söndag, januari 04, 2009

Penisavund

Knappt hade jag skrivit gårdagens inlägg om min avundsjuka på högerliberalerna, med utgångspunkt i resultatet för tävlingen om "Årets politiska blogg 2008", förrän jag plötsligt insåg det uppenbara. Det är så uppenbart att ingen ser det. Nämligen att en annan ojämnhet bredvid den mellan höger- och vänsterbloggare är, ehum, tämligen markant: den mellan kvinnliga och manliga. Faktum är att endast en kvinna befinner sig i tio-i-toppen: Opassande-Emma (som jag och en del andra med mig egentligen velat se som vinnare) på fjärde plats.
Så vad betyder då det och varför överhuvudtaget ta upp saken? Förra året vann ju en kvinna, och därtill en prostituerad sådan, så inte kan jag väl mena att "Årets politiska..."-tävlingen i själva verket skulle vara en orgie i sexism? Nej, det menar jag förstås inte och alla som tror att jag hävdar en medveten konspiration för att trycka ner kvinnor kan med fördel försöka byta tankespår. För detta med att kvinnor mer sällan ses som tunga politrukiska röster har naturligtvis med betydligt mer subtila mekanismer än så att göra; mekanismer som såväl kvinnor som män styrs av och som dessutom sällan opererar på det medvetna planet.
Men låt oss till att börja med backa bandet lite. Förra året vann en kvinna, det är sant; därtill en kvinna som tillhör en starkt ringaktad grupp i samhället, och som, enligt min mening, på sitt sätt för en tydligt feministisk kamp. Men det finns två saker att tillägga här: den första är att Isabella liksom i år Opassande var ensam kvinna bland de tio i topp; den andra är det faktum att en del av de som stöttat Isabella gjort så av avgjort icke-feministiska, rentav anti-feministiska skäl - alla som följt Isabellas blogg vet att den är full av slängar mot det feministiska etablissemang hennes kamp gått på tvärs mot, och att detta tacksamt har tagits emot av sådana som inte kan sägas stå för en annan typ av feminism utan snarast stärkts i sin allmänna rabiata anti-feminism. Vissa av dem som lagt sin röst på henne kan, med andra ord, sägas ha gjort en markering "mot kvinnor" snarare än för dem. (Jag vet att många inte ser feminism som något som med nödvändighet är "för kvinnor" - jag ber att få avvika mot den uppfattningen, men den bakomliggande diskussionen är för omfattande för att jag ska kunna eller vilja gå in på den här och nu.)
Men är det då så enkelt som att det finns lika många kvinnor som män att välja mellan, och att männen hela tiden ges förtur? Nej, sannolikt inte. Jag gick snabbt igenom de bloggar som nominerats i årets tävling, och konstaterade - med visst förbehåll för att några faktiskt är så anonyma att bloggarens könstillhörighet inte framgår, och att ytterligare några är kollektivbloggar där både män och kvinnor skriver - att mer än dubbelt så många manliga som kvinnliga bloggare nominerats. Det man frågar sig då är förstås om detta speglar könsfördelningen bland politiska bloggar i stort eller om kvinnor helt enkelt inte nominerats i "tillräcklig grad". Det är en fråga jag inte orkar ge mig på att försöka besvara seriöst (den som känner sig hugad skulle förstås kunna börja räkna kvinnliga respektive manliga bloggare inom kategorin "politik" på Bloggtoppen, eller nåt). Men ja, mitt intryck är onekligen det att kvinnor mer sällan än män väljer det renodlade politiska fältet. Och ja, jag måste faktiskt tyvärr medge - mitt intryck är att kvinnor i oroväckande hög grad hellre sysslar med fluffiga kattungar, dagliga fotografier på den egna kroppen i läckra outfits och andra ting som kan hänföras till kategorierna smått och gott samt självbespegling.
Verkar jag föraktfull nu? Ja det gör jag säkert. Jag vet att det idag anses anti-feministiskt att kritisera kvinnor som ägnar sig åt det där med mode och stil och konsumtion och rosa fluff och sånt. Men helt ärligt - jag känner att jag börjar få nog. Jag börjar känna mig som Julia Roberts i filmen Mona Lisas leende - den som handlar om en flickskola på femtiotalet, där Roberts förtvivlat kämpar för att få sina elever att upptäcka sina egna intellektuella gåvor och sina möjligheter att ägna sig åt annat i livet än man och barn. Det är en film som i sig inte är särskilt radikal utifrån dagens horisont - eller åtminstone tyckte jag det fram till dess att jag började fundera lite mer på vad tjejer och kvinnor faktiskt ägnar sig åt idag. Nej, kvinnor idag lever inte för andra människor på samma sätt som femtiotalets hemmafruar gjorde det. Men många av dem är, tycks det mig, instängda i ett äktenskap med sig själva som Kropp och Kvinna. Och jag skulle då och då vilja krossa den spegel som dessa tjejer och kvinnor ständigt tycks ha framför sig. Jag skulle vilja dundra mot dem som Julia Roberts gör i filmen: "I demand excellence from you!" Sätt igång och upptäck världen utanför H&M! Ni kommer inte omedelbart att belönas, för som kvinna blir man fortfarande alltför ofta ignorerad, skuffad åt sidan. Men belöningen kommer på lång sikt, och den kommer inte bara att komma från andra utan också inifrån. Det är jag övertygad om.


