tisdag, december 19, 2006

tjuvnyp

Igår beskrev Karolina Ramqvist på sin blogg hur en man stod och gned sina könsdelar mot henne på tunnelbanan och hur hon inte tyckte att hon kunde hantera det hela på nåt bra sätt. "Många av er är säkert jätteduktiga på att säga till eller gå undan eller vad man nu gör men jag tycker att det är för hemskt, jag vill inte titta på en sån här person, jag vill inte säga någonting till honom." En reaktion jag känner så väl igen. Klarar jag inte av att förhindra en vardagssexgalning jag råkar ut för från att få orgasm med min ofrivilliga hjälp på bussen, i tunnelbanan, i biografen eller på andra sidan telefonlinjen så känner jag mig inte duktig. Rentav känns det som att min oskicklighet kräver sin förklaring på nåt sätt.
Nej, detta händer inte precis dagligdags. Men jag kan utan lång eftertanke räkna upp åtminstone ett halvt dussin tillfällen då jag råkat ut för det Ramqvist kallar "sexmobbning" - vilket jag tycker är missvisande eftersom mobbning är något betydligt värre än den här typen av "miniatyrövergrepp" som, vilket Ramqvist också avslutar sin bloggtext med att påpeka, mest är banala och pinsamma att utsättas för. Ja nu ska vi se...det var den klassiske blottaren i parken, det var han som glodde och slickade sig om munnen på spårvagnen, det var den anonyme telefonstönaren, det var snubben som oombedd visade mig en nakenbild inne på sitt arbetsrum, det var den tunga armen över mitt lår i biografmörkret och så var det den där andra biografincidenten då en man som tidigare hjälpt mig hitta rätt i multiplexet kom och satte sig bredvid mig i salongen mitt under föreställningen och så småningom, efter att ha fällt några oskyldiga kommentarer om filmen, började runka. Det här sista tillfället kändes extra pinsamt eftersom jag inte begrep vad killen höll på med förrän jag han rusade ut med nån slags smådiaboliskt skratt och jag såg satsen han lämnade efter sig på sätet.
Ärligt talat, jag tycker inte jag blivit speciellt traumatiserad av de här upplevelserna, jag har inte fått problem med att gå på bio själv eller röra mig fritt på grund av detta. Det är inte jag som ska känna skam för dem, det är de män som inte förmår ta ansvar för sin sexualitet som har problem. Detta gäller oavsett om jag "gör något åt" saken eller inte. Men visst känner jag också trycket att vara en "stark kvinna", detta avskyvärda uttryck som verkar kunna innebära allt från att dubbelarbeta utan att bli utbränd till att se till att man minsann aldrig blir utsatt för någonting, i alla fall aldrig utan att hämnas Dirty Weekend-style. De kommentarer Karolina fått visar att det i sådana här fall liksom i våldtäktsfall finns en tendens att hellre problematisera kvinnans än mannens beteende. Det är ju fult att "vara offer". Är Karolina svag eller?...
Könsmaktsordningen finns överallt och ingenstans. Självklart är den här typen av incidenter, som varenda jävla tjej råkar ut för i någon form någon gång, eller många gånger, under sin livstid ett uttryck för en könsmaktsordning som gör att tillräckligt många män inte anser sig behöva bry sig om vad de kvinnor de kåtar upp sig på egentligen tycker om dem och om situationen. Samtidigt är de fanimig inte värre än vad vi gör dem till. En idiot och lite sperma på sätet bredvid mig i biografmörkret behöver inte vara mer än just det. Vi vill så gärna hitta den formel som ska ta bort ordningen: förbjuda torskar eftersom de verkar förkroppsliga hela det här syndromet (om det verkligen är så eller inte blir för jobbigt att försöka ta reda på), hitta ett kvinnligt beteende som ska trolla bort problemet, tillsätta en statlig utredning ochsåvidare. Jag vill också få bort skiten. Men orealistiska målsättningar, falska föreställningar, syndabockar och symbolpolitik lär inte hjälpa.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag bekänner mig till sexismen, alltså den gren som säger att kvinnor och män är biolgiskt olika beskaffade. Bland annat framhåller jag gärna att män har en större spridning i sin begåvning, d.v.s. att det finns fler genier som är män men samtidigt att det också finns fler idioter som är män. Snittbegåvningen är dock densamma.

Utifrån detta perspektiv kan man enkelt hänföra de män som av någon anledning sätter sig att runka på en biograf till skaran av idioter. Normala män gör inte så, varför det är något underligt att detta skulle vara ett uttryck för en könsmaktsordning.

Själv blev jag som barn antastad av bögar när jag rymde hemifrån och tillbringade ett dygn på en tågstation. Hur är detta förenligt med en könsmaktsordning? Det ser ut att vara biologi, att mannen är en testosteronberusad man som är mer aktiv.

Och för att illustrera ur en annan synvinkel: när jag som tonåring åkte spårvagn hände det ofta att män ur A-laget gjorde irrationella saker, som t.ex. att ta fram en kniv och börja rista lätt på mina jeans på ett mycket hotfullt sätt. Kvinnor gör inte så, och inte normala män heller, varför min tanke om begåvningsspridningen får mer näring. Fler män är helt enkelt idioter, vare sig de runkar offentligt eller uppträder konstigt i övrigt.

Om jag har rätt kan en könsmaktsordning fortfarande finnas, men den kan inte ha de konsekvenser som så ofta åberopas.

Charlotte W sa...

Jo jag vet att du tänker så Blogge, jag hade nog förväntat mig ungefär de kommentarerna från dig. Jag delar helt enkelt inte din syn på män. Jag tror inte att det finns fler manliga än kvinnliga idioter, däremot tror jag att fler män än kvinnor beter sig som idioter eftersom de kan tillåta sig mer. Vilket f ö också kan förklara din erfarenhet av att ha blivit antastad av homosexuella män (när jag läste det mindes jag förresten hur jag i Göteborg en gång blev sexantastad av ett kvinnligt fyllo - men visst, jag håller med om att det nog hör till undantagen).
Debatten om biologi kontra genusidentitet kan nog inte få sin upplösning här. Själv tror jag på en kombination, men att de sociala faktorerna väger tyngst när det gäller fakiskt beteende. Hade män varit lite hårdare hållna medan kvinnor tillåtits släppa loss lite mer hade män o kvinnors beteende nog skiljt sig åt i mindre grad än hur det är idag.

Anonym sa...

Som försvar för min linje anför jag argumentet att män är mycket hårdare hållna än kvinnor. Titta på valfri kriminalvårdsanstalt.

Charlotte W sa...

OK, som motdrag anför jag då att a) män som sagt beter sig mer öppet aggressivt p g a betingning o därför begår fler våldsbrott o b) kvinnor anses så främmande för detta med grov brottslighet att de betingas att inte begå sådan i större utsträckning men kanske kommer lättare undan när de väl gör det? Hm, kriminolog önskas!