I motsats till vad jag tidigare hävdat blir det tydligen ingen manifestation mot FRA på Gustav här i Malmö imorgon.* Lite synd, men själva frågan lever vidare i vilket fall som helst.
Sedan jag senast skrev om den har bl a det hänt att Camilla Lindberg (ni vet folkpartisten som röstade nej) berättat i media om hur hon trakasserats av partikamrater inför omröstningen. (Mina och Christopher Kullenbergs lumpna spekulationer om att hennes ställningstagande skulle kunna ha handlat om en uppgörelse snarare än hjältemod avslöjades därmed i all deras ruttenhet.) Främst är det gruppledaren Johan Pehrson som pekas ut, medan major Björklund och partisekreterare Ullenhag sägs ha betett sig sjysst. Ja, ska man vara lite cynisk (och det har jag nyligen fått lära mig att man ska när det gäller partipolitik) så är det helt enkelt så att Pehrson som gruppledare har uppgiften att svinga partipiskan; något de båda andra slipper. Det handlar alltså kanske inte så mycket om vem som är hygglo och vem som har en sådan personlighet att han gillar att skrika på folk, utan mer om att man till viss del blir sina funktioner. Jag kan rekommendera ett intressant inslag om detta med partipiskor i Godmorgon, världen! från i söndags (P1). En av de medverkande statsvetarna i inslaget tyckte - precis som Sören Holmberg i DN - inte att partipiskan var något entydigt negativt, eftersom det finns lägen då man kan behöva nå en överenskommelse i en viktig fråga. Jag har svårt att se det positiva i trakasserier, måste jag säga. En diskussion som strävar efter att finna en lösning som är acceptabel för alla, ja det är väl en annan sak. Men nog finns det frågor som i första hand är samvetsfrågor, och som inte lämpar sig vare sig för piskor eller respektfull pragmatism? Och är inte FRA-frågan just en sådan fråga - där den enskilda ledamotens samtal med sitt eget samvete borde vara mycket viktigare än gruppmanglingarna?
----------------
Bloggtips: Anna-Lena upptäcker tjugotalsfilm med queertema, Kalle undersöker sociologers relation till ordet ontologi, Nima frågar efter skälen för sextiosju riksdagsledamoters frånvaro under FRA-omröstningen och får en massa svar om riksdagens s k kvittningssystem, Henrik Alexandersson rapporterar om konstigheter från Bryssel och Rut återupplever vildmarksromantik.
* Jag clutz kom inte på att kolla vad nätverket STOPPAFRALAGEN.NU skrivit om manifestationen förrns nu - men nu gjorde jag alltså det och den tid som gäller i Malmö är alltså 3:E JULI KLOCKAN 17.00 - med polistillstånd & allt.
Det blir en grej imorgon men om den står följande på nätverkets hemsida:
OBS: demonstrationerna den 28:e juni i Stockholm och Malmö saknar organisatörer och demonstrationstillstånd. Därför rekommenderar vi att
ni istället går på de organiserade demonstrationer med tillstånd, som anordnas den 3:e juli i både Stockholm och Malmö.
Vi vill påminna alla om att en fredlig och trevlig demonstration är det bästa sättet att uppnå meningsfulla resultat.
Ain't that the truth.
Inlägg
3 kommentarer:
Det är en stor skillnad mellan att det inte finns en officiell anordnare av en manifestation och att det inte blir någon av.
Det BLIR en manifestation i Malmö i morgon.
Var snäll och sluta sprida desinformation.
"Var snäll och sluta sprida desinformation", vilken underbart vänlig ton. Jag skrev utifrån mitt kunskapsläge (du kanske orkar se att jag länkar till en blogg som meddelar att ingen manifestation ska äga rum)? Sen kan jag ju tala om att jag har svårt att se meningen med "inofficiella" manifestationer utan tillstånd. Det är inget jag tänker gå på - jag tänker inte heller göra reklam för något sådant.
...men jag har ändrat i inlägget.
Skicka en kommentar