selbstdarstellung

"Hon kunde inte tala om sin konst på ett intressant sätt...hon var blek - det fanns ingenting som stack ut..." Var det inte så det hette i första delen av Ernst Billgrens TV-serie AK3, den om Kommittén som i hemlighet styr över det svenska konstlivet? Orden yttras av den unge manlige karriärsprofessorn om den konstelev som precis tagit livet av sig inför ögonen på sina lärare. Hon hade velat ha svar på varför Kommittén inte valt ut henne att ingå i den grupp konstnärer "som ska få komma fram". Svaret ges istället med detta postuma omdöme.
Det finns ett fantastiskt tyskt ord för detta att presentera sig för andra på ett sätt som avses övertygande, att visa upp sig, "föreställa sig själv" rentav - Selbstdarstellung. Jag kan inte finna någon bra svensk direktöversättning av detta ord - finns några förslag var goda meddela dessa, ni eventuella språkexperter där ute. Ordet används ibland pejorativt, kanske litegrann på samma sätt som när vi skåningar anklagar någon för att "fågla sig". Ibland handlar det mer neutralt om självbild, självporträttering. Hur som helst kanske man kan säga att flickan i Billgrens serie inte lyckats med den Selbstdarstellung som krävts för att komma fram i miljön ifråga. Var högstatusmiljö kräver sin speciella typ av Selbstdarstellung. Men det där med att kunna tala om det man gör på ett intressant sätt - använda rätt kodord på ett ledigt sätt, sticka ut men inte framstå som alltför främmande - det är nog något som gäller i många sammanhang, jag kan precis föreställa mig hur någon humanioraprofessor yttrar samma ord som Billgrens om någon förhoppningsfull men försagd student med drömmar om en forskningskarriär. Det är bara att byta ut orden "sin konst" mot "sitt ämne". Och naturligtvis fungerar i allmänhet kraven på att kunna föra sig som utslagsmekanismer med slagsida mot framför allt klasstillhörighet.
När Billgrens huvudperson nu senast sprang runt och viftade med ett sociogram som visade hur de personer som uppbär centrala positioner inom konstlivet relaterar till varandra var väl detta tydligaste tänkbara demonstration av att vi här har att göra med en bourdieuiansk spänningsserie. Jag tänker med förundran och fascination på den uppenbarligen djupt kända ilska mot Billgren som programledaren för SVT:s konstmagasin Arty visade efter att ha intervjuat honom inför seriepremiären. Hon kände, sa hon, att Billgren bara spelade en roll som konstnär. Det fanns, beklagade hon sig, ingen enhet mellan person och konstnärspersona. Har Billgren gått för långt i att visa fram hur han föreställer sig själv i sin roll som konstnär? Ironin blev komplett när sagda programledare i programmets sista sekunder visade upp Bourdieus bok Konstens regler - där, förkunnade hon, kunde vi lära oss hur konstvärlden fungerar. Ja, men en del av det som Bourdieu sade kan vi uppenbarligen också lära oss genom serien AK3. För vad är Kommittén om inte bara precis en förtätad dramatisk bild av det "system av relationer" som vi enligt Bourdieu måste kartlägga för att förstå dynamiken inom ett fält.