söndag, januari 25, 2009

Vänsterliberalism för mig - kanske för dig?

Jag fick ju i uppgift av Jimpan härförleden att skriva ett blogginlägg om vad vänsterliberalism är för mig. Och nu kan jag inte skjuta på det längre med hedern i behåll - även om jag egentligen fortfarande inte känner mig helt fokuserad på uppgiften, med allt annat som hänt på sistone och pockat på min uppmärksamhet. Men här följer i alla fall ett halvhjärtat försök. Eventuellt följer jag upp med någon ytterligare postning senare.

Jag tar min utgångspunkt i människans egenskap av att vara på en gång beroende av andra och av föda, värme etc för sin överlevnad - och en särskild individ med faktiskt eller potentiellt behov av egenmakt. Under hösten har det med anledning av Nina Björks avhandling Fria själar förts en diskussion där den förstnämnda egenskapen stått i fokus. Björks bild av den beroende människan är det lilla, hjälplösa barnet. Föräldraskapet hade, har hon sagt, gett henne en ny insikt i vad det innebär att vara människa. I sin diskussion av debatten kring Björks bok påminde Lars Westerberg i radioprogrammet OBS (bör ha varit 31/10 2008) om föräldraskapets andra erfarenhet: den där man tvingas släppa taget om det barn som vuxit upp till att bli en varelse med egna strävanden och behov att stå på egna ben. På ett lite annat sätt har författaren Amos Oz (jag har glömt var) beskrivit ungefär samma sak: människan som en halvö, en varelse som å den ena sidan är förbunden med "de andras" landmark, men å den andra sidan också är vänd ut mot havet, bort från "de andra".
En vänsterliberal politik måste, som jag ser det, tillgodose de basala behov som springer ur denna människans dubbelhet. Det innebär att den måste ta våra grundläggande materiella behov på allvar, och se det som en så långt möjligt ovillkorad mänsklig rättighet att få dessa tillgodosedda. Så är det inte idag. Idag lever vi ett ekonomiskt system som endast bygger på lönearbete kontra villkorade bidrag. Det medför stora problem för stora grupper människor, som har svårt att passa in i mallen för "anställningsbarhet". Också de som är anställda lever såväl i en ständig otrygghet i det att de är beroende av en arbetsgivare de inte har någon kontroll över. Också egna företagare är ständigt beroende av andra och av omständigheter mer eller mindre bortom deras kontroll: av ett kundunderlag, av kreditörers förtroende etc. Det bidragssystem den som går omkull blir beroende av fungerar i många fall dåligt, förnedrande, och skapar ingen trygghet. En grundbult i det vänsterliberala samhället är därför som jag ser det medborgarlön. En sådan måste av praktiska skäl ligga på en låg nivå, men ska tillgodose den enskilda individens mest basala behov. Jag tänker mig dock att den måste kompletteras med att individen förbinds att utföra samhällsnyttiga tjänster under en begränsad tid, för att tillförsäkra en fungerande samhällsgemenskap. Men samtidigt tänker jag mig att den som inte vill ingå i denna gemenskap ska kunna "kliva ur" (och överlåter med varm hand åt någon annan att fundera över hur det ska kunna gå till rent konkret).
Det vänsterliberala samhället bygger på en stark men desintresserad stat. Stark för att den måste kunna tillhandahålla sina medborgare all sådan service, vård och utbildning som inte kan läggas över på privata händer. Det är viktigt att det finns starka samhällsägda institutioner som tillhandahåller samhällsnyttiga verksamheter med anknytning till infrastruktur, public service-media, skola och högre utbildning etc. Jag ser andelen gemensamt ägande i mitt vänsterliberala samhälle som högre än i dagens. Men det ska också finnas en öppning mot andra former av ägande, och olika former av social ekonomi. Exempelvis genom inrättande av så kallade Public Interests Companies, såsom miljöpartisten Carl Schlyter på Brännpunkt i höstas föreslog tillsammans med tyska gröna EU-parlamentarikern Elisabeth Schroedter som en lösning för Vattenfall (istället för att de ostört tillåts fortsätta skövla tyska samhällen i sin jakt på brunkol etc).
Stark men desintresserad, alltså, och med det menar jag att det i det vänsterliberala samhället inte ska finnas plats för sådan moraliserande lagstiftning som utan rimliga skäl inskränker individens faktiska och/eller mentala frihet. Det skulle i detta samhälle inte finnas någon plats för den svenska sexköpslagstiftingen, och det skulle ha en narkotikalagstiftning som i första hand bygger på "harm reduction strategies". Det skulle inte heller finnas någon filmcensur och man skulle gå försiktigt fram i frågor om "könsdiskriminerande reklam" och annat som berör subjektiva tolkningar. (I övrigt skulle - och detta säger egentligen sig självt - detta samhälle naturligtvis ha en lagstiftning som garanterar individens rätt att inte bli överfallen, bestulen, mördad etc.) Den personliga integriteten skulle, vidare, självklart värnas, och det skulle sannerligen inte finnas något utrymme för den senaste tidens ödesdigra bokstavsförkortningar (FRA, IPRED, PNR...).

