måndag, januari 12, 2009

Vet alla det?

Medan jag så smått går och grunnar på hur jag bäst ska beskriva vad "vänsterliberalism" innebär för mig (en uppgift jag fått av Jimmy Sand) kan jag inte låta bli att kort kommentera Göran Rosenbergs ledare i DN från den 8:e. Även om den inte längre är fullständigt färsk.
Jag har egentligen inget att invända mot det han vill få fram om Gaza och Mellanöstern - att det borde vara så enkelt men ändå är så svårt och verkar så hopplöst. Men när han skriver att "alla vet" vad som behövs göras tror jag faktiskt inte att han har helt rätt. Rosenberg skriver:

Alla vet vad sans och vett kräver (till att börja med); en ömsesidigt framförhandlad och internationellt säkrad delning av den smala jordremsan mellan Medelhavet och Jordanfloden i två självständiga stater.
Alla vet vad alternativet är; garanterad ömsesidig förstörelse
.

Vet alla detta? Är det inte så att det istället finns en opinion som egentligen aldrig trott på en tvåstatslösning - och som gör sig hörd varje gång Israel begår övergrepp eller involveras i krigshandlingar? Minns någon författaren Jostein Gaarders vidriga krönika i norska Aftenposten sommaren 2006? Jag skrev en bloggpostning då som är lika aktuell idag: "För staten Israel gäller dödsstraff. Nej, det är förstås inte alla som tänker så. Men en hel del. Här i Sverige och i andra trygga länder. 'Tvåstatslösningen är död' heter det här och var. Eller så säger man öppet att israelerna betett sig så illa att de förverkat sin rätt till nationen."
Gaarder fick mycket hård kritik för sin artikel, som smaklöst nog bar titeln "Guds utvalgte folk". Idag förs tankar som talar emot tvåstatslösningen fram inte bara av Jan Myrdal utan också en mer allmänhumanistiskt orienterad debattör som Torbjörn Tännsjö - och inga starkare svallvågor uppstår; här och där instämmande hummanden. Kanske för att många som normalt skulle reagera förstummas av det israeliska övervåldet i Gaza, kanske för att den starka judefientlighet Gaarders artikel andades inte verkar framträda. Jag undrar hur många det egentligen är, som öppet eller i hemlighet aldrig accepterat Israels existens. När jag var medlem i Vänsterpartiet - det är inte många år sedan - var attityden hos dem jag diskuterade med att man såg tvåstatslösningen som en nödvändig kompromiss, något man lite motvilligt accepterade. I fjärran såg man ändå ett gemensamt land hägra för alla israeler och alla palestinier. Det vill säga: man kunde bara acceptera "staten Israel" som något övergående. (Kanske är det detta Rosenberg tänker på med parentesen "till att börja med"?)
Det finns förvisso de som har högst hedervärda skäl för att tänka så. Och vem vet, de kanske får rätt någon gång i framtiden. Men är det inte ändå ett problem i nuläget, om det nu finns en hyfsat stor opinion som inte riktigt kan, på allvar, trots att det gått sextio år, ta Israels existens till sig? Jag inbillar mig att extremister i Mellanöstern som inte vill erkänna Israel tar näring av den här hållningen - och att israeler som å sin sida redan känner sig hotade kanske också känner av den och förstärks i sin bunkermentalitet? Kanske läser jag in för mycket i ett par artiklar och en och annan blogg. Men jag tror inte jag är ensam om att med jämna mellanrum under livets gång (fast mest i ungdomen) råkat in i mycket hetsiga nattliga spritindränkta diskussioner om "Israels rätt att existera". Och då har jag alltså aldrig ens besökt Mellanöstern en enda gång i mitt liv (och inte mina fyllediskussionspartners heller). Är det inte hög tid att vi, som befinner oss på behörigt avstånd och borde kunna se nyktert på det hela, på allvar börjar gilla läget nu? Och då menar jag förstås inte att vi inte ska protestera mot massakern i Gaza (vilket jag dock inte tycker man ska göra i sällskap med Hamas, om man nu vill ha fred). Utan att vi rent allmänt börjar visa det Göran Rosenberg kallar "sans och vett".

Uppdatering: en som definitivt inte visar sans och vett är Blogge Bloggelito, som bland annat kallar Israel för "en cancersvulst på den europeiska kroppen" - eftersom "Europa skapade det judiska problemet". Ja, det är precis samma språkbruk som det nationalsocialistiska. Det är tydligen inte bara så att "Judefrågan" har blivit "Israelfrågan" här (vilket den uppenbarligen blivit för många förkrympta tänkare), utan den lever helt enkelt dessutom kvar i sig själv i denna text. Att författaren lägger in en brasklapp om att (den för honom så förhatliga) kristendomen skapade antisemitismen, det hjälper inte upp den kompakta hatspya Blogge själv riktar mot både Israel och det judiska folket. Vidrigt.

