söndag, februari 11, 2007

den gåtfulle torsken I

Jag känner ingen sexköpare. Åtminstone tror jag inte att jag gör det. Det kan förstås när jag tänker efter vara så att någon jag känner köper sex utan att jag vet om det - det är väl inget man skyltar om precis, det är både olagligt och skambelagt. Ja kanske inte skambelagt i de ökända nätfora där arroganta män betygsätter sexuella tjänster de erhållit av utländska kvinnor vars kroppar beskrivs på ett minst sagt respektlöst sätt. Men skambelagt kanske i sådana sällskap där den mer matnyttige torsken kan tänkas gömma sig?
Hur som helst. Min erfarenhet av torskar är nog densamma som så många andra kvinnors: man har befunnit sig på ett s k horstråk och upplevt hur män i bilar betraktat en, någon gång tilltalat en på ett sätt som inte känts bra alls. Jag bodde inte långt från ett sådant stråk i min ungdoms dagar, och jag minns hur en påstridig torsk följde efter mig nästan hela vägen hem -- mina "dra åt helvete" verkade bara elda upp honom, han flinade liderligt.... Kanske trodde han att jag var en domina? Jag för min del kände mig inte som en sådan i den situationen direkt.
När jag nyligen läste Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister blev jag ånyo varse om att det är just med torsken jag har mina problem i den toleranta syn på sex och sexpolitik jag vill ha. Där jag hajar till mest under läsningen är inför de kvinnor, också gatuprostituerade sådana, som talar på ett varmt sätt om sina kunder, som berättar om kamratskap med stammisar och till och med om ömsesidig sexuell njutning. Ungefär samma sak har jag upplevt vid läsning av Isabellas blogg Att arbeta som eskort.
Risken när man utsätts för en sådan "chock" är att man ersätter en tidigare svart bild med en vit. Som om fjäll hade fallit från ens ögon, om en dålig ordvits ursäktas. Låt oss istället säga att det, vilket tycks sannolikt, finns såväl Ond som God, och därutöver genomsnittligt grådaskig torsk. Förtjänar då all torsk att hotas av utrotning? Låt oss tänka på handlingen som sådan: att köpa sexuell tillfredsställelse med hjälp av mänsklig, kroppslig assistens. Nej, jag kan inte med bästa vilja i världen se något förkastligt i det, givet att det finns så många andra mänskliga behov som kan tillfredsställas med hjälp av ekonomiska transaktioner - vi är alla, tyvärr, slavar under det monetära systemet och att kämpa mot detta måste vara en annan kamp. Att se just sexköp som förkastligt i sig, det förutsätter att det oavsett övriga omständigheter är skadligt att tillhandahålla en sådan tjänst. Nej, det är inte skadligt alls, finns det då en del kvinnor som säger (för det är hela tiden kvinnorna som ska räddas undan detta). Då brukar argumentationen förflyttas till att handla om skadan på hela samhället, och på kvinnokollektivet i synnerhet, som sexhandeln innebär. Men vilar det inte en ganska egendomlig "organisk" och samtidigt exkluderande samhällssyn under det här: vissa företeelser blir till oacceptabla "bölder" på samhällskroppen -- de måste skäras bort för att inte sprida sin sjukdom vidare i systemet. Dylika operationer är vanskliga. Risken finns att vitala organ ryker med av bara farten.
Så menar jag då att det ska ses som "naturligt" att vissa män herrefolksaktigt åker runt och väljer ut kvinnor att tillfredsställa sig med på ett sätt som kränker deras människovärde? Nej verkligen inte. Men kanske att detta handlar om ett kvinnoförakt endemiskt i detta samhälle men inte specifikt för sexköpsfenomenet -- och att förbudet mot sexköp inte kommer åt det här utan kanske rentav bara gör det svårare för de mest utsatta sexsäljande kvinnorna att välja bort den Onda torsken. Vittnesmålen om att prostitutionen blivit farligare efter förbudet är för många för att ignoreras. Gatuprostitution var inte någon trygg verksamhet tidigare heller -- men även då handlade detta delvis om att verksamheten förvisas till otrygga platser utom synhåll för den "ärbara offentligheten". Här i Malmö lobbade barnfamiljer och andra boende framgångsrikt under nittiotalet för att slippa ha prostitutionen på den egna bakgården. Hur förståeligt detta än är måste man också inse vilka konsekvenser det kan föra med sig. Morden i Ipswich är det ultimata, om än extrema, exemplet på vad som kan hända när prostitution sopas undan från gatubilden utan att ansvar tas för de bortsopade.
Om den bästa strategin är att försöka få in prostitutionen inomhus genom inrättande av "minibordeller" där sexsäljare kan gå samman och hjälpa varandra skapa en säker miljö (något man tydligen talar om i England nu) eller om det är bättre att, som på vissa håll i Tyskland, försöka skapa trygga zoner i gatumiljö som är övervakade av ordningsmakten, det vet inte jag. Och jag vet överhuvudtaget inte vad som är den bästa linjen i sexköpsfrågan -- full legalisering eller endast avkriminalisering. Det är komplicerade frågor mina kunskaper inte räcker till för att ta ställning i. Vad jag absolut tycker däremot är att vi måste överge en syn på den prostituerade kvinnan som någon som inte kan vara annat än en slasktunna för den Onda torskens allra vidrigaste behov. En sådan syn, det är att fullständigt ge upp. Att ge upp inför en syn på mannen som ett hopplöst äckel (en syn många chauvinistiska män på ett perverst sätt faktiskt delar) och på kvinnor som madonnor och horor -- där madonnan idag är en modern "jämställd" kvinna med ett "hälsosamt" sexliv medan horan är på en plats där hon aldrig kan aspirera på vare sig jämställdhet eller hälsa. Hon är ett sjukdomstecken, ett symptom på mannens äckel och hennes individualitet, hennes subjektsstatus är fullständigt fråntagen henne.

