lördag, oktober 14, 2006

borgström, sabuni och de särade låren


själens säte?

I söndags visades dokumentärfilmen Feministerna på Sveriges Television. Jag såg inte hela filmen, men att döma av det jag såg måste jag säga att det var en märklig skapelse. Ett antal mer eller mindre bekanta feminister höll tal, upplästa direkt från handhållet manus, rakt in i kameran. De fick alltså utrymme att tala för sin sak, att förklara vad deras feminism handlar om, samtidigt visades hur de stakade sig vilket stundvis gav dem ett osäkert intryck. De visades också, med några undantag, i halv- eller helfigur snarare än i närbild. Man kan säga att de desarmerades och deras budskap oskadliggjordes i vad som tycks ha varit ett försök att ge en
motbild till Könskriget. Ett par av de medverkande var också noga med att distansera sig från vissa andra feminister, som på nytt försågs med manshatarstämpeln eller allmänt pekades ut som översittaraktiga och intoleranta. Några rocktjejer och ett gäng subversiva cheerleaders skulle stå för den rena ilskan mot mansväldet, men det är svårt att visa vrede på kommando, särskilt när man vet att man är ett demonstrationsobjekt och att man hur man än gör kanske snarare ser gullig ut i betraktarens öga. Det är i alla fall så jag tänker mig att de här tjejerna kan ha upplevt situationen - bara glimtvis tycktes några av dem vara bekväma i den. Nej, tacka vet jag den kanadensiska dokumentären My Feminism (Cardona/Colbert, 1997), som också bygger på att låta olika feminister komma till tals men gör så på ett betydligt mer kraftfullt, intresseväckande och djupgående vis.
En som stack ut litegrann var dock Karolina Ramqvist. Hon pratade om den mytiska konstruktionen av en viss typ av identitet utefter kön, och om systerskapet som en falsk, destruktiv föreställning feminismen måste göra sig av med. Välkända tongångar från diverse
genusorienterade akademiska seminarier. Bloggaren Syrran har klokt bemött detta med systerskapet - det är om inte annat en feministisk strategi. Utan solidaritet kvinnor emellan kan det visserligen fortfarande finnas en slags feminism (som då främst måste handla om teoretiska reflektioner och om fokusering på det egna jaget) men det kan förstås inte finnas någon kvinnorörelse. Att jag ändå hajade till för Karolina Ramqvist berodde dels helt enkelt på att hon formulerade sig på ett drastiskt och utmanande sätt (de flesta kommentarer om filmen jag sett har också fokuserat på just Ramqvist), dels på att hon gjorde en intressant koppling mellan bräcklighet, kön och kvinnans jag. Jag minns inte exakt hur hon formulerade sig, och inget tillfälle till fördjupning gavs, men poängen var att Kvinnans jag sitter i hennes av bräcklighet och utsatthet kännetecknade kön, att hon går under om detta kön invaderas och att upplevelsen av en gemensam ömtålighet är det som invaggar Kvinnor i en falsk systerskapsupplevelse. Den våldtagna kvinnan, sade Ramqvist ungefär, anses ha förlorat sig själv. Ja, det är förstås föreställningar alltihop handlar om och inte om kvinnors natur.
Detta med tanken om jaget i könet, ett jag som måste skyddas, väckte mitt intresse och fick mig att tänka på något jag förundrats över: de starka reaktionerna på Nyamko Sabunis förslag om obligatorisk gynekologundersökning för tonårsflickor. De har ju återigen yttrats sedan Sabuni utsågs till integrationsminister. Delvis handlar det om ett missförstånd - en del, så till exempel Masoud Kamali i DN igår (13/10)