(Gled jag ut i en väl orättvis och generaliserande avvikning nu..?)

Några andra möjliga förklaringar till den extremt ojämna könsfördelningen i toppen av politrukbloggtävlingen kan, hursomhelst, vara sådana som också använts som förklaring till vänsterbloggarnas taskiga resultat: att kvinnor inte tycker det är så viktigt med den här typen av tävlingar, och att de inte förmår göra särskilt bra reklam för sig själva. Den sistnämnda delförklaringen tror jag det ligger en del i. Jag kan ju iaktta detta hos mig själv. Jag skulle egentligen vilja skylta med att man kan rösta på den här bloggen i Björn Wadströms tävling "Årets Blogg 2008 - alla kategorier", men klarar inte av att göra det utan att samtidigt påpeka att man också kan rösta på Jimpan (som jag nominerade) och på Opassande... Ni ser.... jag kan inte göra reklam för mig själv.

29 kommentarer:

opassande.se sa...

Den där jäkla jante... om det är någon tröst eller så, så röstade jag på dig redan innan du skrev den här postningen.

Jag är väldigt glad att du skrivit om det där med hur få kvinnor det är på listan. Det var nämligen min första reaktion när jag såg den. "jäklar vad med gubbs", ungefär.

Integritetsfrågan var den som också verkade vara avgörande för var röstningen landade, och det är helt klart fler snubbar som skriver i de frågorna, får man väl anta då. Kan det hänga ihop med att kvinnor inte har lika stark känsla för integritet som män? Tanken svindlar, och något som jag kommer att återkomma till säkert.

Liten tanke på hur jag aktivit kampanjade för Isabella förra året, också. Vi var flera som pushade för henne regelbundet, och det är nog så man måste göra ibland. Annars riskerar det bli det en popularitetstävling, flest läsare vinner, eller nåt.

Tack för en tänkvärd postning!

Charlotte Wiberg sa...

Tack själv Emma!
Vi kvinnor kanske måste pusha mer för varandra överhuvudtaget? Angående integritetsfrågan: ja den var ju väldigt viktigt för tävlingens utgång, fast jag lade märke till att många toppnamn gick igen från förra året. Jag kan/vill inte tänka mig att kvinnor inte har lika stark känsla för integritet...snarare en rädsla för att engagera sig öppet i de "stora frågorna" tror jag...(fast detta tål onekligen att funderas mer över...)

Björn Wadström sa...

Jag brukar säga att det är bara blogg & roll...så tävlingar och annat pyssel är bra att hitta intressanta bloggar.
Egentligen finns det ingen bra eller dålig eftersom alla bloggar oftast förmedlar personliga tankar och det är bra.
Vi behöver att många röster hörs inte minst i tider när stater försöker begränsa det fria ordet.
Jag håller med om att det är många kvinnor som bloggar och bloggar intressant. Kanske är det så att andra media fortfarande är stängda för kvinnor trots att året är 2009. Strukturer i ett samhälle är svåra att upptäcka främst för de som bor i samhället.
Åter till Årets Blogg alla kategorier. Förra året vann Mymlan vi får se vem det blir i år. Själv har jag nominerat Stefan Sundström en helt underbar bloggare-musiker och kulturarbetare...med snopp:)

Charlotte Wiberg sa...

Tja, jag nominerade också en bloggare med snopp...Jimpan...men i ditt fält finns det väldigt många kvinnor ändå. Det ser helt annorlunda ut än "Politiska blogg"-tävlingen.

