Än de unga männen då?

Nu går skam på torra land! (Ett härligt uttryck, eller hur? Kommer Skammen upp ur havet som en av de gamla gudarna i H P Lovecrafts apokalyptiska mytologi eller hur är det tänkt egentligen?) Ett förment kunskapsbaserat inlägg i abortfrågan, vars vederhäftighet tycks garanteras av att författaren tituleras sjuksköterska och inlägget presenteras som "ett sammandrag av ett examensarbete i ämnet folkhälsovetenskap vid Uppsala universitet under vårterminen 2007", står att finna i SvD idag. Som The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman (i serien "minnesvärda bloggtitlar") kan förtälja handlar det i själva verket om en kristdemokrat från Knivsta. Bloggaren vi tidigare kände som Ensamma mamman har googlat på artikelförfattarens namn, Ann-Lis Söderberg, och kommit till uppropet Bevara Äktenskapet. Det är förstås äktenskap mellan samkönade uppropet till varje pris vill förhindra. Bland de fyrtio översta namnen på listan hittar jag, lite chockad, Anna Maria Corazza Bildt, Christina Doctare, Jan Myrdal och Gun Kessle (de står som ett namn) och Paolo Roberto vid sidan av the usual suspects i form av Anders Arborelius, Stanley Sjöberg, Siewert Öholm and the likes.
Nåja. Vad skriver då kristdemokraten från Knivsta?

Det behövs en utökad socialförsäkring för unga mammor som inte har en stödjande omgivning. Ingen ska behöva göra abort på grund ekonomiska orsaker.
Skolans läroplan bör omfattas av kontinuerlig, kvalitetssäkrad sexualundervisning och abortförebyggande information från och med senast årskurs sju. Frågor som etik, moral, värderingar, livsfrågor och människovärde måste få ett ökat utrymme i skolplanen.
Även religionskunskap bör få en mer central plats i grundskolans undervisning för att återgå till en mer holistisk syn på människan. Vårt samhälle bygger på kristna värderingar och de bör vara grundläggande i ämnet.
/---/
Det här kan skolan göra:
•Temadagar där problematik kring abort lyfts fram. Metoder för undervisning kan vara grupparbeten, drama, rollspel med mera.
•Bjuda in personer med erfarenhet av abortproblematik; barnmorska, kurator, skolhälsovård, en ung kvinna som valt att föda sitt barn eller en kvinna som genomgått abort.
•Temadagar och diskussion kring fördelar med att vänta med sex. Ungdomar som själva valt att vänta med sex till äktenskapet kan bjudas in till skolorna och berätta om sina val samt svara på elevers frågor.
•Föräldramöten där föräldrar uppmuntras till att prata med sina tonåringar om sexualvanor. Föräldrar behöver stödja sina tonåringar i att våga säga nej till tidigt sex och förmedla stolthet över sin tonårings ställningstagande. Detta ansvar kan inte läggas över på skolan.
•Undervisning som leder till insikt och ansvarskännande i relationer. Undervisningen måste beröra ungdomarna på ”djupet” och inte enbart ge faktakunskaper.
/---/
Kyrkan når många ungdomar genom konfirmationsundervisning. Frågor som etik, moral, värderingar, livsfrågor och människovärde är av intresse för många ungdomar och kan diskuteras i konfirmationsundervisningen.
/---/
Barnmorskans förhållningssätt ska vara objektivt och utgå ifrån att graviditet är något positivt och barnmorskor bör stödja kvinnan i hennes eventuella ­beslut att fullfölja graviditeten.
Uppföljning av kvinnor som gjort abort. En studie (Läkartidningen 2004 nr 50, Lotti Hellström) visar att hälften av de abortsökande kvinnorna hade gjort en abort tidigare, vilket tyder på att de är en riskgrupp för nya oönskade graviditeter.
/---/
Det här kan socialtjänsten göra:
•Utveckla adoptionsmöjligheter för de kvinnor som väljer att föda sitt barn, men som ändå anser att de inte kan ansvara för barnet.
•Stödjande boendemiljö, en ung mamma kan få bo i ett hem för att få råd och hjälp den första tiden efter förlossningen.

Det är inte precis svårt att se vad det är för värld Ann-Lis Söderberg tror att vi lever i. En vision av en ljushyllt kristen amerikansk förort där ungdomar ingår kyskhetsavtal med den lokala kyrkan framträder för mig. Lösaktiga kvinnor (sådana som gjort abort och därför "är en riskgrupp för nya oönskade graviditeter") ska övertalas att lägga in sig i särskilda boenden där de mot ekonomisk ersättning framföder barn de konformistiska och ekonomiskt trygga heterosexuella kärnfamiljerna gärna tar hand om (vad detta kan förorsaka för känslomässig problematik är tydligen rätt ointressant).
Framför allt framträder inte de unga männens roll i abortproblematiken här alls. Att unga kvinnors oönskade graviditeter också kan ha att göra med ett könsmaktstillstånd föresvävar inte Söderberg verkar det som, och det är förstås talande att hon inte frågar efter de män vars befruktade spermier aborterats kanske mer än en gång. Bloggaren guero skriver klokt: "Hon missar helt sexualiteten som drivkraft. Varfor inte satsa resurser på att resonera kring sexualitet som bygger på självkänsla och lust? Det ar inte okunskap som gor att man blir gravid. Det är samlag under berusning, samlag under stress, samlag där tjejen inte vågar ställa krav." Darn tootin', som de säger i amerikat. Att genom avhållsamhetspropaganda hjälpa till att skapa hysteri och rädslor omkring sexualiteten, som ju i allmänhet finns där vare sig man vill eller inte, det kan välan aldrig vara hälsosamt -- eller tänkte sig fru Söderberg att "undervisningen" skulle kompletteras med spridande av kunskap och fina vibrationer omkring det som i den kristna världen benämnts självbefläckelse, så att kidsen får tillgång till någon form av skambefriad behovstillfredsställelse i alla fall?