20 kommentarer:

Fredrik Stangel sa...

(Tännsjö:)Denna stat kommer att ha en hygglig balans mellan olika trosuppfattningar och etniska identiteter.

Har Tennsjö något som helst belägg för detta, annat än sina utopiska hallucinationer? Har han månne blivit galen? Eller tror han på allvar att man kan ens i något avseende jämföra Likud och Hamas? Visserligen har ju Hamas en ett par judisk-ortodoxa motsvarigheter, t.ex. Shas, med ohälsosamt stort inflytande, men till skillnad från Hamas har ju Shas åtminstone accepterat parlamentarismen och värdet av bland annat internationella konventioner. Likud är väl snarare att jämföra med Tory-partiet under Thatcher - chauvinistiskt, men definitivt inget terroristparti. Att han sedan jämför Hamas, Kristdemokraterna och Likud visar bara än mer på hur långt från verkligheten han rör sig.

Gaardner blev ju som sagt fullständigt nedsablad för sin vanvettiga artikel, och Jan Myrdal har väl förbrukat allt sitt förtroendekapital sedan länge utom hos det allra yttersta skiktet av auktoritär extremvänster.

Fredrik Stangel sa...

(Gah, jag råkade trycka på "publicera..."-knappen innan jag hade läst igenom, igen! Nu har jag säkert skrivit några till missförstånd ledande vansinnigheter, som vanligt. Viktigt med traditioner?)

Anonym sa...

Jag måste nog erkänna att jag i fjärran ser "ett gemensamt land hägra för alla israeler och alla palestinier", dvs skulle gärna se en federal stat där såväl israeler som palestinier har lika rättigheter som erkända medborgare. Men det är i dag en vacker (?) utopi. Det viktiga är en tvåstatslösning där såväl Israel som Palestina erkänns.

Jag kan aldrig acceptera inställningen hos Hamas och Hizbollah att Israel aldrig varit en legitim stat, eller den något mer sansade (?) uppfattningen att Israel förverkat sin rätt att existera som stat.

Samtidigt är det inte acceptabelt att Israels regering bygger sin barriär kring, och genom, palestinsk mark. Eller att man dödar civila palestinier i sina försök att krossa Hamas. (Och det är inte en kritik av ditt inlägg.)

Charlotte W sa...

Va, du brukar väl inte komma med vansinnigheter precis, Fredrik? (Då skulle du sett vad jag vräkt ur mig i mina dar..)
Du har ju rätt. Fast jag tycker att tyvärr fler än extremvänstern verkar ta till sig Myrdals resonemang. Men jag kanske för alltid fått min perceptionsförmåga vad gäller att överblicka opinionsströmningar förstörd genom min tid hos Vänsterpartiet? :-)

Charlotte W sa...

Jimpan: ja självklart, att acceptera ett lands existens är inte detsamma som att acceptera allt det landet gör....(Man hör f ö aldrig några röster om att USA inte borde finnas som stat så som de burit sig åt, e dyl.)
Men är det inte bättre att bibehålla sina mer utopiska visioner för det egna närområdet? Att protestera mot kränkningar av mänskliga rättigheter varhelst de uppträder i världen kan man göra ändå.

Anonym sa...

"Men är det inte bättre att bibehålla sina mer utopiska visioner för det egna närområdet?"
Jo, visst är det så. Absolut! Det får israeler och palestinier komma fram till på egen hand. Tvåstatslösning först och främst.

Fredrik Stangel sa...

Nä, den här gången hade jag tur och hade hunnit radera alla eventuella osakligheter.

Den bästa beskrivningen av Myrdal har jag i och för sig från en vänsterpartist. Det var jag och en vänsterpartist och en nåtsånär politiskt intresserad person som träffades på Stora torget i Uppsala runt valet 2002 och kom att prata politik.
Jag: "bla bla bla Jan Myrdal..."
Person: "Vem?"
Vänsterpartisten: "Jamen du vet, den där djävla Kim Jong-Il-dåren."

(Blogge Bloggelito:) "Den konstgjorda staten Israel (...)" Eh, det räcker väl med den här inledningen. Konstgjord, till skillnad från andra stater som är inbyggda i topografin då, eller?

Tor sa...

De som förordar en enstatsmodell där alla håller varandra i handen och sjunger Kumbayana kan inte sin historia.

Progromerna i Jerusalem på 20-talet, någon?

Stormuftin av Jerusalem?

Allt detta långt innan Israels grundande.

Antisemitismens över tusenåriga idé och ideologi visar att ett Israel är nödvändigt.

Och Blogge ja. Han har alltid varit sådan.

Barnslig och helt utan smak och klass.

Vidare läsning om Blogges åsikter om judarna finnes här.

Då drar jag på mig min bojkotta-Israel t-shirt

"De giriga judarna"

Charlotte W sa...