Staten skall dock inte vara så desintresserad att den inte strävar efter det övergripande målet att människors lika värde ska gälla också i praktiken, inte bara genom högtflygande retorik. Detta kan exempelvis avspeglas i statens institutioners lönesättning mm.
Och nån jäkla monark ska vi förstås inte ha.

Hm...jag misstänker att jag får återkomma med uppföljande postningar om det här. Detta är i alla fall en första ansats - take it or slit det i stycken.

29 kommentarer:

Fredrik Stangel sa...

Låter inte helt olikt Marianne Bruus Jelveds Radikale Venstre.

gustav sa...

Idén om en generell minimiinkomst är intressant i och med att så många olika grupper har landat i slutsatsen att en sådan vore önskvärd. Det är ju inte bara vänsterliberaler och gröna debattörer som har föreslagit att man inför ett sådant system, utan även konservativa och laissez-faire-liberaler som exempelvis Milton Friedman.

Givetvis är inte tankarna om hur genomförandet skall gå till och hur systemen i övrigt skall se ut desamma överallt, men jag tycker att det säger något om det realistiska i att försöka prova medborgarlön eller "negativ inkomstskatt" när så många är nyfikna på det. Många skulle på papperet kunna vara positiva till idén, om den utformas smart.

I övrigt tycker jag att det här är en rätt trevlig vänstermodell som du bygger upp, där jag som mer nyliberal kan instämma i mångt och mycket vad gäller det liberala, samtidigt som jag kan vara kritisk till det vänsteraktiga. Känns konstruktivt på något vis. ;)

Anonym sa...

Apropå monarken så verkar det som om tanken på att släppa ut kungafamiljen på marknaden är ganska spridd. Jag gillar idén att privatisera kungahuset men har inte koll på om Vänsterpartiet har en uttalad åsikt.

Vad gäller de olycksaliga bokstavskombinationerna ligger under ytan en risk för automatisk sortering långt långt bortom fundamenta som "likhet inför lagen" och "en man en röst". För det är väl i abstraktionen av vad en människa är som den enskilda individen har sitt skydd? Den kartlagda människan, med genetiska tillkortakommanden och hela beteendeprofilen, är svår att göra "osynlig". Lägg på det att ansvaret för att sortera ut avvikande individer är på väg att läggas ut på kommersiella aktörer. Trenden att spara data för att kunna fatta beslut är fortfarande i ökande.

På det hela taget tror jag att kunskapen om människans beroende och oberoende är tillräcklig för att kunna fatta bra politiska beslut, men kunskapen om hur man förverkligar det goda samhället med hjälp av ny teknik är nästan noll. Jag tycker att det är synd att piratpartiet inte plockat upp den handsken än.

Btw, det är en INI-rapport på gång i Europaparlamentet som kanske kommer att vända trenden, men fan vet.

Charlotte W sa...

Fredrik: men är de för medborgarlön? Det skulle förvåna mig. Annars så jo, jag tycker, utan att vara sådär kanoninsatt i dansk politik, att det är ett sympatiskt parti så det är väl logiskt om jag ligger i linje med dem.

Charlotte W sa...

Gustav: tack, vad trevligt att du hittar sådant du kan ta till dig. Ja, det vore väl på tiden om något parti skulle ta medborgarlönstanken på allvar & försöka utforma en gångbar modell. Mp har ju tyvärr släppt tanken, eller skjutit den på framtiden i alla fall. Frågan är om någon skulle våga; jag gissar att många är positiva i teorin men inte tror på det i praktiken - och gissa vilket samfällt hån som skulle drabba det parti som skulle framföra förslaget....

Charlotte W sa...