, har uppfattat förslaget så att det bara skulle handla om invandrarflickor, och då blir ju upprördheten förståelig. Missförståndet är i sin tur förståeligt eftersom förslaget presenterades som del av ett paket åtgärder med syfte att motverka hedersförtryck, i detta fall som det manifesterar sig i form av könsstympning. Den debattartikel i Expressen där Sabuni presenterade paketet ackompanjerades av ett foto med bildtexten "Genom obligatoriska gynekologbesök för flickor som kommer ur hederskulturer kan samhället angripa könsstympning, anser Nyamko Sabuni (fp)". Bilden föreställde en mörkhårig flicka liggande med särade ben på en gynstol och en ljushårig kvinna framför henne med händerna i högsta beredskap att hugga in. Samtidigt lydde artikeltiteln i fetstil precis under bilden "Kontrollera underlivet på alla högstadieflickor". Jag antar att de båda utsagorna var och en för sig fungerat som ett rött skynke. Vissa har tagit fasta på den etnicitetsbetonande bilden & bildtexten, andra har gått igång på orden "kontrollera underlivet". Allt sammantaget blir hur som helst till en explosiv kombination. Vad jag tycker är anmärkningsvärt är hur de upprörda kommentarerna karaktäriserar idén om obligatorisk gynundersökning i termer av övergrepp, rentav våldtäkt. I en föga konstruktiv men intressant lång debatt hos louisep hittar man, försåvitt att man står ut att plöja igenom alla invektiv och mobbarliknande utfall från blogginnehavarens sida, två kommentatorer som öppet jämställer idén om obligatorisk gynekologundersökning med våldtäkt, en som talar om "totalitärt vanvett på porrtidningsnivå" (en man - kvinnor vet ju i allmänhet att det inte finns något pornografiskt med ett gynekologbesök), och så återkommande formuleringar av stilen "bända upp lår", "rota i underliv", "vaginapoliser", "ultimat integritetskränkning". Det är som att Sabuni gett sig på det allra heligaste. Det som man inte kan förhålla sig sansat till utan antingen upphöjer eller degraderar. Idén om att ingenting skulle kunna vara mer integritetskränkande uttrycker en föreställning om att vaginan rymmer själva själen, det innersta.
Föreställningen går igen i svensk myndighetssyn på prostitution, eller sexarbete som man skulle kunna kalla det om det rådde bättre villkor. Claes Borgström skrev på DN-debatt 9/10 att "ett samhälle där det finns prostitution når aldrig jämställda löner. Lika lön för lika arbete kan inte uppnås så länge vi har ett samhälle som säger att män har rätt till kvinnors kroppar." Den prostituerade kvinnan, vars underliv är en inkomstkälla och alltså ständigt penetreras av främlingar, får bära hela kvinnoförtrycket på sina axlar. Så är hon också ute på gatan i sin numera olagliga verksamhet helt oskyddad mot kvinnoförakt i sexualiserad form. Ironiskt nog är varken Borgström eller de mest hänsynslösa torskarna intresserade av att de prostituerade kvinnornas egna röster ska höras och att de utifrån sina egna villkor ska ges större möjligheter till egenmakt över sina liv. Men det är också en logisk konsekvens av synen på underlivet som kvinnosjälens säte - en syn som gör horan till en förstörd människa, någon som sålt och degraderat sin själ, lämnat människovärdet bakom sig. Prostituerade män blir hos Jämo som så ofta annars till en ointressant minoritet.

