israels rätt att existera

Den borde vara självklar vid det här laget. Men är det inte. Fortfarande är det så att kritik av Israels agerande, ja dess förbrytelser i det här fallet, regelmässigt glider över i ett ifrågasättande av Israels rätt att existera. För staten Israel gäller dödsstraff. Nej, det är förstås inte alla som tänker så. Men en hel del. Här i Sverige och i andra trygga länder. "Tvåstatslösningen är död" heter det här och var. Eller så säger man öppet att israelerna betett sig så illa att de förverkat sin rätt till nationen - se Jostein Gaarders vidriga krönika i norska Aftenposten, som du kommer till genom att klicka på rubriken ovan. Gaarder påstår att han underkänner Israel på samma sätt som han underkänner Saddam Hussein eller talibanerna. Han ser inte självmotsägelsen; fördömandet av, exempelvis, talibanerna följs inte av något ifrågasättande av hela landet Afghanistan. Och vem har krävt att Irak ska upphöra att existera?
Att kritik av Israel inte behöver innebära antisemitism (en sån självklarhet!) men ibland faktiskt gör det, det är en sanning som tål att upprepas i dessa dagar. Henrik Bachners intressanta bok Återkomsten borde läsas av många, och utan skygglappar. Den behandlar denna nya typ av antisemitism där "sionismen" blivit den elake, evige juden. Jag tycker att Gaarders artikel är ett skolexempel på en sådan underliggande, inte medvetet erkänd antisemitisk inställning, där staten Israel och "sionismen" övertagit "judens" roll. Titeln är smaklöst nog "Guds utvalgte folk".
I Tyskland (så får jag också sagt en av alla de positiva saker jag vet om dagens Tyskland) har man av skäl som nog inte behöver förklaras utvecklat en känslighet för varför Israel finns, vad antisemitism är och hur den yttrar sig. Brotten i det förflutna har så att säga tvingat fram en kunskap om fenomenet, det studeras på universitet och vid särskilda institut. Naturligtvis är inte antisemitismen borta, naturligtvis händer det också där att den stiger upp ur politikers munnar eller välrenommerade författares alster. Men den brukar kännas igen och diskuteras för vad den är. Här går vi däremot aningslöst på i tron att vi fördomsfria människor inte kan hysa så lågsinta hållningar. Antisemitism, tror vi, det handlar om Auschwitz och blodtörst. Och det gör det ju också, men inte enbart. Den finns nämligen också i mycket subtilare former. Kanske är inte så farliga i sig, men nog så oroande och sårande för de som drabbas. Och de kan underblåsa krafter som faktiskt inte är att leka med.