Mediepolitiken är en lekstuga för de minst pålästa, skrev Gabriel Byström i en krönika i GP nyligen. Ja, vad ska man då säga om kulturpolitiken? Fast rättare sagt: det är väl i diskussionen omkring den som lekstugan finns, inte så mycket i dess utförande. Hittills i alla fall.
Men den där diskussionen alltså, den har alltmer urartat till en endimensionell konfliktretorik där en viss typ av liberaler ständigt reducerar hela politikområdet till en berättelse om "fint" och "fult" och dumma människors elitism. Ja för det vet vi väl alla hur det är liksom. Att det finns en massa mossiga idioter på kulturinstitutioner som ser ner på populärkultur och anser sig förmer. Som noga vaktar sina mossiga privilegier och inte förstår dynamiken i att öppna sig mot det nya och unga och spännande och "låga". Etcetera. Detta är en berättelse som upprepas och upprepas och för länge sedan blivit till sanning trots att den inte är det. Att det (naturligtvis) redan finns korsbefruktning, att Malmö Symfoniorkester t ex arbetar med dataspelsmusik, det passar inte in i berättelsen och förtigs. Igår drogs valsen på Brännpunkt i SvD och den åtöljdes av en plädering för "en enhetlig momssats på kultur".
Visst kan man diskutera momssatser på kultur. Men då kan man ju sätta sig in litegrann i frågan först istället för att inte orka tänka längre till antagandet att det hela handlar om den där (ondsinta) uppdelningen i "fint" och "fult". "Är en konsert med Malena Ernman finare än en helkväll med Lars Kristerz?" undrar artikelförfattarna indignerat. Nej minsann detta är ju förjävligt! tänker läsaren som kopplar ihop hela resonemanget med ekonomiska privilegier för "de fina". Men när man läser Skatteverkets pdf-fil om "Moms inom kulturområdet" står det på sidan 7: "För exempelvis en dansorkesters spelning är hela ersättningen momsfri."
Tja, verkligheten är ju som bekant inte svartvit. Det förstår de flesta. Varför kan inte också ideologiskt förblindade dogmaliberaler försöka fatta?
tisdag, december 01, 2009
Sagan om "fint" och "fult"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Om du hade läst lite längre i PDFen så hade du sett (på sidan 14):
"Skattesatsen är 25% på danstillställningar och restaurangunderhållning."
Om jag förstår det rätt (jag är iofs inte jurist, och framför allt inte skattejurist) så betraktas en konsert med Lasse Stefanz på samma sätt som en konsert med Malena Ernman, och beskattas med 6% moms. Om du däremot släpper in folk på ett arrangemang där de kan dansa till Lasse Stefanz musik (oavsett om den kommer från skiva eller live), så är det att betrakta som en danstillställning, och beskattas med 25%. Som de skriver:
"Frågan om skattesats har prövats av skatterättsnämnden i några fall. Inträdet har inte till någon del ansetts som ersättning för en konsert när det samtidigt gav tillträde till dans, servering och karusellåkning m.m. Moms skulle därför tas ut med 25 % på hela entréavgiften."
Ja, och om du har Malena Ernman sjungande i bakgrunden som restaurangunderhållning som blir skattesatsen högre även där, eller hur? Såvida det nu inte presenteras som en konsert (vilket det förstås skulle göra ifråga om just denna persona, men du fattar min poäng va?). Alltså: det handlar ju inte om fint & fult utan om en tanke om att det kulturella evenemanget i sig ska stå i centrum. Man kan ifrågasätta om det är rätt (jag har svårt att förstå tanken själv när det gäller danstillställningar) men det är väl bättre att beskriva situationen någorlunda rättvisande istället för att bara underblåsa fördomar? Man kan ju t ex nämna att djurparksförevisningar beläggs med 6% moms - och ställa det mot en danskväll med Lasse Stefanz i stället. Men det är ju inte lika emotionellt tacksamt.
...det är inte helt klart vad som gäller, hursomhelst.
"Om en restaurang arrangerar en
konsert mot särskild avgift får konserten beskattas med 6 % moms. Detsamma gäller vid konserter i nöjesparker och liknande." Om det alltså handlar om en livekonsert där det samtidigt går att dansa till bandet, vad gäller då? Jag är inte heller skattejurist men det tycks mig att det borde gå att tolka på olika sätt.
Jag antar att det är just sådana fall som "har prövats av skatterättsnämnden" och ansetts inte vara konserter. Men som sagt var, jag är inte jurist.
Nja, det står väl rätt uttryckligen att det har handlat om fall där det finns tillgång till ett helt nöjesfält?
Alltså, konsert med dansmöjligheter i sig kan väl mkt väl vara att bedöma som konsert.
Och i vilket fall som helst - den springande punkten är detta med "fin" och "ful". Man kan notera det inledande stycket på sidan:
"Skattesatsen 6 procent gäller för tillträde till konserter, cirkus-, biograf-, teater-, opera- eller balettföreställningar eller andra jämförliga tillställningar. Med jämförliga tillställningar avses t ex trolleri-, revy-, operett- eller musikalföreställningar."
Cirkus och revy är förstås inte lika tacksamt att ta upp för artikelförfattarna som opera.
Vad man kan diskutera är den eftersläpning i systemet som gör att nyare kulturformer kan hamna utanför bidragssystem och skattelättnader. Men det är en annan diskussion. Och man kan diskutera vad som överhuvudtaget är att betrakta som kultur. Att det görs en avgränsning är ingenting artikelförfattarna motverkar genom att propagera för "samma moms för all kultur". Men fortfarande finns det något som är kultur och något som inte är det även i deras förslag.
...ska inte vara ett "men" i inledningen till sista meningen, förresten.
Men - vad hände med 50-listan?!
Jacob du underbara människa...tack vare dig kanske det kommer en fortsättning inom kort.
Är det en ny header jag skådar?
Fin.
Adler, tack!! Äntligen någon som kommenterar den.
Skicka en kommentar