lördag, januari 03, 2009

Lite sotis på högerfilen

Som de flesta av er säkert redan vet var det ju bloggaren HAX som vann titeln "Årets politiska blogg 2008". Han är såklart förjänt av det men personligen är jag lite besviken på att inte Opassande-Emma, som tippat, tog hem spelet. Blogge kom tvåa för andra året i rad och det vore förstås kul om han kunde få bli etta nästa år. Oscar Swartz som kom trea fick också ett högt betyg av mig, och Opassande blev faktiskt fyra vilket är en hög placering så jag har väl egentligen inte så mycket att beklaga mig över. Men en sak grämer mig mer än Opassandes uteblivna vinst, och det är den totala högerdominansen bland de högst placerade. Jag är förstås inte den enda som reagerar på detta, och förklaringar har framförts som att vänstermänniskor - med vilket de flesta menat sossar; en synonymisering jag ber att få protestera mot - inte tycker det är så viktigt att rösta i den här typen av jippon, eller att de helt enkelt inte är så bra på att blogga. Björn Pedersen, som med Bloggen Bent är den som ligger bakom Årets politiska blogg-omröstningen, kommer som jag ser det sanningen närmast när han i ett inlägg betitlat "Lite bloggråd till S från motståndarlaget" skriver såhär om majoriteten av sossebloggare (och resonemanget gäller, skulle jag vilja påstå, även för vänsterbloggosfären i stort):

De håller ett tal, säger de “rätta sakerna”, och går sedan hem till sig och sitt utan att engagera sig mycket i responsen på det som sagts. Tvärt om, om responsen blir "fel" så är instinkten att projicera skulden på den som reagerar, för bloggaren tycker ju "rätt". Det får till resultat att bloggaren ofta tar bort inlägg i kommentarsfältet eller att bli arg. Och där kantrar bloggen till att bli megafoneri.
Viktigast av allt, att blogga handlar om att vara personlig. Det betyder inte nödvändigtvis att man är privat, men man måste vara personlig därför att en blogg är individuell. Alla inslag av att vara megafon för någonting, snarare än att vara uppriktig och stå för sina egna åsikter gör att bloggen misslyckas.
Ska bloggosfären må bra och utvecklas
till att bli det debattfora som alla med självklarhet söker sig till, så är det viktigt att sossebloggarna också nätverkar och deltar. Det mår alla politiska bloggar bra av därför att ett vasst och skärpt motstånd sporrar mig och andra till att bli bättre.
Alla som bloggar politiskt har gjort sig skyldig till att skriva partipamfletter. Det har jag gjort, det har de flesta andra gjort. Vi har skrivit saker som är "viktiga" partipolitiskt snarare än att vi egentligen har någon åsikt i frågan, eller att vi vill engagera oss i det. Men när det kommer till kritan, när det gäller, så måste bloggaren helt enkelt vara sin egen först och främst. Jag kan till exempel peka på mitt eget engagemang, liksom Erik Hultins, för integritetspolitiken. Jag är säker på att det inte har gjort oss mera älskade av vårt partis ledning alltid. Men i valet mellan att megafona för Centerpartiet och att stå för det vi tycker, så är valet självklart. Socialdemokraterna måste också våga släppa taget och sticka ut hakan - bli personliga.

Jag kan tycka att det problem Björn beskriver på sätt och vis gäller för hela vänstersfären, inte bara för vänstern - och som sagt framför allt inte bara för socialdemokratin - i bloggosfären. Alltså att det saknas en driven idédebatt som förs av hakutstickande människor med personlig integritet (sic!). Visst finns det bra och intressanta vänsterbloggare (jag tycker jag har de bästa i min länklista), och visst finns det starka vänsterdebattörer utanför bloggosfären. Men det finns, tyvärr, desto mer av förutsägbarhet, av papegojeri, av förstamajtalande och av demoniseringar av motståndare hellre än individuella risktaganden och konkret nytänkande.
Jag kan bli lite avundsjuk på den förhållandevisa vitalitet man just nu kan se på högerkanten. Visst är vänstern hyfsat bra på stora IRL-arrangemang såsom ESF här i Malmö i höstas, men det är arrangemang som trots det stora demonstrationståget (vilket fungerar mer som en möjlighet att visa upp de egna leden än som ett sätt att nå ut till den omgivande befolkningen) vänder sig till de redan frälsta. Jag saknar en vänsterististisk motsvarighet till en sammanslutning som Liberati, ett gäng som faktiskt vitaliserar den politiska debatten i stort, som är befriande konkret i sina utspel och som lyckas vara löst knutet till ett visst parti (Folkpartiet) samtidigt som det framför självständiga, oortodoxa idéer. Jag har förvisso observerat att även Liberati har sina utstötningsmekanismer och jag menar (naturligtvis) inte att jag tycker att de ställningstaganden Liberati gör alltid är lyckade. Vad jag säger är att de för mig framstår som ett nytt, och positivt, fenomen inom svensk politik och idédebatt. Skulle något liknande kunna härbärgeras av exempelvis Vänsterpartiet? Med tanke på hur Vägval vänster kördes ut ur stan framstår det som mindre troligt. Vi inom vänstern har en rejäl mognadsprocess framför oss, som vi måste genomgå om vi på allvar ska kunna återta initiativet.
--------------------------------
Helglektyr på bloggosfären: Anna Veeder på Al Hamatzav återger israeliska fredsorganisationers fredspropåer, En dröjande blick dröjer vid Stockholms filmfestival 2008, Heja världen fortsätter att påminna oss om Burma, Hynek sammanfattar filmåret, Kulturbloggen ber om hjälp med att nominera till Stora Bloggpriset (och idag är f ö sista dagen att nominera till Björn Wadströms "Årets Blogg 2008 alla kategorier), Jerry Silwer gästbloggar hos Opassande och bedriver oblyg piratpartistisk propaganda, Sjölander undrar över Göran Skyttes vänkrets, Tanja tipsar om manga, TomTom har gjort en årsbästalista och Vänstra stranden inleder en diskussion om sociala medier.

