(Malmö Lund City finns numer i pdf-form på nätet, men det kan ju vara lite bökigt så jag lägger ut texten till senaste krönikan här i alla fall.)
Mitt favoritavsnitt av Seinfeld är det där Kramer och Newman beskriver hur de träffats av en spottloska efter en baseballmatch, och Jerry ber dem spela upp hela scenariet för att därpå leda i bevis att det måste ha funnits två personer som spottat istället för den enskilde syndabock som pekats ut. Allt ledsagas av en filmisk tillbakablick på skeendet, som med sin repighet och fläckighet fullbordar "skotten i Dallas"-känslan.
Man kan inte ta miste på hur Jerry Seinfeld njuter av att spela upp scenen där han demonstrerar varför det hela omöjligen kunde ha gått till på det sätt som de påspottade männen påstår. Och vem har inte någon gång ryckts med av ett begär att leka mästerdetektiv, att slå världen med häpnad genom sin briljanta slutledningsförmåga? Envar sin egen Oliver Stone, miss Marple, Palmespanare...
På sistone har jag emellertid tyckt mig se hur en slags privatspanarattityd till allt större delar av vår omvärld och historia breder ut sig. Som om ingen historikerkår, inga hyfsat tillförlitliga medier, ja knappt några trovärdiga fakta alls fanns. På nätet vimlar det av udda spekulationer omkring allt från vaccinet mot svininfluensa till elfte september-dådet. Men vi har också den riktigt obehagliga variant av skeptiker-attityd som riktar sig mot så väl kända historiska sanningar som Förintelsen och nazismens judeförföljelser. "När det gäller historik kan man inte veta", sade till exempel KD-politikern Rabih Ballout i en intervju i Världen idag (4/9) angående trettiotalets hets mot judar. "Jag är inte tillräckligt insatt. Jag är inte historiker" sade poeten Mohamed Omar angående Förintelsen i en intervju på tidskriften Expos hemsida.
En liknande formulering använde sig Metros chefredaktör Per Gunne av när han stoppade en krönika om ett annat folkmord, det på armenier 1915. Han sade sig veta "för lite om de historiska förhållandena för att kunna stå för publiceringen". Som om det hängde på hans personliga kännedom - som om det inte funnes en omvärld och en historikerkår med kunskaper att förmedla. Forum för levande historia kan vara bra att ha i sammanhanget, till exempel. Även för dem som har fullt förståeliga synpunkter på att historia förmedlas av en statlig myndighet.
Uppdatering: Den stoppade skribenten Gurgin Bakircioglu beskriver själv turerna på sin blogg.
tisdag, oktober 27, 2009
Tillvarons privatspanare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
15 kommentarer:
Den som inte har en susning om vad som hände judar på 30-talet i Tyskland kan läsa Victor Klemperers dagböcker från 1933-41. Orkar man med så finns ännu en tegelsten från 1942-45.
EL
Ja, det finns förstås hur mycket som helst att läsa för den som orkar och är intresserad. Men det är väl intresset som sviker. Viljan att ta till sig. Susning har väl egentligen nästan alla.
Det är naturligtvis flumskolans fel...
Du sa det!
Nä men allvarligt talat, det är väl möjligt att "ta reda på själva via internet"-pedagogiken har något med detta att göra. Också - det kan knappast vara den ensamma orsaken.
Men hey, jag är ingen folkpartist :)
"Susning har väl egentligen nästan alla."
Ja, men inte Omar efter vad jag läste på din link:-)
Förutom idéer tagna direkt ur nattmössan så blir det mest att han kan för lite, inte vet eller inte är insatt. Han tar folk för vad de inte är.
EL
"Han tar folk för vad de inte är."
Fin formulering.
Charlotte - bra privatspaning :)
Skämt åsido. Kärt barn har många namn - privatspaning, konspirationsteoretiker, foliehatt, fån..
[Det är också ett väldigt effektivt sett att få tyst på kritik att utlysa "konspirationsteori".]
:)
Visst kan det vara så, kritik kan avväpnas genom att man kallar det konspirationstänk. Var det inte lite så i FRA-debatten?
Och när det verkligen handlar om ett konspirations- eller spöktänk funkar förstås det som ett stopp för konstruktiv kritik av faktiska förhållanden, eftersom det pekar ut overkliga syndabockar...
Charlotte: visst var det så i FRA-debatten.
Och inte utan anledning - det kom ju aldrig några vettiga svar! Bara undanglidande eller helt löjliga/ofattbara svar "skydda våra utlandsstyrkor. Jovisst som om talibaner kommunicerar på MSN över Sveriges gräns om hur de ska rigga upp vägbomber eller vad det nu kan handla om i Afghanistan!
Läs gärna min debattartikel om "post-FRA" på internetdagarna:
FRA-lagen har gått igenom. Och?
Tack för länken Olof.
Vassego! Kanske mest intressant är att följa debatten i kommentarsfältet efter artikeln.
Historien är full av "knäppgökar", hånade och utfrusna av sin samtid men vars teorier senare till slut antagits som självklara.Tycker man ska vara lite ödmjuk, vi har så jävla svårt att ta till oss sånt som strider mot "det självklara" Perspektiv och vinklingar som mainstream media inte uppmäksammar, tack och lov för internet, det har räddat livet på mig.
Personligen tror jag tex att föintelsen verkligen har hänt, däremot siffran sex miljoner finns det kanske skäl att gå till botten med, eller har man redan gjort det? Alla tvärsäkra människor därute?