Erik: "Den kartlagda människan, med genetiska tillkortakommanden och hela beteendeprofilen, är svår att göra "osynlig". Lägg på det att ansvaret för att sortera ut avvikande individer är på väg att läggas ut på kommersiella aktörer. Trenden att spara data för att kunna fatta beslut är fortfarande i ökande." Det är en fullständigt mardrömsaktig utveckling. Ja, vi måste få vara fria och ha rätt till integritet också i det abstrakta s a s. Inte bara rent fysiskt hemma i våra bostäder.

"...kunskapen om hur man förverkligar det goda samhället med hjälp av ny teknik är nästan noll." Ja, och där är jag också rätt mycket "out of my depths". Det blir såna som du som har bättre koll på den nya tekniken som får ta ert ansvar....:-)

Vad gäller (v) & kungahuset - jag har hört Gudrun Schyman yttra tanken på att privatisera kungahuset, men det kan ju ha varit efter det att hon lämnade (v)...

Fredrik Stangel sa...

"men är de för medborgarlön?"
Nja, men det är i alla fall det parti där det åtminstone diskuteras till och från. Begreppet borgerløn blev exempelvis först känt i Danmark med en bok, Oprør fra midten (1978), som skrevs av två kulturradikaler (<--- finns inget mer danskt) och dåvarande riksordföraren för det Radikale Venstre Kristen Helveg Petersen.

Anonym sa...

Tja, det låter väl sympatiskt... en grundtrygghetsmodell utan onödigt byråkratikrångel och förmynderi. Detta var vad nyliberaler stod för på 1970-talet, när Nixon-regeringen var nära att införa Milton Friedmans modell med negativ inkomstskatt. Socialister och konservativa och libertarianer gillar det inte förstås, och tillsammans tycks de vara tillräckligt många för att stoppa dessa idéer överallt.

Fredrik Stangel sa...

stefan hallgren: Eh, ja, för Nixon-administrationerna stod ju inte för någon form av förmynderi eller byråkratikrångel..?

Lämpligt att förtydliga är även att modellen man planerade för under Nixon-tiden var a) för sin samtid, och för de flesta andra samtider också, samhällsekonomiskt oförsvarbar; b) mycket långt från gängse "vänsterliberala" idéer om medborgarlön; och c) så långt från Milton Friedmans koncept om negativ inkomstskatt att Friedman ägnade all kraft åt att söka förhindra att lagen trädde i kraft.

Charlotte W sa...

Fredrik: ja till och från, men mest "från" på senare tid.

Stefan: precis, det verkar alltid finnas en koalition av oheliga allianser redo att stoppa förslag om medborgarlön.

Anonym sa...

Milton Friedman var ekonomisk rådgivare i Nixonregeringen, och idén om negativ inkomstskatt brukar tillskrivas Milton Friedman, även om den egentligen är äldre. Hursomhelst blev det uppenbarligen för många kockar inblandade i den praktiska utformningen av det här förslaget, och därför kom Milton Friedman att dra tillbaka sitt stöd för det, ja.

Ideologiskt är det dock helt klart så att medborgarlönstanken går tillbaka på upplysningsliberalt tankegods (Thomas Paine), medan den ideologiska linjen för socialister och konservativa är det som brukar kallas arbetslinjen.

En socialistisk medborgarlön blir därför något helt annat, en del av en allmän arbetsplikt i statens regi, eftersom staten i princip ska äga alla produktionsmedel, inte bara gemensamma naturresurser.

Fredrik Stangel sa...

stefan hallgren: Ja, som jag också skrev. Men medborgarlön är _inte_ samma sak som negativ inkomstskatt, varken ideologiskt eller nationalekonomiskt.

Anonym sa...

Jo, det är det. Eller närmare bestämt, negativ inkomsskatt a la Milton Friedman är en tänkbar VARIANT av garanterad basinkomst, även om det inte är den ENDA tänkbara varianten. Här föreligger förstås en stor härva av olika termer, men i vedertaget svenskt språkbruk är negativ inkomstskatt en form av medborgarlön. Se t.ex. Per Janssons Den Huvudlösa Idén, kapitel 1 för närmare utredning av begreppet.

Charlotte W sa...

(Vad härligt det är när folk diskuterar med varandra här på bloggen utan att jag behöver lägga mig i!)

Anonym sa...

Se även Wikipedias artikel om medborgarlön:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Medborgarl%C3%B6n

Jag citerar:

"De två huvudformerna av medborgarlön är basinkomst och negativ skatt."