Fredrik: ja, det var en bra karakterisering av Myrdal. :-) Nä, han är inte någon guru för vänsterpartister men just när det gäller Israel har han en & annan meningsfrände i (v).

Tor: ja, det är ett sorgligt kapitel med Blogge. Synd eftersom det ändå behövs frifräsare som han. Men han skulle verkligen behöva försöka förstå det där med "hänsyn" och "andra människor".

Anonym sa...

Vilka stater står på tur att avvecklas efter Israel? kan man undra. Karl X ville avveckla Danmark t.ex., och var nära att lyckas. Kanske ett projekt som kan dammas av när radikalerna börjar känna sig sysslolösa efter att Israel är borta från kartan?

Sedan måste ju USA bort också, men det visste vi ju redan. Enligt den myrdalska logiken måste förstås också samtliga stater i Europa läggas ner, eftersom de föder för få barn.

Fredrik Stangel sa...

Jag ska väl inte tala för vänsterpartiet, men just när det gäller Israel verkar det som att till och med Hitler har sina åsiktsfränder i den i andra frågor (utom om det gäller typ, "ekonomisk demokrati") relativt städade nordiska debatten.

En extrem från den "andra sidan" är ju norska Fremskrittspartiet med mer eller mindre organiserade sympatisörer, som utan att blinka drar Hitlerreferensen till t.ex. Yassir Arafat. Typiska fall av Godwins lag.

Charlotte W sa...

Stefan: ja, vi avvecklar Danmark! Jag behöver nåt att liva upp mig med.

Fredrik: onekligen intressant att debatten är så extrem i just Norge. Man skulle ju annars kunna tycka att det borde finnas en högre medvetandenivå där till följd av landets egen historia. Men det kanske funkar tvärtom i Norge?

Anonym sa...

Ja, Charlotte, vi MÅSTE faktiskt avveckla Danmark för att kunna lösa mellanösternfrågan... Eftersom Grönland tillhör Danmark, och Israel ska ju relokeras till Grönland, enligt kejsare Blogge... Men låt oss inte glömma Polen för det. Där har du en artificiell stat alltså. Katoliker mittemellan lutheraner och ryskortodoxa, det är ju löjligt. De får relokeras till Spaghettitalien.

Men du, vad ska vi göra med Abkhazien-Ossetien-Tjetjenien-Ingushien-Dagestan-Azerbaijan-Georgien-Armenien-problemet? En kniptångsmanöver genom Ukraina för att knipsa av deras gas kanske? Sen kan vi relokera allihop till Sibirien.

Charlotte W sa...

Ja jävlar du har ju rätt.
Hm, "vad ska vi göra med Abkhazien-Ossetien-Tjetjenien-Ingushien-Dagestan-Azerbaijan-Georgien-Armenien-problemet?" Slå ihop allting till en multikulturell, multinationell konstruktion kanske? (Visst låter det paradisiskt?)

Fredrik Stangel sa...

http://ibyen.dk/kunst/anmeldelser/article628337.ece

Den översta teckningen skulle ha kunnat användas på vissa bloggar i dag...

Charlotte W sa...

Tack för länken Fredrik!

Fredrik Stangel sa...

Du ska få en till, en lite otäckare: http://www.aftenposten.no/nyheter/oslo/article2862067.ece

Charlotte W sa...

Va, vilken konstig vinkling: tänk er, det var ETNISKT NORSKA ungdomar som var ute & bråkade!
Man kan ju förstå att det kan vara relevant att ta upp gentemot dem som hävdar att detta handlar om traumatiserade flyktingar (som framgår här: http://www.aftenposten.no/meninger/kommentatorer/aamaas/article2862831.ece), men ändå - det blir så märkligt...
Tragikomiskt att frimurarlogen angreps, förresten :)

Charlotte W sa...

Fel ordval av mig: det finns förstås egentligen inget komiskt i att en lokal full med festande barn angrips. Jag ber om ursäkt för detta utslag av dålig smak.
Vad jag tänkte på var de gamla(?) föreställningarna om en förbindelse mellan "judisk makt" och frimureri. Kan det ha varit ett medvetet val att attackera frimurarlogen?

Fredrik Stangel sa...

Om man bemödar sig om att motivera attacker på butiksägare med sin kamp mot amerikansk imperialistisk kapitalism, kan det nog antagas att attacken mot frimurarlogen rimligen är ett medvetet val av mål.

Intressant nog var ju de 55 omhändertagna "etniska norrmännen" en minoritet - man grep ju över 160 personer. Många tillhör nog den klump isolerade och radikaliserade flyktingar som själva varit med om att lämna Mellanöstern.

Bizarrt att så många norsk-iranier var ute och bråkade, förresten. Många av dom är ju i Norge endast för det faktum att deras föräldrar flytt från den islamistiska revolution de nu väljer att hylla.