Johanna Sjödin sa...

Det var också min första reaktion. Jag nominerade fyra kvinnor och en man. Fyra eller fem feminister.

Så nu har jag dragit mitt strå till stacken, eller något ;-)

Bra inlägg!

En vanlig $vensson sa...

Kan det inte vara så enkelt som att kvinnor som bloggar begåvat i stor utsträckning sugs upp av etablerade medier och därför inte är med i Bents tävling? Isobel Hadley-Kamptz, Sakine Madon, Katrine Kielos, Sanna Rayman etc etc (Louise P kom högt upp trots att hon postat sporadiskt pga bokprojekt). Den enda manliga motsvarighet jag på rak arm kommer på är Per Gudmundson (och möjligen jag själv som relativt nybliven redaktör på Neo).

Charlotte Wiberg sa...

Tack, Johanna.
Jag tror jag nominerade några av varje...men förmodligen bara feminister...

stefan hallgren sa...

Okej, nu har jag röstat på dig. Och visst, självklart är det så att du måste göra dina läsare uppmärksamma på att sådana röstningar finns, och att du gärna vill ha deras röst. Jag minns att Isabella gjorde detta utomordentligt klart på sin blogg.

Charlotte Wiberg sa...

Stefan: tackar tackar! :-)

Svensson: nej, det förklarar tyvärr inte saken, dessa kvinnor är ändå för få för att det skulle ha gjort en så markant skillnad om de varit med. Du kan också jämföra med förra årets resultat, då var i alla fall Kielos med & hamnade inte bland de tio främsta (det gjorde inte Louise heller trots att hon bloggade flitigt förra året).
Att möjligen fler kvinnor än män går från bloggosfären till etablerade medier är dock ett intressant fenomen - värt en särskild analys, kanske.

Mary sa...

Jag kom på elfte plats i Bents tävling och min blogg brukar allt vara med både här och där och ligga bra till, ni nämner inte ens mig som en kvinnlig bloggare, varför det. Jag brukar verkligen vara den som drar lansen för det mest hela tiden och påpekar dessa ibland påtagliga skillnader.

Det är inte utan att jag känner mig stött och aningens förvånad.

stefan hallgren sa...

Jag tycker att du förtjänar att ligga på någon topplista, Charlotte. Men politiskt sett tror jag inte att du vinner några popularitetstävlingar genom att definiera dig som vänsterliberal, eftersom vänster är ett fult ord för alla borgerliga, och liberal är ett fult ord för alla som ser sig som riktig vänster, dvs socialister, liksom för många konservativa, förstås.

David sa...

Intressant inlägg. Det lilla jag ser av feminismen i min skyddade lilla värld gör mig ibland mörkrädd. Du sätter tummen på förklaringen.

Det är nog synd att det inte finns mer politiska kvinnliga bloggare. Nu kanske jag sitter fast i någon form av kliché, men det känns som att kvinnor har större empatisk förmåga i samhälleliga analyser, eller analyser över huvud taget. Orsaken att jag tror detta är på grund av mina läsvanor. Min favoritförfattare är en kvinna, Justina Robson. Orsaken att jag gillar hennes böcker mer än de flesta jag läst är att hon inte bara ger knivskarpa spekulationer om nördigheter som AI, nanoteknik och annan teknologi, hon sätter det i ett väl genomtänkt emotionellt sammanhang dessutom. Det gör sällan manliga SF-författare, med några få undantag. Sen insåg jag att det faktiskt är en genomgående trend hos framstående kvinnliga SF-författare, det står att finna Ursula K LeGuins böcker och Doris Lessings böcker. De många manliga författarna jag tycker om skriver underbara idéberättelser, men psykologin känns i de flesta fall negligerad eller hafsigt ihoptänkt.

Det kanske kan vara en tom kliché att kvinnor är mer empatiska, men om man kan gå efter mina läsvanor så verkar det faktiskt vara så.

Charlotte Wiberg sa...

Mary: var inte stött & förvånad! Att du finns på elfte plats, när bara en kvinna lyckats klämma sig in på topp tio, förändrar väl ingenting i det stora hela? Man skulle ju kunna tycka att både du, ProJo & de få kvinnor som fanns bland de 20-30 första skulle kunnat få ännu mer framskjutna placeringar?! Meningen med det här inlägget var inte att räkna upp alla kvinnliga bloggare som förekom i tävlingen, utan att peka på könsobalansen. Räkna själv i resultatlistan Mary! Ni kvinnor (själv blev jag faktiskt inte ens nominerad - det kan ju jag vara "stött och förvånad" över) ÄR helt enkelt så otroligt mycket färre än männen. Det handlar inte bara om att ni som ändå finns där blir osynliggjorda.

