fredag, juni 13, 2008

Liberalernas dilemma....

De stora medierna har vaknat och det blir allt tydligare att FRA-frågan, som så många andra riksdagsfrågor, är en del av ett politiskt spel där lojaliteten med "den egna sidan" och positioneringen gentemot det andra blocket är/blivit minst lika viktigt som själva sakfrågan för ledamöterna. Vilket hos oss i allmänheten banar väg för politikerförakt. Jag frågar mig om det överhuvudtaget finns några hedervärda skäl för att rösta ja till förslaget. Alliansfritt Sverige listar de mest förkastliga. Allan Widmans skäl att rösta ja är inte heller imponerande. Man kan inte låta bli att jämföra den knapphändiga text i Aftonbladet där han redogör för dem med miljöpartisten Peter Rådbergs både skarpsintare och något fylligare motivering för att rösta nej. Inget av Widmans argument är hållbart. Att hot mot den svenska utlandsstyrkan i Afghanistan skulle kunna undanröjas genom avlyssning av kommunikation till och från Sverige, vilket Widman menar, är ett högst märkligt antagande (och som många påpekat lär den som vill genomföra en terrorattack på svensk mark kunna göra så med eller utan kommunikation med parter utanför landets gränser i vilket fall som helst - det finns ju sånt som olika former av kryptering etc). Att vi måste anta lagen "för att hänga med i den tekniska utvecklingen" är inte precis heller något bra argument. Tidigare fanns något som kallades "brevhemlighet" - ett uppskattat integritetsskydd. Att hänga med i den tekniska utvecklingen innebär snarare att översätta brevhemligheten till dagens kommunikationsmedel - d v s motsatsen till den föreslagna FRA-lagen. Widmans tredje skäl att säga ja är egentligen inte heller det något som talar för lagen som sådan, utan en tunn moralisk fernissa som ska göra det möjligt för liberalen att säga ja. Det är, säger Widman, "ingen lätt sak att låta myndigheter på ett så generellt sätt få ta del av kommunikation till och från Sverige. Men med den parlamentariska insyn och det integritetsråd som föreslås så har jag kommit fram till att det går att genomföra det hela." Parlamentarisk insyn my ass, säger jag. Parlamentarikerna kommer att få den insyn som FRA vill ge dem, helt enkelt. Det "integritetsråd" som föreslås, ja det består av FRA själva, liksom. Hur godtrogen kan man egentligen bli?
Man kan brösta sig och göra detta till en höger-vänsterfråga, men med tanke på Bodströms historia är det att göra saker & ting lite väl enkla för sig. Att sossarna röstar nej ser faktiskt ut att mest hänga ihop med deras allmänna oppositionsroll. Ulf Bjereld säger i DN: "Egentligen skiljer sig inte socialdemokraternas förslag särskilt mycket från det borgerliga." Och hur v och mp hade röstat om de hade ingått i en regering tillsammans med s, det kan man förstås bara spekulera över.
Men självklart är det samtidigt lite extra pikant, det där med att just liberalerna, den individuella frihetens käpphästryttare, nu är beredda att inte bara underkasta sig parti- & blockpiskorna utan dessutom göra det samtidigt som de godkänner ett politiskt förslag som går på tvärs mot allt vad värnandet av individens frihet heter. Liberalens vånda uttrycks med briljans och patos i den här redan vitt spridda Dead Poets Society-pastischen - signerad Mattias Svensson och Freddi Westerlund:



(Funnen via Blogge.)

2 kommentarer:

jacobsteel sa...

FRA-lagen är komplett obegriplig.

Och "parti-piske"-röstandet ter sig bara mer och mer... vad ska man säga? teaterdemokrati... panopticondemokrati... usch...

Charlotte Wiberg sa...

"Teaterdemokrati" tycker jag låter som ett bra ord i sammanhanget.