När det politiska blir personligt

Sydsvenskans kultursida anordnade igår afton en diskussionskväll om islamofobi här i Malmö - man kan se utdrag ur den här.
Diskussionen präglades till stor del av frustration och, som Pernilla Ouis också konstaterade, låsta positioner. "Det beror på dig", sade Per Svensson till kvällens huvudperson Andreas Malm. Och jag förstår vad Svensson menar. Malms auktoritära sätt, snarhet till generaliseringar, svartvita tänkande och fullständiga oförmåga till självreflektion låste debatten redan från början - vilket är synd eftersom han har en del viktiga poänger.
Den anklagelse Ouis och Svensson riktade mot Malm var framför allt att han uppvisar ett kolonialt och sexistiskt förhållningssätt gentemot islamkritiska kvinnor - en anklagelse som inte togs på allvar överhuvudtaget av den ilskne antirasisten. Nog är det egendomligt att en person som är så snar att tala om strukturellt förtryck blir så indignerad och tar det så personligt när det antyds att även han skulle kunna vara präglad av hävdvunna förtryckande tanke- och beteendemönster. Malm är inte ensam om att reagera så, jag har sett det många gånger. Men man borde kunna kräva mer. Att han skulle kunna stanna upp och tänka efter en halv sekund istället för att bara hånskratta och underkänna kritiken genom att hänvisa till sin egen allmänna förträfflighet och långa meritlista som de förtrycktas förkämpe. "Skulle JAG förakta kvinnor!" utbrister Malm indignerat. Som om det var det saken gällde. Att ena sekunden tala om vikten av genomgripande diskursanalys ifråga om islamofobi, men andra sekunden göra frågan om sexistiska förhållningssätt till något som enbart handlar om individuell karaktär, det är ett inkonsekvent och omoget förhållningssätt.