söndag, juni 28, 2009

Ett avspänt meningsutbyte?

Humanistdebatten går vidare. Och det visar att Humanisternas offensiv har lyckats i en mening: den har väckt reaktioner, den pratas om. Vilket tyder på att de rört vid en nerv. Jag ser det som ett tecken på att Humanisterna utgör ett positivt, vitaliserande inslag i offentligheten.
Nu har tio kristna debattörer svarat på det manifest för ett sekulariserat samhälle som publicerades på DN Debatt 19/6. Debattörerna skriver:

Det kan bara konstateras att den slagordsmässiga tonen i det här manifestet, och i mycket av den offentliga debatten, förhindrar ett avspänt meningsutbyte. Annars skulle det vara rimligt att diskutera om det verkligen är förenligt med ett humant samhälle att miljoner ofödda varje år dödas av helt legala aborter och att befruktade foster blir mänskliga försöksdjur.

Det skulle också kunna föras en debatt om det enkönade äktenskapets berättigande utan att alla motståndare beskylldes för att vara homofober och för att sympatisera med dem som tar till våld mot homosexuella.

På allvar tycks de alltså mena att användandet av uttryck som att miljoner ofödda dödas skulle bana väg för ett "avspänt meningsutbyte". Att det skulle vara invändningsfritt, och inte alls väcka känslor, att tala om embryon i stamcellsforskning som mänskliga försöksdjur. Att homosexuella, och alla som anser att homosexuella ska åtnjuta samma rättigheter som heterosexuella, helt lugnt och avspänt ska tolerera en debatt om det enkönade äktenskapets berättigande - där det ska anses helt okej, och inte alls diskriminerande, att förvägra homosexuell kärlek likaberättigande (sålänge alla är goda nog att tycka att homosexuella ska slippa få pryl, så...).

Det är lite lustigt med den totala bristen på insikt i hur den egna positionen kan vara precis lika provocerande, och upplevas som inte precis mindre rigid, än de klara ställningstaganden debattörerna reagerar på. Blindheten för att de egna värderingarna inte är självklara demonstreras också av att en av de personer som får statuera exempel på oundgänglig kristen godhet är moder Teresa. "Skulle moder Teresa vara en bakåtsträvare?" är den rubrik som artikeln fått. Och för flera bloggare är svaret självklart: ja, visst var hon det.

24 kommentarer:

Staffan sa...

Jag kan rekommendera Penn & Tellers Bullshit!-avsnitt om Moder Teresa, Gandhi, och Dalai Lama. De går åt MT och DL rätt hårt, men Gandhi klarar sig lite lättare undan (mer "han var också människa" än "han var ett arsle").

Charlotte W sa...

Tack för tipset!

Jonathan sa...

"Jag ser det som ett tecken på att Humanisterna utgör ett positivt, vitaliserande inslag i offentligheten."

Håller med. Bra skrivet.

stefan hallgren sa...

Ja visst skulle man kunna diskutera saker resonligt, t.ex. hur man skulle kunna underlätta adoptioner för att minska aborter, men någon rimlighet kan det dock aldrig bli i sådana diskussioner om man utgår ifrån att även tidiga aborter är mord, därför att man helt enkelt är så upptagen med att förneka evolutionens faktum att man vägrar se någon som helst väsentlig skillnad mellan ett nybildat foster och en bäbis.

Charlotte W sa...

Stefan: jag vet inte om jag tror på adoptioner som ett sätt att minska abortstatistiken (därmed inte sagt att man inte skulle kunna diskutera saken). Men håller med dig i övrigt.

Jonathan: tack!

stefan hallgren sa...

Charlotte: Jag tycker personligen att aborträtten måste vara fri och absolut under en viss period, men det hindrar mig inte från att tycka att det är ganska weird och moraliskt tvivelaktigt med t.ex. anonyma spermadonationer bara för att att vissa bemedlade kvinnor som "känner för det" ska kunna få barn utan något som helst ansvar inför barnet om vem dess fader är. Likaså kan jag spontant ogilla experiment på aborterade foster. Men eftersom extremister och fundamentalister tenderar att ta över denna debatt måste man förstås vara extremt försiktig med vad man säger, så att man inte stöder den ena eller den andra extremistiska sidan. Vilket jag tycker är synd, förstås.

Charlotte W sa...

I hear you, Stefan, och jag fattar nog varför man kan tycka som du gör ang provrörsbefruktning. Fast håller inte med. Jag tycker nog det verkar betydligt mindre komplicerat & problematiskt att någon kommer till som ett resultat av att en lagom glad & kåt anonym kille har velat komma i en plastmugg (eller vad det nu är man har) än att en kvinna som blivit gravid av misstag föder fram ett barn som sedan adopteras.
Själv har jag dock både provrörsbarn (som inte lever hos en ensamstående bemedlad kvinna utan hos ett par som inte kunnat få barn) och adopterade barn (som adopterats av en ensamstående hyfsat bemedlad kvinna) på nära håll, och allt verkar rätt idylliskt i båda fallen. Men jag vet, man kan förstås inte generalisera hursomhelst utifrån sin egen lilla horisont.

stefan hallgren sa...

