt hur de grupper kvinnor som kanske allra bäst behöver den feministiska rörelsens stöd - de som är utsatta för förtryck i hederns namn, de som arbetar med sex - i själva verket sviks av den. Medan den yngre generationen feminister just nu äntligen tycks ha hittat något att verkligen slåss för - rätten att bada topless i simhallarna.

(Okej, det är faktiskt inte så dumt att förespråka en mer avspänd hållning till det där med brösten och kvinnokroppen. Bara bröst-nätverket har slutligen lyckats vinna mig till deras sida. Men jo, jag tycker samtidigt att det är lite tragiskt att man inte istället kan gå samman om en feministisk minsta-gemensamma-nämnare-agenda som utgår från de mest trängande behoven; de lite mer akuta frågorna.)
--------------------
Se Isabella debattera mot Claes Borgström i Gomorron Sverige! Höjdpunkten är när Claes talar om skillnaden mellan att sälja sex frivilligt och att under slavförhållanden vara tvingad som "hårfin" - varpå Isabella svarar att den skillnaden är lika tydlig som skillnaden mellan en vitt frivilligt arbetande servitör och en papperslös köksslav som arbetar under tvång och utan rättigheter.
Ska de va så svårt....