12 kommentarer:

Mary X Jensen sa...

Först - God fortsättning Charlotte.

Jag funderar inte så mycket över höger och vänster när det gäller bloggar utan mer i de frågor som känns viktiga. Det är viktigt med flera perspektiv då.

Jag är övertygad om att moderaterna skulle önska att jag var lite mer följsam ;-) ibland, men samtidigt möter jag ändå respekt.

Jag tror på enskilda rösters kraft och de kan komma från båda hållen.

Charlotte W sa...

Tack detsamma Mary!

Anonym sa...

Jag tror det beror på att liberaler/borgare har en mer individuell inställning till politik och åsiktsbildning än vad socialdemokraterna och vänstern har.

Det kom en avhandling för några år sedan som handlade om riksdagspartiernas inställning till individuella politiska ställningstaganden och den visade att folkpartiet och miljöpartiet var de partier där det tilläts störst grad av politisk frihet, medan socialdemokraterna hade den lägsta graden, var mest kollektivistiskt. Men om jag minns rätt var även moderaterna ganska toppstyrda.

Även om sommarens FRA-debatt visar att det finns starka kollektivistiska drag även i fp - jag tänker på den press som deras riksdagsledamöter utsattes för i samband med omröstningen och gruppledaren Johan Pehrsons uttalande om att ledamöterna är till för partiet och inte tvärtom - så var det ju samtidigt dissidenterna inom fp:s riksdagsgrupp som till slut tvingade fram en omfattande bearbetning av lagen. Att Liberati verkar i anslutning till fp framstår också som logiskt.

Det finns ju också viss spännande idédebatt i socialdemokraterna, t ex genom Agora och Arena, men generellt sett så är intrycket att de gamla strukturerna behåller makten inom s.

Charlotte W sa...

Bra synpunkter Mats. Agora/Arena ska inte glömmas bort, fast det är lätt att göra så eftersom de främst syns i sina egna kanaler s a s.
Om jag inte missminner mig så visade den där undersökningen på ett rätt stort mått av individuell frihet också bland vänsterpartistiska riksdagsledamöter - vilket är lite ironiskt, kan man tycka. När jag var medlem i (v) talades det ibland som ett kollektivistiskt parti bestående av individualister...men jag skulle gissa att graden av frihet för den enskilde inom partiet kan ha varierat med dess frost- respektive töperioder.

Anonym sa...

Mycket intressanta reflektioner. Jag hoppas det leder till viss omorientering, kan skriva under i mångt och mycket på din analys. Jag tror att det personliga tilltalet är vad som at the end of the day är kvar i morgondagens politiska debatt, som kommer att förändras mycket. Man kan tycka mycket om det, men jag är övertygad om att bloggosfären skulle kunna - så länge den får vara okorrumperad - KAN utgöra en arena för formuerling av åsikter som går på tvärs. Och som väcker till liv nya och gamla tankegångar./VS

Charlotte W sa...

Tack!
Bloggosfären har nog också en mognadsprocess att genomgå framför sig, men jag tror & hoppas som du att den kommer att utvecklas positivt - och visst har den redan idag sina viktiga och positiva sidor.

Anonym sa...

Charlotte, vad säjs om att mognadsprocessa över en kopp te eller liknande i veckan som kommer? I närheten av Möllan kanske? mvh //Erik

Charlotte W sa...

Hm, intressant förslag...känn dig fri att använda min mailadress, Erik (finns på profilsidan)!

Anonym sa...

En motsvarighet till Liberati för vänstermänniskor hade varit kul om det fanns. Synd att VVV inte tog sig mer än det gjorde, även om jag är glad för den tid som varit. Träffade en hel del kul människor där - några av dem finns i bloggosfären. Varför starta upp ett nytt nätverk av det slag du föreslår?

Charlotte W sa...

Tja, varför inte? Jag vet inte om jag föreslår något egentligen, det är alltid roligare att kasta fram en tanke och hoppas att den landar någonstans (och någon annan tar initiativet :). Men jag tycker nog - fortfarande - att det skulle behövas en nyare, roligare och mer utåtriktad vänsterdebatt. Bards gäng är ju öppet elitistiskt och den inställningen är förstås helt förkastlig, men själva idén med en mindre krets likasinnade som i lugn och ro kan kasta fram idéer andra sedan kan reagera på tror jag på. En avgränsad krets - inte för att den skulle vara förmer utan för att det underlättar tankeutbytet och skyddar mot olika former av "kapningar".
Oj, nu börjar jag nästan agitera - måste hejda mig lite....

Anonym sa...

Varför ska du hejda dig? Kör på! Jag tycker det börjar likna nåt...

Charlotte W sa...

Hehe. Jag är alltid rädd att dra in mig nåt jag inte orkar fullfölja (det händer mig då & då...) Men kul att du tycker det verkar som en god tanke! Du & jag Jimpan - & några till...! :-)