Bra för dig, Charlotte. Men du ska veta att mitt perspektiv i dessa frågor varken är moderns eller faderns, men barnets, eftersom jag själv växte upp med en ensamstående arbetande moder, som inte tyckte att hon var skyldig mig ett skit, varken ekononomiskt eller ifråga om att informera mig om min far. Jag är bekant med den attityden alltför väl, och jag kan tycka att den på sitt sätt är lika otäck som kreationisternas.

Charlotte W sa...

Usch. Stackars du. Ja en sån attityd är verkligen otäck. Men finns nog tyvärr där oavsett hur man organiserar det där med hjälp mot ofrivillig barnlöshet.
Jag vet inte riktigt hur det ser ut idag - den som adopterar måste förstås genomgå en lämplighetsprövning, men jag antar att detta inte gäller för provrörsbefruktning (och naturligtvis inte för dem som sticker utomlands & köper sig ett provrör s a s). Vet ärligt talat inte, & inte om det vore bra med en sådan prövning heller.

stefan hallgren sa...

Nja, mitt argument är väl snarast att adoption, särskilt inom landet, borde vara lätt, med en rätt för barnet att få veta sina biologiska föräldrar. Jag förstår inte varför det skulle vara så mycket svårare än aborter och spermadonationer och allt krångel med utlandsadoptioner osv. Ville jag vara konspiratorisk skulle jag säga att det har gått för mycket business i alltihop, men det vill jag inte säga, för då gynnar jag säkert fel sida.

Charlotte W sa...

Jag vet inte hur reglerna för adoption inom landet ser ut idag. Är de annorlunda än de för utlandsadoptioner?
Min spontana reaktion är iallafall att riskerna för känslomässiga komplikationer snarare måste öka än minska i ett fall där alla involverade vet vem de är, är medvetna om varandra & finns hyfsat nära varandra. De biologiska föräldrarnas situation kan ju förändras över tiden & vem vet vilka känslor de kan utveckla gentemot barnets vårdnadshavare. T ex. Jag är inte heller säker på att vetskap om vem de biologiska föräldrarna är alltid är så centralt. I ditt fall verkar det ju ha varit det. Men det kanske beror på situationen i övrigt också?
Well, jag vet att det här komplicerade frågor & det finns starka känslor involverade. Lätt att trampa fel. Svårt att vara tvärsäker.

Lisa sa...

Jag tror att tolerans innebär att ge andra rätten att ha fel och inse att deras åsikter inte hotar min identitet utan kunna respektera dem ändå. Det är dock otroligt viktigt att åsikter som (riskerar) skada någon läggs fram med otrolig försiktighet (T.ex. finns många exempel på hur man INTE ska göra bland kristna gällande homosexuella och äktenskap). Jag tror att det enda sättet att få folk att faktiskt ändra sig är ett öppet samtal. Hade du frågat mig för ett år sen hade jag sagt att homosexuella förhållanden är fel, idag är jag inte lika säker längre. Det som har orsakat åsiktsglidningen är öppna samtal där jag fått ifrågasätta. Sen gällande t.ex. abort borde det väl vara lätt att komma överens om att en minskning av antalet aborter vore en positiv utveckling men förbjuda dem vore en negativ utveckling. Om aborter är enbart positivt varför krångla med P-piller (som förmodligen ökar risken för vissa cancersorter)?

stefan hallgren sa...

Att få veta vilka bägge ens biologiska föräldrar är är ALLTID centralt för individer av homo sapiens, särskilt i dessa tider. Det är nämligen BÄGGE föräldrarnas DNA-kedjor man har i sin kropp i en kombination, och alla vet det. Att bli förnekad information om någon av dessa är därför groteskt ur både medicinsk och humanistisk och moralisk synvinkel, och en nedvärdering av den invidid man avsiktligt har satt till världen. Jag gillar verkligen inte den attityden, men problemet i debatten är att dessa extremistiska attityder - kvinnans abosluta makt över reproduktionen vs kreationismen - lever i symbios med varandra för att blockera ut mer sunda åsikter.

Charlotte W sa...

Lisa: jag tror inte att någon tycker att abort i sig är "enbart positivt". Alla är nog hyfsat överens om att det kan vara en väldigt smärtsam upplevelse att göra abort.
I övrigt. Ja, men man måste väl också förstå att ens åsikter kan väcka ilska ibland? Särskilt bland dem som kan drabbas av de konsekvenser ens åsikter kan få.