(kul att du gillar det, Charlotte)

Fredrik Stangel sa...

Det är visserligen bra att vi verkar ha blogginnehavares godkännande för vår lilla debatt, men jag befarar att ordentliga inlägg i det här ämnet kräver lite mer utrymme än vad kommentarfältet i Blogger ger.

Lite kort:
Den svenska wikipediaartikeln har fel. Framför allt ideologiskt, men också nationalekonomiskt, är inte den negativa inkomstskatten en medborgarlön, utan en hel vanlig progressiv skatteskala, som råkar kunna passera 0%-nivån. Socialekonomiskt är den faktiskt väldigt lik det nu i Sverige införda jobbskatteavdraget tillsammans med det redan befintliga bidragssystemet. Den är heller inte, som nästan alla "vänsterliberala" eller "gröna" modeller för medborgarlön förutsätter, ett "trygghetssystem" (välfärdssystem), utan ett stimulansmedel för konsumtionskraften.

Fredrik Stangel sa...

(För tydlighets skull ser i alla fall jag inte det här som en pro et contra-debatt, utan som en diskussion om definitioner. Mina personliga åsikter om medborgarlön eller negativ inkomstskatt har ingenting med min hållning här att göra.)

Anonym sa...

Jaha minsann, och då har förstås även Per Jansson och alla andra akademiker som har ägnat sig åt medborgarlönsfrågan i Sverige fel.

Det vore förstås för mycket begärt att FS ska kunna presentera vilken den korrekta definitionen av begreppet medborgarlön skulle vara då, och vilka akademiker som delar den. Helt onödigt när man "bara vet" att man har rätt...

Fredrik Stangel sa...

Den korrekta definitionen av begreppet medborgarlön är naturligtvis den som Per Janson m-fl. akademiker, i Sverige såväl som utomlands, använder sig av? Det har jag väl aldrig invänt emot? Jag förstår inte invändningen.

Anonym sa...

Okay, då får vi citera Per Janson ur Den Huvudlösa Idén, kapitel 1, för att avgöra detta.

Sidan 15: "På den mellersta nivån skiljer jag mellan tre olika typer av medborgarlön: grundinkomst, grundkapital och negativ inkomstskatt."

Sidan 16: "På den lägsta nivån finns en rad olika konkreta förslag om grundinkomst, grundkapital och negativ inkomstskatt."

Sidan 16: "I avhandlingen kommer jag på den översta abstraktionsnivån att använda medborgarlön som en övergripande term för ett ovillkorligt bidrag som täcker alla medborgare och samhällsmedlemmar. Det sker således ingen behovs-, inkomst- eller arbetsprövning av bidraget."

Sidan 17: "På den mellersta nivån finns tre huvudsakliga medborgarlönsförslag: grundinkomst, grundkapital och negativ inkomstskatt. I litteraturen om medborgarlön är grundinkomst och negativ inkomstskatt de som diskuteras i störst utsträckning."

Sidan 17: "En negativ inkomstskatt liknar till stora delar en grundinkomst, men med en viktig skillnad. En negativ inkomstskatt innebär att alla får del av bidraget, men alla får inte någon faktisk utbetalning. Den negativa inkomstskatten kan vara selektiv om alla inkomster under bidragsnivån beskattas med 100 procent. I en sådan konstruktion skulle den negativa inkomstskatten vara ett socialbidrag med inkomstprövning men utan arbetskrav. En sådan utformning av den negativa inkomstskatten är inte att betrakta som en medborgarlön. Det är dock en mycket ovanlig utformning av den negativa inkomstskatten. Vanligtvis trappas bidraget ned enligt en förutbestämd skala. Ett vanligt förslag är att bidraget minskar med 50 procent för varje krona man tjänar (se Friedman 1972:238f). Enligt ett sådant förslag får man ingen faktiskt utbetalning av bidraget om man tjänar dubbelt så mycket som den fastställda bidragsnivån (brytpunkten). De som har en inkomst som överstiger brytpunkten får ingen utbetalning i handen av bidraget, men det innebär lägre skatt och blir således även till gagn för dem som tjänar över brytpunkten."

Slut citat.

Uppenbarligen anser således Per Janson att en Friedmaniansk negativ inkomstskatt i praktiken i varje fall är en form av medborgarlön, då den sänkta skatten för höginkomsttagare som den skulle åtföljas av, gynnar även dem.

