En våg av antisemitism

Det var ju väntat. Men icke desto mindre är det bedrövligt. Det händer varje gång det finns anledning att kritisera israelisk politik (och det var väl ett understatement i förhållande till vad som nu pågår i Gaza). Men det är förstås inte så att israelisk politik i sig förorsakar vågor av antisemitism. Nej, det är snarare så att Mellanösternkonflikten används som en projektionsskärm mot vilken gamla beprövade föreställningskomplex får ett till synes invändningsfritt spelrum. För inte utlöser väl exempelvis Robert Mugabes politik i Zimbabwe motsvarande vågor av hets mot svarta. Nej, Israel är världens enda judiska land och samtidigt som anklagelserna mot Israel om att de missbrukar den judiska historien, gömmer sig bakom en "offerstatus" etc, duggar tätt är det väl att märka att om det är någon som tjatar om historien och judiskheten så är det kanske inte så mycket israelerna själva. Israel är på ett negativt sätt sammansvetsat med judenheten, tycks det, i det populära medvetandet. Eller åtminstone i de mindre trevliga delar av det populära medvetandet som ger sig till känna vid tidpunkter som den här.
Judiska byggnader sätts i brand, medlemmar av judiska församlingar hotas. I Ring P1! talar en man om de "stinkande judar" som tagit Mellanöstern som gisslan, alltmedan en handfallen programledare sitter förstummad. En bloggare hallucinerar fram en fantasi om specifikt israelisk sexterror som utförs under skydd av det judiska folkets martyrstämpel - och länkar till Svenska Dagbladets artikel om den uppflammade antisemitismen. En annan bloggare fördömer attentaten mot judiska församlingar men anser också att man ska motarbeta "konstiga uttalanden" som "underblåser motsättningar mellan olika befolkningsgrupper i Sverige" - och menar att detta är vad Jonathan Leman gör när han för Svenska Dagbladets reporter berättar om den förefintliga antisemitismen. Ytterligare en skyller på "den svenska israellobbyn" som borde "tänka både en och två gånger när de hela tiden refererar till Israel som en judisk stat" - för, menar bloggaren med en totalt förvriden logik, "är man då motståndare till Israels gärningar blir man ju då per definition motståndare till 'judendomens gärningar' - och så går det inte gärna att tänka" (ja detta är förvriden logik - Israel är en judisk stat för det första, det är inget som "israellobbyn" hittat på, men nej, att vara kritisk mot Israel implicerar i sig inte att man är kritisk mot judendomen, lika lite som det att vara kritisk mot exempelvis en muslimsk teokrati som Iran i sig implicerar att man är kritisk mot islam). Och naturligtvis har vi här också den mer eller mindre öppet antisemitiska bloggen Dumheterna, som kallar Svenskans artikel för "välplanerad propaganda" - och besannar vad som står i den:

– ­ Det handlar i en del miljöer inte bara om att kriget är fel, utan det sker tillsammans med en demonisering av det israeliska folket. Till detta följer gamla schabloner om judars föregivna hämndlystnad och makt. En mäktig sammansvärjning påstås kontrollera tidningar, företag och politiker och hindra "sanningen" från att komma fram, säger Jonathan Leman och fortsätter:

– En legitim kritik mot israelisk militär och övergreppen mot den palestinska civilbefolkningen blandas med antisemitiska klichéer, och då får vi den här kompotten som syns i bland annat artiklar, kommentarer och på bloggar.

En annan pervers ådra bland reaktionerna på denna artikel - och på konflikten i Mellanöstern - är de islamofoba kommentarerna. De som skyller den nu grasserande judefientligheten på, som en blogg uttrycker det, att vi tar emot "'flyktingar' som sedan belönar oss med att ta sina konflikter hit". De som själva är rasister men låtsas som att rasismen, den står någon annan för. Och som ställer sig på Israels sida enligt principen "min fiendes fiende...." Vilket tacksamt tas emot av de som talar om "NationalSionismen" och å sin sida, och projicerar all ondska och intolerans som överhuvudtaget finns på Israel. På Kommunisternas blogg återges en text av Gilad Atzmon, som bland annat gjort sig känd för att tolka finanskrisen som ett led i sionisternas onda världshärskarplaner - här skriver han att israelerna inte tillhör mänskligheten. Detta citeras med gillande av Rawia Morra, vars blogg enligt Aftonbladets Åsa Linderborg är den allra bästa (lite lustigt eftersom Linderberg sitter på en maktposition inom den medievärld Morra beskrivit som fullständigt sioniststyrd).
Snälle Carl Bildt, kan du inte ta fram en klok fredsplan för våra plågade medvetanden här på hemmaplan också.

Ps. Läsvärda postningar om den antijudiska vågen: Leman, Gurgîn, Nima, Sandelin.

Uppdatering: Det samtal till Ring P1 jag hänför mig till ovan sändes i måndags, 6/1, och kan lyssnas på om man klickar på länken till 9.20-sändningen av programmet detta datum i sändningsarkivet (ligger kvar 30 dagar efter utsändningsdatum). I samma sändning förekommer en kvinna som menar att texter i Talmud ligger bakom konflikten - också detta en klart antijudisk retorik, om än mer sofistikerad än den som talar om "stinkande judar".