Simon: att förneka att det finns kunskap är inte att vara "ödmjuk", tvärtom. Det finns ingen ödmjukhet i att påstå att historien skulle vara ovetbar, det innebär att snarare att förringa de vittnesmål och den historiska forskning som finns och gjorts. Att sedan forskningen sällan är huggen i sten utan genomgår paradigmskiften osv (och att den är alltför hårt styrd i auktoritära samhällen) är lite av en annan sak. Visst finns det "knäppskallar" som "fått rätt", s a s (p g a att man tagit till sig deras utsagor som mer sanna än dem de vederlagt, alltså), men det finns också "knäppskallar" som aldrig "fått rätt" och de är förmodligen fler.
Det finns t ex de som tror på bönens makt istället för läkarvetenskapen och det har faktiskt kostat liv. Allt är inte relativt.
Vad gäller Förintelsen så finns det naturligtvis en specifik agenda för dem som förnekar den, dock. Siffran 6 miljoner är ungefärlig (det förstår väl de flesta?) och vad man bland historiker blivit hyfsat överens om. Men alla lägger sig inte vid just den siffran. Självklart är det något som stötts och blötts. Varför tror du att just detta är något man "borde gå till botten med"? Tror du det finns ett tabu omkring forskning om Förintelsen? Det finns ju en sådan föreställning trots att det handlar om ett av de mest genomforskade historiska fält som finns. Det är en föreställning som förintelseförnekare gör sitt bästa för att underhålla och sprida.
Starkt gjort av Per Gunne som inte lät publicera Gurgins romantiska och lidelsefulla krönika om folkmordsbarnbarn. Gurgin skriver som en kratta med total avsaknad av röd tråd.
Krönikan påminner mycket om en högstadieuppsats i Svenska som andraspråk: På vilket sätt var Gurgins mammas familj specifikt en kärnfamilj i förhållande till andra familjer? Var det morfadern eller en av släktens sista överlevare som flöt livlös i floden? Gurgin anser att han är ett av folkmordets miljoner barnbarn men siffran han anger uppgår inte till två miljoner offer. Gurgins släkt antog ett namn först på 1930-talet vilket han anknyter till folkmord. På vilket sätt delar turkiska turistbyrån på Stureplan, enligt Gurgin, Turkiets snedvridna version av historien?
Jag förstår inte om Gurgin vill återvända till Turkiet eller om han endast vill beklaga sig över att han hädanefter eventuellt inte kan återvända till Turkiet. Han antyder att Turkiet är ett skamligt resmål och hävdar dessutom att Sverige deltar i folkmordsförnekelse. Varför ska svenskar bestraffas för att Turkiet inte delar hans uppfattning om historien?
En tanke som slår mig är att Gurgins kurdiska släktingar kan ha varit inblandade i utrotningen av hans mammas släkt. Man undrar varför en traumatiserad kvinna som hans mamma väljer en kurd som far till sitt barn. Och varför Gurgin inte svartlistar sin pappa i samma veva som han utfärdar fatwor om att bojkotta turkar, om det inte är mördarättlingar han kallar dem?
Armenien och Turkiet utgår från samma källor i bevisning. Turkiet förnekar inte folkmord på armenierna. Det var mördarband av kurder som gjorde att deportationer blev nödvändiga. Turkiet är heller inte skyldigt att erkänna något folkmord, liksom Sverige. Turkiet grundades 1923.
Den ungturkiska regeringen satte som bekant armenier i hundratusental på ökenvandring. Samma regering beordrade 125 000 turkiska soldater att strida mot ryssarna i Sarikamis. Av dessa soldater tog kölden 90 000 man. Jag tänker att om Turkiet ska straffas för en hundraårig tragedi, då Turkiet ännu inte hade kommit till världen som “rikets son”, är det rätt att hålla Gurgin och hans mamma ansvariga för självmordet där hans morfar har ett medansvar. Dödshjälp är trots allt straffbelagt i vårt land.
Den föredetta Metrokrönikören kunde inte vara mer läglig. Gurgin är en chauvinistisk sabotör som motsätter sig normaliseringsprocessen mellan Armenien och Turkiet och det är sådana som han som har infrilterat Socialdemokraterna för att bygga barriärer mellan etniska och religiösa minoriteter i detta landet.
Vi ser vad som händer med oliktänkande. Ty i Sverige är det förbjudet att tala öppet om samma ämne. Om vi är emot censur så ställer vi oss bakom Gunne.
Vilken oerhört otäck kommentar. Egentligen brukar jag inte publicera anonyma kommentarer - vilket också står att läsa för den som är intresserad att visa bloggägaren respekt - men detta är ändå en hattext som är principiellt intressant i sin totala oförsonlighet och ovilja att visa grundläggande läsförståelse. Var står det exempelvis att Gurgin "utfärdar fatwor om att bojkotta turkar"? Var ser du något om att "straffa Turkiet"? att uppmana till att uppvisa ärlighet i förhållande till historien är inte att vara ute efter att "straffa".
Din beredvillighet att göra de där räliga kurderna (nej, det är alltså inte jag som menar att de är räliga) till syndabockar är minst sagt osmaklig. 1984-logiken i dessa båda meningar tar verkligen priset: "Turkiet förnekar inte folkmord på armenierna. Det var mördarband av kurder som gjorde att deportationer blev nödvändiga."
I rest my case.
Skicka en kommentar