Hela samhället skulle vinna på en friare marknadsekonomi som ändå ger en garanterad grundtrygghet, det är hela idén med den NYLIBERALA medborgarlönen.

Fredrik Stangel sa...

Jag lovar (hotar?) att återkomma till ämnet, men jag vill läsa om Jansons bok först. Om inte annat skriver Wiberg säkert fler artiklar i ämnet (vi debattsnyltare har det bra, som inte behöver driva egna bloggar...).

Angående dina slutord ("Hela samhället..."): om du med den "NYLIBERALA medborgarlönen" menar Friedmans modell, har den inte mycket med trygghet enligt gängse vänstermodell (jfr. sociala bidragssystem) att göra. Det uttalade syftet med den negativa inkomstskatten var (observera tempus) att öka konsumtionskraften hos låginkomsttagare - inte hos medellösa. Trygghet, enligt samtliga nyliberala modeller av betydelse, kommer automatiskt genom marknadsfunktionerna, vilka tänks kunna tillgodose alla behov eftersom behov anses skapa ekonomiskt likvärdiga marknader.

Nixon-administrationerna däremot, ville integrera det föreslagna negativa inkomstskattssystemet med bland annat en slags arbetslöshetsförsäkring och ett slags sjukförsäkringssystem (kostnadsdiskrepanserna för sjukvården var högst relevanta där och då, men är en helt annan debatt här och nu). Friedman var starkt emot att den negativa inkomstskatten därav skulle, såsom han såg det, bli en del av ett välfärdssystem, om än ett rudimentärt sådant.

Charlotte W sa...

Osvuret är bäst.

Anonym sa...

Ja, som sagt det har funnits många kockar i detta, och jag vet förstås inte vilka Miltons Friedmans egentliga innersta tankar och avsikter var, jag vet bara, utifrån de citat jag har givit, att i den svenska medborgarlönsdiskussionen brukar negativ inkomstskatt inkluderas under rubriken medborgarlön.

Som kuriosa kan ju också nämnas att det egentligen var en brittisk kvinna, Juliet Rhys-William som först kom på idén med negativ inkomstskatt på 1940-talet, när hon var medlem i lib dem. Syftet
med den LIBERALA medborgarlönen (vare sig paineansk, social- eller ny-) var alltid att få bort den värsta fattigdomen med minimala statliga ingrepp i ekonomin.

Anonym sa...

Rättelse: namnet var Juliet Rhys-Williams, och hon var medlem i det engelska liberal party (som långt senare slogs samman med social democrats och blev lib dem). Hon gick över till the conservatives 1945, men det var alltså the liberal party som först anammade hennes idé med negativ inkomstskatt.

The liberal party utvecklades tidigt på 1900-talet i socialliberal riktning, och en annan mycket inflytelserik person i det var John Meynard Keynes. Det var keynesianismen som ville sätta fart på ekonomin genom statlig intervention och omfördelning för att ge låginkomsttagare mer köpkraft, men idén i sig är inte lika med medborgarlön, om än något besläktad.

Nyliberalismen såsom representerad av Milton Friedman anses vara en reaktion mot keynesianismen - i varje fall former av den som skenat iväg mer mot socialism.

Den svenska sossemodellen är i grunden keynesiansk, men fick väl från sjuttiotalet en mer socialistisk inriktning av den allmänna vänstervridningsvågen som då rådde, och nyliberalismen blev då i sin tur en slags reaktion mot det.

Nyliberalismen kom dock snart att radikaliseras genom inflytande av libertarianism och (i USA) av politisk kristkonservatism, och då försvann tyvärr medborgarlönen från agendan, och blev istället demoniserad som socialism och omoral.

Charlotte W sa...

Nu reser jag bort några dagar pojkar. Lämna gärna fler kommentarer men det tar ett tag innan de kommer upp på sidan.

Ps. Jag gillar er båda.

Redaktionen sa...

Jag har återvänt till den här texten, drygt ett år senare, och inser att jag inte ens kommenterat den. Ohyfsat. Efter att ha sugit på karamellen så länge känner jag mig mogen att skriva en replik. Håll utkik.

Charlotte W sa...

Äsch, jag har inte surat för det :)

Redaktionen sa...

Sådärja.

Förresten får du gärna uppdatera min bloggs adress i din fina bloggrulle här till höger. Jag har flyttat.

Charlotte W sa...

Ja jävlar, ska genast uppdatera. Jag har varit för lat helt enkelt...