Charlotte Wiberg sa...

Stefan: det var väldigt snällt sagt.
Nä, jag vinner nog inga popularitetstävlingar, det har jag blivit varse! :-) Jag är kanske för mycket av egendomlig hybrid överhuvudtaget. Plus att jag jämt håller på & bråkar med folk, kanske. ;-)

Charlotte Wiberg sa...

David: kvinnor skolas ju in i att inta en mer empatisk position gentemot omvärlden än män. Men jag tror inte att kvinnor är mer empatiska "i sig", faktiskt.
Jag är själv feminist, förresten. Do I scare you baby?

Anna sa...

"Men ja, mitt intryck är onekligen det att kvinnor mer sällan än män väljer det renodlade politiska fältet. Och ja, jag måste faktiskt tyvärr medge - mitt intryck är att kvinnor i oroväckande hög grad hellre sysslar med fluffiga kattungar, dagliga fotografier på den egna kroppen i läckra outfits och andra ting som kan hänföras till kategorierna smått och gott samt självbespegling."

Det är ju hur sant som helst. Och varje gång jag skriver något mer säkerhetspolitiskt inlägg så känns det som att hej killar, här kommer lilla jag och vill också vara med (kolla t ex könsfördelningen på politiska debattsajter som Newsmill, speciellt angående Mellanöstern och allt som har med vapen att göra).

Jag var på ett israeliskt mediaseminarium som diskuterade faktum att kvinnor under krig enbart porträtteras som mödrar, systrar eller döttrar till män, som naturligtvis är de som aktivt gör saker. Kvinnorna sitter och klagar och oroar sig när det faller raketer på dem.

Min önskan: (det här borde jag väl göra något åt själv kanske) - jag vill se intervjuer med palestinska och israeliska kvinnor som diskuterar säkerhetskoncept och lösningsförslag och politik, inte hur svårt det är med barnen (även om det är det). Sådana kvinnor finns.

Charlotte Wiberg sa...

Anna, ja det låter som en väldigt bra idé.
Jag lider f ö också av det där "här kommer lilla jag"-syndromet. Very much so...ständigt rädd att jag i själva verket missförstått allt...

David sa...

"Jag vet att det idag anses anti-feministiskt att kritisera kvinnor som ägnar sig åt det där med mode och stil och konsumtion och rosa fluff och sånt."

Det var väl det jag syftade på. Feminister som i sin feminism trycker ner andra kvinnor, precis som tendensen att nördiga individer blir nedtryckta av innegänget under grundskoleåren. Dessa skrämmer mig ja.

Jag betvivlar inte att det är smart att respektera dig, men du verkar inte vara den som skulle trycka ner eller på annat sätt skada mig för att jag är en nördig kille som enda orsak.

Och vad det gäller empatisk inskolning, det är ju inget vi ska sluta skola in kvinnor med. Snarare bör vi se till att även män får den inskolningen. Empati är gravt underskattat i dagens samhälle.

David sa...

Anna:
http://riverbendblog.blogspot.com/2003_08_01_riverbendblog_archive.html

Den här bloggen skulle du nog finna intressant. Jag blev varse den genom att jag såg pjäsen Baghdad burning som är baserad på den bloggen. (Ja, de har gjort en teaterpjäs av en blogg. Och den är mycket bra.)

Charlotte Wiberg sa...

David: tack för komplimangen. Ja, jag tycker också att empati är underskattat idag.
Fast de som försvarar kvinnor som bloggar om mode & rosa fluff & så kan förstås ses som större försvarare av andra kvinnor än jag, som kritiserar dem...lite knepigt det där.

Heiti Ernits sa...

Hmm...tror min förra kommentar föll bort. Men jag tror att du är någonting på spåret när det gäller kvinnor och exponering. Samma sak gäller ju på jobbet osv.: männen syns, tar plats, vågar säga "korkade saker", är framfusiga och "frammåt" (en viss generalisering här javisst, men tendensen finns nog). Och det premieras i samhället/arbetslivet. Bloggen är ju en extremform av exponering - så mönstret borde ju upprepas där också.

//"Stora jag..."

