Ett kort ögonblick iförrgårkväll tyckte jag att det där med återremitteringen ändå var en halv seger. Som före detta politiskt aktiv i kommunpolitiken (små riksdagsgrupper i miniatyr) vet jag att det där med återremittering ofta ter sig som det enda praktiskt möjliga sättet att kasta lite grus på maktens på förhand uppgjorda viljeriktningar (oavsett om makten innehas av sossar eller borgare). Men om det ska vara någon mening med återremittering ska det handla om att man sätter sig ner och låter beslutet det handlar om dras några varv till, tänker efter några extra mil. Inte om att (vilket det i realiteten oftast handlar om) nödtorftigt plåstra igen en bristfällig idé. Framför allt inte om att plåstra igen en bristfällig idé under en lunch med enda syfte att rädda en regerings anseende.
Förutom det faktum att vi nu antagit en skrämmande lag har FRA-historien på ett ovanligt tydligt sätt demonstrerat det politiska spelets - med dess riter och dubbelmoral - fullständiga otillräcklighet och absurditet utifrån ett medborgarperspektiv.
Jag har inte mycket mer att tillägga, jag avslutar istället med att citera ur Patrik Svenssons artikel i Sydsvenskan idag:
"Det var ett sällsynt välregisserat teaterstycke den borgerliga alliansen uppförde vid tisdagens FRA-debatt. Först ett tårdrypande tal från symbolgestalten Fredrick Federley och krav på ytterligare integritetsskydd. Sedan försvarsministern som läste innantill från ett förberett anförande om att visst kunde man se över integritetsskyddet. Och så klimax med Federley som sa okej, då yrkar jag på återremittering.
Så hade både Federley och regeringen räddat hedern från den chockartade upplevelsen av en ny politisk verklighet som för första gången visade sin fulla potential.
Eller hade de? Var detta verkligen lösningen och slutet på det hela? Nej knappast, inte nu när demokratin verkligen blivit varm i kläderna. Inte när den där återremitteringen egentligen inte förändrar ett smack för själva grundproblematiken.
/---/
Det kommer att krävas mödosam genomlysning och diskussion för att ställa allt till rätta igen. Det enda positiva är att vi har fått en ny och kraftfull plattform för en sådan process. Räkna med fortsatta hårda bandage i bloggvärlden."
Läs också: Cattis, diver007, Jacob S, Jimpan 1, Jimpan 2, Jonathan, Kalle P, Emma, Det perfekta tomrummet, Röd libertarian, Thomas Tvivlaren, Farmor Gun, Anna T, Marys moderata karameller, Rick F, Projo.
Den enda möjliga hjältinna vi fick se var alltså Camilla Lindberg.
Men det finns ju, som Christopher Kullenberg spekulerar, möjligheten att det ligger någon slags överenskommelse bakom det också.
Hennes enda nejröst utgjorde förvisso aldrig något hot.
--------------------
För övrigt så har jag fått en ny idol i mitt panteon av fotbollslandslagstränare: Guus Hiddink. Han borde naturligtvis ingått i min lista av landslagstränare ni kan rösta på i den lilla opinionsundersökningen till höger. Men nu gör han inte det. Förlåt Guus. Förlåt alla.
torsdag, juni 19, 2008
Jaha. Nähä.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Välskrivet och klokt berättat som vanligt ;-)
Sorgligt att se flera unga politiker försitta en chans att visa ryggrad och integritet och istället slå in ett dåligt förslag i blankt papper, plåstra ihop det, och göra formulär 1-A karriärpolitiska manövrar. Usch, jag blev faktiskt både förvånad och besviken.
Fredrick Federley har i mina ögon gjort bort sig helt.
Som framförts på fler håll än jag hinner citera har man sannolikt kohandlat med försvaret typ: "Ni får den här fina spiongrunkan OM ni låter oss skära ner..."
I ljuset från hur Sverige samarbetat med utlandet tidigare förstår man att det fanns intresse att skaffa mer "bytesvaror". Denna gång slänger man in alla svenskars mail i potten.
Mest upprörande tycker jag dock riksdagens 67 frånvarande var... Frånvarande: 25 s, 17 m, 6 c, 5 fp, 5 kd, 3 v, 6 mp --- hade alla varit där hade utgången kunnat bli helt annorlunda.
Men visst, ska jag nånsin försöka få igenom nåt ljusskyggt strunt ska jag också passa på när det är en viktig match samtidigt... ;)
Diver: äsch då.....
Jacob: ja visst undrar man över dem som var frånvarande! Och om det inte borde vara närvaroplikt när särskilt viktiga beslut tas (eller är det en alltför stor inskränkning i riksdagsledamoternas frihet?)?
ja, alltså varför det är frivilligt att vara där eller ej när viktiga grejer ska röstas är ju faktiskt helt absurdt. vad händer med oss dödliga om inte vi går till jobbet när det händer viktiga grejer liksom... ;)
sen är den här länken rätt kul faktiskt... bra boxboll typ...
åsså tack för fett bloggande och glad midsommar förståss! :D
instämmer med att Federley fegt svek. Den enda som stod för sin uppfattning, när partipiskan ven, var Camilla Lindberg (fp). Jag delar inte hennes allmänpolitiska uppfattning men beundrar hennes mod i denna fråga. Heder åt henne!
Haha, fantastisk länk Jacob!
Glad midsommar själv & tack detsamma!
Ulf: ja visst. Fast surkäring som jag är kan jag inte låta bli att fundera över om hon varit lika modig om hennes röst varit avgörande.
Men jag vet samtidigt, det är orättvist att tänka så. Överhuvudtaget är det ju förstås väldigt lätt för oss att i all trygghet sitta & döma människor som varit offer för starka påtryckningar.
Och det är partiledningarna snarare än de enskilda ledamoterna som är det stora problemet.
De frånvarande går nästan jämt upp mellan alliansen och oppositionen, så om man utgår från att de frånvarande alliansledamöterna skulle ha röstat ja och de frånvarande oppositionsledamöterna skulle ha röstat nej så innebär det att om ingen varit frånvarande skulle det ha blivit en nejröst mer. Så jag tror tyvärr inte det skulle ha gjort så stor skillnad. Men man kan inte låta bli att undra...
Ja det är konstigt att så många var borta faktiskt. I en så viktig fråga.
Jag tro att de unga har lärt sig något nu. Det är inte självklart att sitta i båten. Snarare är det nog många som är förbannade och förnedrade och förnärmade nu. Nästa gång röstar de nog mer fritt.
Jimpan: vad man undrar är ju om några kritiska alliansjeppar valt att hålla sig borta för att slippa det där dilemmat med att antingen gå emot partilinjen (och bli bestraffad för det) eller rösta mot sin egen övertygelse.
Mary: jag hoppas du har rätt. Samtidigt ligger ju problemet mest hos dem som håller i partipiskorna. Även om man bli arg & frustrerad på Federley & co så är det framför allt partiledningarna som ska gisslas egentligen.
Skicka en kommentar