13 kommentarer:

I Denna Värld sa...

Hej!

Det är första gången som jag kommenterar på din blogg.

Jag tycker mig känna igen många beröringspunkter som alla, på ett eller annat sätt, driver oss tillbaka till de utsatta i samhället. Dessa människor - kvinnor som barn - vars öde bestäms utifrån reglerbart fastställda normer från de som har makten att definiera. Det är faktiskt så att man mår illa.

Å andra sidan är jag glad att det finns människor, likt dig, som vågar och vill engagera sig i sådana frågor. En mycket bra blogg, för övrigt.

Men önskan om en trevlig måndag,
I denna värld

charlotte sa...

Tack detsamma! Och tack för att du påminde mig om din egen blogg ungefär samtidigt som jag uppdaterar min länklista. Jag lägger till I denna värld där också.

jimpan sa...

Jag vet inte om jag alltid håller med dig i allting, men du är alltid intressant att läsa när det gäller feminism och jämställdhetsfrågor. Har själv inte bestämt mig för vad jag egentligen tycker om Sabunis förslag (är just nu skeptisk, men inte förkastande).

Keep up the good work!

charlotte sa...

Tack Jimpan!
Vad jag reagerar mot är mest sättet många talar om Sabunis förslag på. Vad gäller själva förslaget är det väl knappast läge att försöka genomföra det ändå när det nu väcker så starka känslor. Det är ju inte heller säkert att det är det bästa sättet att göra flickor mer bekanta med sina kroppar på (vilket jag ser som ett positivt syfte med det vid sidan av detta att ev upptäcka skador eller problem).
Förresten, jag tycker du ser annorlunda ut på varje bild av dig jag sett! Det är bara hårfärgen som förblir densamma. Finns det fler än en inkarnation av Jimmy Sand? :)

Ulf Bjereld sa...

Hm, jag har läst denna post flera gånger men känner mig osäker på hur jag skall tolka den. Jag har svårt att se att uppfattningen att den personliga sexualiteten tillhör de yttersta intimiteterna också betyder att könsorganen är besjälade av kvinnlighet. Men, kanske menar du något annat?

Jag reagerar mot Sabunis förslag därför att det - hur vällovligt syftet än är - leder till att vissa människor blir använda som medel för att rädda andra. Risken är att man gör unga flickor illa i syfte att förhindra att andra skadas, och att detta sker helt medvetet.

En gynekologundersökning är som du skriver) inte någon sexuell upplevelse, men kan om den genomförs med tvång ändå skada sexualiteten och förmågan att uppleva sexualiteten på det sätt som man själv skulle ha möjlighet att göra. Hälsoundersökningarna av prostituerade kvinnor under förra seklet menar jag var ett led i synen på den prostituerade kvinnans offentlighet. Hon hade ingen sexuell intimitet kvar, därför kunde man avkräva henne den typ av könsorganskontroll som man gjorde.

jimpan sa...

Det finns många inkarnationer av mig. ;-)

Jag inväntar din kommentar till Vänstra strandens kommentar.

charlotte sa...

Ordet "intimitet" är nog nyckeln här. Jag menar för det första att synen på sexualiteten som en yttersta form av intimitet är normativ i vårt samhälle och en av orsakerna till att prostitution är förbjudet (vid sidan av missriktad hänsyn mot kvinnliga gatuprostituerade). För det andra att det kvinnliga könsorganet förses med en extra intimitetsaura och behandlas som känsligare än vad det faktiskt är (för det är klart att det å andra sidan inte är som vilken kroppsdel som helst). Nedvärderandet är myntets baksida. Hinner inte skriva mer just nu men jag återkommer om saken o tackar för respons så länge.

charlotte sa...