Charlotte Wiberg sa...

Heiti: visst. Det är så. Och när kvinnor tar plats överhuvudtaget så verkar de plötsligt dominera helt, ta plats överallt...fast när man tittar efter noggrannare är det inte så.

jimpan sa...

Trist att det förhåller sig på det här sättet, men tyvärr är det ingen större överraskning. Jag tror du har åtminstone delvis rätt i dina reflektioner. Du kommer säkert ihåg Karl Palmås kartläggning av länkningar till sin egen blogg samt till bloggarna Mothugg och Intensifier. Tjockt med gubbslem! (Inklusive jag själv.) Och då rör det sig inte om antifeminister, utan hyfsat medvetna killar.

Tack för nomineringen i Wadströms tävling!

Charlotte Wiberg sa...

Nej, anti-feminister handlar det nästan aldrig om...

David sa...

"Fast de som försvarar kvinnor som bloggar om mode & rosa fluff & så kan förstås ses som större försvarare av andra kvinnor än jag, som kritiserar dem...lite knepigt det där."

Nja. Om du frågar mig är det knepigt bara för att man blandat ihop begreppen. Det du i grunden kritiserar är väl en attityd, ytlighet. Inte att de råkar vara kvinnor som är ytliga?

Det finns två stycken totalt egocentriska religioner som jag känner till. Mode och Lavey-satanism. Båda verkar jättesjälvförverkligande på ytan, men ingen av dem tenderar att leverera när man verkligen börjar känna efter hur man mår egentligen. Jag har inte testat mode, men jag har testat Laveysatanism. Det jag lärde mig av det var att ett totalt kalkylerande av varje snäll gärnings återkastning bara bygger barriärer mot livets sanna glädjeämnen, som riktig vänskap till exempel.

Charlotte Wiberg sa...

Sant, det jag kritiserar är förstås en attityd. Men när feminister trycker ner andra feminister "i sin feminism", som du uttrycker det, är förstås inte heller i huvudsyftet att trycka ner andra kvinnor och feminister...utan just att kritisera vissa hållningar man inte gillar. Och att det förekommer schismer inom feminismen är egentligen inte särskilt konstigt, det finns inom alla rörelser & tankeriktningar...

Det låter som en tung livserfarenhet att ha testat Laveysatanism.... Men du kom ju ut på andra sidan, turligt nog.

David sa...

"Det låter som en tung livserfarenhet att ha testat Laveysatanism.... Men du kom ju ut på andra sidan, turligt nog."

Tja, tur och tur. En av de Lavey-satanismens dödssynder lyder såhär:
"Motproduktiv stolthet - Det första ordet är viktigt. Stolthet är bra fram till det att du börjar kasta ut barnet med badvattnet. Regeln för Laveyansk satanism är: så länge det fungerar för dig, jättebra. När det slutar fungera för dig, när du målat in dig i ett hörn och den enda utvägen är att säga, "jag är ledsen jag gjorde ett misstag, jag önskar vi kan kompromissa på något sätt", gör det då."

Har man bara lite av den självinsikt som Lavey-satanismen i sina egna budord kräver så kommer den texten att leda en ut ur den. Till slut inser man att själviskhet aldrig kan bli helt tillfredställande, oavsett om den är omedveten eller kallt kalkylerande i enlighet med Lavey-satanism.

David sa...

Men, tillbaka till ämnet. Jag antar att nästa gång du blir anklagad för att vara antifeministisk så kommer du att påpeka varför de är ute och cyklar.

Man kan ju alltid påpeka att mode och popkultur är ett sätt att skapa en bild av hur man bör vara som kvinna (eller man, men det kanske bara verkar förvirrande om man nämner det), mode och popkultur är ju fylld köns-normer som av sin natur förtrycker alla som inte följer dem. Man kan ju faktiskt vara medveten eller intresserad av kropp och utseende utan att trycka på sina värderingar på andra. Jag är övertygad om att det går att skriva om mode och popkultur utan att framställa dem som objektiva sanningar. Fast det är klart, i en utopi där det skulle hända skulle ju konceptet mode och popkultur luckras upp till en uppsjö med subkulturer. Vi skulle få ett mycket mer fantasifullt, mångfaldigt och stimulerande samhälle vågar jag påstå.

Charlotte Wiberg sa...

Hm, intressant...(om Laveysatanismen)

...och jag håller med om att det nog vore roligare med en uppsjö av subkulturer.