tisdag, januari 16, 2007

jag borde äta upp min icke-existerande hatt...

...apropå detta att Mona Sahlin, tio år för sent, faktiskt ser ut att kunna bli sossarnas partiledare och statsministerkandidat. Jag hade nämligen kunnat svära på att hennes möjligheter dödades i mediejakten då när den begav sig. Ibland är det kul att ha haft fel.
Men lite orolig är jag allt. Att någon av hennes motståndare, som politiska kommentatorer så hemlighetsfullt talar om (vad är det som gör att vissa, vilka de nu kan vara, är så inriktade på att stoppa just henne?) ska slänga upp en joker och media på nytt hamnar i trans. Jag minns så väl hur det var då, under den där icke-affären. Hur okända och bekanta bröstade sig med metamediasmarta strömlinjeformade analyser av allt från Sahlins klädsel till hennes tårar. Hur Göran Skytte höll ett polisiärt förhör med henne i sin "talkshow" - bland annat lyftes den väldigt viktiga frågan om huruvida inte Monas make faktiskt vid ett tillfälle varit sjukskriven utan att de facto vara sjuk (och nej, det var inte någon långtidssjukskrivning det handlade om).
Att Ulrica Messing, som jag hörde i nån nyhetssändning, låtit meddela att hon egentligen är intresserad av uppdraget men inte vill utsätta sig och familjen för granskningen borde, som det heter, stämma till eftertanke.

8 kommentarer:

stefan hallgren sa...

Jag tror att media skulle skämmas för att dra ett liknande drev i repris mot Mona, så i det avseendet är hon nog faktiskt säkrare än de flesta "nya" politiker som kommer in på banan.

charlotte sa...

Jag hoppas du har rätt Stefan - fast det hade varit ännu roligare om vi hade sluppit den typen av drev överhuvudtaget framöver.
Välkommen till min blogg förresten!

Ia sa...

Kan tänka mig att de jobbar nu, murvlarna.

jimpan sa...

Ja, det här hade man inte väntat sig när det begav sig. Och nu har hon tackat ja, dessutom. Inte så dumt, tycker jag (även om hon inte var mitt förstahandsval).

Fast en liten interndemokratisk (i bemärkelsen "en organisations demokrati", inte i bemärkelsen "jag är sosse", för det är jag inte) reflektion: Är det inte lite märkligt att ett ja-besked till valberedning tolkas som att "Mona Sahlin väljs till s-ordförande i mars" (fritt citerat från Metro Gbg)? I min stora naivitet trodde jag att det inte är avgort förrän i april. Sahlin är visserligen valberedningens kandidat, och det är högst ovanligt att inte en kongress/årsmöte/stämma (jag vet inte hur det är inom sap, men det brukar väl vara så generellt) går på valberedningens förslag.

jimpan sa...

"Men ändå..." skulle jag lägga till där på slutet.

charlotte sa...

Den interna demokratin i s är nog väldigt tuktad...

jimpan sa...

Jag skrev "april", menade förstås mars. Interndemokratin i s är väldigt centraliserad åtminstone, det kan man nog säga som utomstående betraktare.

jacobsteel sa...

mona som ledare? spar på hattarna men typ för ett ögonblick vila tanken på detta:

vilka får para sig mest: skitsnackarna eller dom verkligt kloka? (vilka får sedan bestämma: dom som är lena i käften eller dom som har originella idéer?) alltså, det görs t om filmer om hur lite nerdar får para sig, men ingen inser faran!

Nåväl, multiplicera nu denna effekt på ärvda egenskaper gånger 10.000 generationer.

Jag är inte ett smack förvånad över Mona, allt annat hade varit mer förvånande. Det är den typen av ledare vi väljer. Det är den typen av liv vi lever: ta godis utan att betala själv, köra stadsjeepar, flyga till Thailand för att titta på naturen, ... den sittande regeringens kompletta oförmåga att värna om något annat än dom tuffa skitsnackande lönsamhetsrunkarna dom vill ha som polare... vi är dömda som art. nuff said... ;)