omtanke parad med självbelåtenhet

Två debattartiklar på SvD:s Brännpunkt sysselsätter sig med det hedersrelaterade våldet. Den ena är författad av det moderata socialborgarrådet Ulf Kristensson och handlar om behovet och Stockholms stads lednings uttalade målsättning att kartlägga samt motverka hedersproblematik -- den andra, som är undertecknad av två centerpartister, ifrågasätter nödvändigheten av att de som fått skyddad identitet till följs av dylik problematik ska behöva få sina fall omprövade varje år (det är en livslång problematik).
Jag tycker det är bra att man talar om hederskulturer och att politiker som Ulf Kristensson visar en vilja att kartlägga, förstå och motverka fenomenet. Ingen kan väl vara förtjänt av förtigande och passivitet. Vad jag vänder mig emot är den lätt svenskchauvinistiska ton som -- oavsiktligt, förutsätter jag -- genomsyrar båda artiklar. Jag undrar också lite över adressen när jag läser dessa meningar i de båda centerpartisternas text: "Det finns tiotusentals som ­lever under hedersförtryck i Sverige. Alla är inte hotade till livet, men många skulle bli det om de gjorde saker som vi etniska svenskar ser som självklarheter." Vilka "vi etniska svenskar" är det som avses -- de själva eller (de förmenta) läsarna? Och har de inkluderat Knutbysektens sexualmoral i sin föreställning om vad som är självklart och naturligt för "oss etniska svenskar"?
Kristensson skriver att "misshandel av egna familjemedlemmar är inget som ens i det fördolda accepteras eller uppmuntras i traditionell svensk kultur." Men är det för att implementera "svensk kultur" (om den nu är så fin) vi ska motarbeta hedervåld eller är det för att skydda människor och stärka kvinnors rättigheter?

Uppdatering: Så har också Kristensson, ser jag nu, föga förvånande fått kritik bl a från Kurdiska riksförbundet.

27/3: Idag svarar Kristensson på kritiken (som kommit från olika håll och som han kallar för "påståenden om rasism") med katastrofala meningar som de här:
"Rättigheter handlar om individuell frihet och att göra det bästa av sitt liv, inte om socialbidrag.
Skyldigheter handlar om att göra rätt för sig och försörja sig själv, inte om att följa påbud från släkt och tradition. Bakom detta ligger varken misstänksamhet eller oartighet."
Nä visst Kristensson. Inte vilar det något ogint, misstänksamt eller ohövligt över detta inte. Det är ett otroligt varmt och välkomnande tonfall du har. NOT.