7 kommentarer:

Isabella Lund sa...

Kanobra skrivet och jag tycker det är så bra att du tar upp synen på sexköparna. Du inspirera mig att skriva ett blogginlägg om ditt inlägg. Tack för ditt stöd Charlotte!
Kram!
Isabella

Blogge Bloggelito sa...

Har aldrig tänkt på det ur en frus synvinkel förr, men din text lockar mig i den riktningen. Horan som potentiellt hot mot äktenskapet (eller kanske som räddaren av densamma, med ett annat synsätt). Mycket av just många kvinnors hat mot prostituerade måste väl ändå bottna i detta, att prostituerades existens medger en möjlighet för den gifte maken att strunta i problemen hemmavid och istället ta en tur till en glädjeflicka. Om RFSU:s siffror stämmer är ju många av torskarna just gifta män.

charlotte sa...

Isabella: Tack! kul att inspirera.

Blogge: ja det där med att prostituerade lockar till äkenskapsbrott är ju faktiskt ett argument som använts i debatten, på Isabellas blogg t ex.

Isabella sa...

Ibland känns det som om man beskylls för allt!

Jag skrev ett inlägg idag om mina kunder Charlotte.

Sen nåddes jag av nyheten om Marianne Fredrikssons död och det känns som en stor personlig förlust. Känner mig så ledsen nu :-(

charlotte sa...

Tråkigt, sorgligt... Själv har jag aldrig läst Marianne Fredriksson, fast jag tänkt göra det många gånger.
Läste igenom din postning lite hastigt, ska kolla närmare senare. Förstår att du byter ut ordet "sexköpare" mot "kund". Ett ord betyder så mycket - i alla fall när det laddats av alla möjliga föreställningar omkring det. Men "kund" är ju i alla fall rätt neutralt! Det ska väl mycket till innan "kund" blir ett belastat ord i ett konsumtionssamhälle... Men man vet ju aldrig förstås..:)

John Taylor sa...

Hej Charlotte.
Jag är en av dessa många sexköpare, som varken förnedrar min sexsäljerska eller tycker mig vara eljest, som vi säger i Norrland.
Tvärtom, så har jag en långvarig förbindelse med en "glädjetant", som ger mig tillfredsställelse, både till kropp och själ. Att sen trafficing, barnporr och allt annat påtvingat, är förkastligt, det är jag den första att skriva under på/John

charlotte sa...

Jaha där ser man.