OK, nu ska jag försöka bemöta Stranden lite bättre: alltså, min avsikt var som jag skrivit till Jimmy ovan egentligen inte att försvara Sabunis förslag utan att kommentera själva reaktionerna på det. Vissa har ju utan att det fått genomslag pekat på det faktum att pojkars könsorgan kollas i skolan, senare också vid mönstring. Även om dessa kontroller säkert upplevts som obehagliga av en del har det inte blivit något hallå omkring dem. Jag menar att det är anmärkningsvärt att saken blir så uppförstorad nu när det handlar om flickors underliv, trots att det faktiskt bara var tal om en något intimare hälsokontroll som kan och bör utföras med respekt och empati. Något som kom bort fullständigt i debatten var den lilla meningen "En sådan undersökning fyller inte bara en kontrollfunktion utan ger möjlighet att diskutera sexualitet, kvinnans underliv samt typiska kvinnosjukdomar" i Sabunis debattartikel. Jag skulle önska att detta kom fram lite bättre. Inte för att ändå få genomfört själva förslaget - det är ju kört och det är kanske lika bra - utan för att en bättre lösning som skulle kunna tillgodose det här behovet ska kunna diskuteras fram. Det finns fortfarande så mycket mystik och okunnighet omkring det kvinnliga könet. Föreställningen om "mödomshinnan", det skrala beaktandet av klitoris osv. Att ge flickor större kunskap om deras eget kön, detta okända mystiska som man måste experimentera med speglar för att få syn på, det borde kunna fungera stärkande och ge dem större självförtroende både gentemot familj och pojkvänner. Jag tror inte alls att det bara är flickor inom strängt patriarkala muslimska miljöer eller med annan typ av invandrarbakgrund som skulle "behöva upplysas" s a s, tänk på alla flickor i olika ursvenska frikyrkliga miljöer. En och annan Britney Spearsdiggande och till sin klädsel helt vanligt översexualiserad blond tjej kan ju också vara helt clueless egentligen, och är det förmodligen också.
Vad gäller din hänvisning till de prostituerade artonhundratalskvinnorna tycker jag inte riktigt den kontroll de utsattes för är relevant här. Deras hälsa bevakades ju för männens och männens fruars skull, inte för deras egen skull. Men jag skulle ändå vilja spinna lite vidare på detta och hänvisa till fruarnas roll här. De var ju hänvisade till den privata intimsfären och skulle hållas okunniga och oerfarna på det sexuella området. De hade kanske behövt lite mer offentlighet medan de prostituerade kvinnorna hade behövt kunna stänga och låsa sina dörrar som de ville. (De hade väl först och främst behövt överhuvudtaget ha dörrar att låsa misstänker jag.)
Oj, det blev långt. Hoppas jag blivit lite tydligare för dig nu Stranden.

I Denna Värld sa...

Hej!

Tänkte inflika, utan att störa konversationen.

Tack för att du har lagt min blogg till din länklista. Jag skulle vilja ha din och Jimmys på min sida också, men har fortfarande inte listat ut hur man kan ordna det. Tips emottages tacksamt. :)

Med önskan om en trevlig onsdag.

Ulf Bjereld sa...

Hej igen!
Av naturliga skäl vt jag inte så mycket om kontroll av männens kön, mer än att småpojkar kollas avsende om testiklarna gått ned. Det låter som en poäng, om det inte vore för det att Sabunos förslag syftade till kontroll av "åverkan" mot könet, inte att den naturliga fysiska utvecklingen haft sin gång.

Jag håller till fullo med dig om att många unga kvinnor borde veta mer om sitt underliv och inte bara hur det kan användas för att tillfredställa män. Verkligen! Men är en gynundersökning (kanske första i livet) det rätta tillfället??

Jag vänder mig dock emot att du förknippar intimitet med slutenhet. För mig har sexualiteten en intim sida, vilket inte innebär att det är hela sexualiteten och heller inte att jag upplever den sidan som sluten eller förbjuden på något sätt. Många unga människor idag (och det är direkta erfarenheter jag talar om) - och detta är en paradox - verkar inte alls förstå att sexualiteten är den starkaste driften i våra liv vid sidan av livsviljan (som den i o f s är en del av). Och där delar jag helt din uppfattning: mer kunskap, större öppenhet, djärvhet och frivolitet behövs.

charlotte sa...

Stranden: nej, det är klart, intimitet måste inte nödvändigtvis ha med slutenhet att göra. Det kan bli så om intimiteten är påbjuden, om man har en utestängande föreställning om "god" sexualitet (menar inte att du skulle ha det).

Förresten, upptäckte att jag tänkt på alla flickor som heterosexuella i min ovanstående kommentar. Jämt är man blind för nåt.

"Världen": Hm, har du inte ett länkfält i din "template"? Ärligt talat, jag är usel på detta med mer avancerat datanyttjande, här hemma hos oss var det helt stereotypt så att min man hjälpte mig lägga upp länkar. Men Jimmy kanske kan hjälpa dig, han är ju datatekniker!..:)

jimpan sa...

I denna värld:
Jag skickar ett mejl till dig, och försöker hjälpa till så gott jag kan. Hoppas det funkar!

Med önskan om en trevlig torsdag.

charlotte sa...

Du är en rar pojk du Jimmy.