Charlotte W sa...

Stefan: fast nu säger du ju ungefär att bara din egen ståndpunkt är sund & rimlig.

stefan hallgren sa...

Nej, det är mycket vanligt att de som blivit "avlade" av anonyma spermadaonatorer i USA och Kanada på 1970-80-talet när det ansågs problemfritt söker sina biologiska fäder. Det är alltså inte bara min något specifika erfarenhet av att vara född oäkting i Sverige 1959 och få noll information av mor.

Charlotte W sa...

Ja okej, jag förstår att det inte är helt problemfritt med anonyma spermadonatorer. Jag var väl lite vårdslös där kanske. :) Idag har ju också alla provrörsbarn som kommer till i Sverige rätt att få reda på fadern när de kommit i mogen ålder. Det är dock faktiskt inte alla som väljer det. Och jag tycker inte att det är rätt att helt döma ut ensamstående kvinnor som reser utomlands & får en provrörsbefruktning - är kvinnan ifråga en fullgod mor i övrigt så tror jag helt enkelt att det kan sluta ganska väl. Och jag kan inte inse att en ensamstående som vill ha barn är mer egoistisk än ett par.
Diskussionen började som en fråga om anonym provrörsbefruktning vs adoption istället för abort - och där tycker jag det helt klart finns komplikationer (i adoptionsfallet) som du i din tur verkar blunda för. Det finns ju f ö också de som själva adopterats & som ser det hela som ett oerhört övergrepp & anser att adoptioner helt & hållet borde stoppas. Det är förvisso inte majoriteten & jag säger absolut inte att jag håller med. Men adoption som ett alternativ till abort tror jag verkligen inte på. Vill någon kvinna göra så så ok men satt i system reducerar det kvinnan till en födslomaskin åt någon annan.

Lisa sa...

Charlotte: Precis. Om man vågar komma fram till att abort är det minst onda av 2 onda ting (inte som det läggs fram i media idag!) kanske vi kan få igång en sund diskussion med hur vi minskar antalet aborter (preventivmedel etc).
Jag har funderat på att bli pastor och har vänner som är kvinnoprästmotståndare så jag har smakat på "andra änden" av åsikter också och vet att det kan väcka en otrolig frustration samtidigt som att jag också insåg hur två människor kan lägga fram samma åsikt så man i ena fallet nästan känner sig kränkt medan i det andra fallet är det helt okej.

Charlotte W sa...

Lisa: det är nog en konst rätt få människor behärskar, det du beskriver, men säkert något de flesta av oss andra skulle behöva försöka bli bättre på.
Fast så finns det förstås en del åsikter det närmast är en moralisk plikt att inte tolerera. Jag menar extrema åsikter som rasism el andra former av starkt människoförakt.

stefan hallgren sa...

Jag säger naturligtvis inte att adoption helt skulle ersätta aborter, det vore ju detsamma som att säga att aborter borde förbjudas, vilket inte är min ståndpunkt. Jag är f.ö. inte alls insatt i adoptionsreglerna, men intrycket man kan få är att ribban ligger kanske onödigt högt, att det är långa köer, att fullgoda par kan bli underkända för att någon passerat ett ålderssträck, samtidigt som ensamma (bemedlade) kvinnor över 60 numera kan få barn genom förbättrad teknologi på det här området.

Adoptionlagstiftningen är fixerad till 1950-talet, tycks det, medan den genteknologiska utvecklingen rusar på i expressfart, och vi kan inte diskutera dessa frågor sansat för att extremisterna äger debatten.

Charlotte W sa...

Nej men jag menade inte heller att du skulle ha sagt att adoption HELT skulle ersätta abort. Jag är skeptisk till att det överhuvudtaget skulle kunna vara ett alternativ, helt enkelt.
Jag tror också annars att ribban ligger för högt. Och jag tycker det är illa att ensamstående kvinnor inte kan få insemination i Sverige överhuvudtaget (för så är det väl fortfarande?). Medan de samtidigt får adoptera - det är inte logiskt.

Charlotte W sa...

F ö är det sorgligt och talande att när man diskuterar ensamstående & barn, så som jag gör nu, så är det bara kvinnor man fokuserar på. Vad gör ensamstående män med sin längtan efter barn? Hela den frågan går förlorad i den stora pedoskräcken.

stefan hallgren sa...

Javisst gör den det, och det ska den göra, som jag ser det, eftersom det inte är någon naturlig rätt att sätta barn till världen, utom i det fall att den är underbefolkad, och det är den inte för närvarande, såvitt jag vet

Charlotte W sa...

"Naturlig rätt"? Nej, det finns väl mycket som inte kan påstås vara en "naturlig rätt" men som ändå kan bidra till att göra livet bättre.