söndag, juli 30, 2006

i piratpartiets värld är alla lika

Vad som är fantastiskt med Piratpartiets uppkomst och framsteg är att vi här har ett parti med kulturpolitik i centrum och med genomslag hos framförallt yngre väljare. Kombinationen är förhäxande. Attraktionskraften ligger i det starka försvaret av den enskildes tankefrihet, kreativitet och rättigheter som kulturbrukare. Det handlar egentligen inte bara om fildelning utan också om patent- och mjukvarolagstiftning, en kamp mot sådana inskränkningar i forsknings- och informationsflödesfriheten som missgynnar individer till förmån för kapitalintressen - men onekligen är det kampen för avkriminaliserande av musik- och filmälskandes entusiastiska uppochnerladdning ute på nätet som inte bara fångar medias intresse utan också mest direkt griper in i svenskt vardagsliv.
Jag ställer upp på den kampen. Den blekingske kulturbyråkrat (Ivar Wenster) som härförleden kom ut som fildelare är en hjälte. Att människor av kärlek till rariteter inom synthmusik, animerad rysk film, anti-kosmisk dödsmetall e dyl är beredda att trotsa lagen kan jag bara se som ett tecken på att det kanske trots att finns något som liknar en själ. Till skillnad från de totalt omoraliska människor som rövar kulturföremål från museer eller kyrkor (eller från de små vardagsegoister som sliter ut sidor ur biblioteksböcker alternativt klottrar dem fulla) gör ju många fildelare faktiskt en kulturgärning genom att tillgängliggöra, istället för att undandra, ett kulturstycke för andra.
MEN trots goda förslag som förbud mot DRM eller fri sampling har Piratpartiet ett stort problem. Det finns något hos dem som inte riktigt hänger ihop. Tonsättaren Sofia Lilly Jönsson slog spiken i huvudet eller vad det heter i två debattartiklar i Arbetaren nyligen (nr 26 o 28). Hon hänför sig till en tidigare ledarartikel i tidningen, men orden känns igen från Piratpartihåll: "'Industrin kommer inte att gå under, den måste bara framställa varor som någon vill betala för' .... Detta är moderaternas kulturpolitik i en mening." Det är industrin Piratpartiet o co kämpar mot, men själva "varan" som är på tal är alltså det enskilda musikstycket - och därmed förklaras det arbete som lagts ner på att framställa det inte i sig vara något att betala för. Försöket till frigörelse från en förtryckande industri blir till en total nedvärdering av kulturellt arbete. I det återkommande talet om det "någon vill betala för" och därmed på vanligt maner säljs kontra det man tar för givet ska finnas där för allmänt bruk glöms de system för allmänfinansiering av offentligt förekommande konst och kultur som byggts upp. För att tydliggöra: om jag, om vi tänker oss tillbaka till kassettbandens tid, spelar in en bra låt från radions p3 har jag förvisso inte valt att betala för den på så sätt att jag ju inte köpt skivan. På samma sätt har jag inte "köpt varan" om jag laddar ner en låt från nätet. Men i det första exemplet har jag indirekt betalat på tre sätt ändå: genom skatt (förutsatt att jag har en inkomst), TV-avgift (som ju går till radion också) och genom kassettavgift. Piratpartiet som utan att ha utvecklat förslag till bättre system slår ner hårt på STIM tycks inte vilja se i hur hög grad (fast ändå för lite, om ni frågar mig) vi redan betalar för kultur och immateriell information utan att direkt öppna plånboken i utbyte mot en materiell vara. Ironin blir fullständig när partiledaren tidigare i sommar valde att möta pressen på ett bibliotek eftersom han ser internet med dess nedladdningsmöjligheter som ett slags vidareutvecklat jättebibliotek. Har han totalt missat att biblioteken är offentligt finansierade, att personalen där inte jobbar gratis och att det finns ett ersättningssystem till de författare vars verk lånas ut till bibliotekskunder som till synes "inte valt att betala" för varan?
I det svar Jönsson fick ifrån en företrädare för Piratbyrån kallades hon "bitter", detta det kanske mest arroganta av alla icke-argument, och beskrevs indirekt som en misslyckad musiker utan någon speciell rätt att få lön för sitt arbete.

Det handlar om vad man kan ta betalt för. Med digital kommunikationsteknik snart i var mans hand blir det svårare att ta betalt för information. /---/ Vissa ser detta som en kulturens utarmning, vissa lär sig gilla läget och ser till möjligheterna. De ser att en global fri informationsspridning kan få miljoner människor att upptäcka ens musik och om bara en bråkdel av dessa ser en livespelning eller köper en skiva kan man tjäna mer än om man skulle få en intäkt från varje person i en liten målgrupp. Låt oss förskjuta debatten till vad dessa friska, pigga och upptäcktslystna själar kan lära oss, snarare än vad de trötta och bittra ser rasa framför deras ögon. (Magnus Eriksson, "Kultursvält - för vissa", Arbetaren nr. 27/2006)

Jönsson svarade med att påpeka att inte alla musiker håller konserter. Och det är ju just det. Många framhåller gärna den tvålfagre, konserthållande unge artisten Basshunter med sin kongenialt irriterande hitlåt Boten Anna som det oemotsägliga beviset på hur det går att slå igenom tack vare nätet och dess nedladdningsmöjligheter. Men inte alla kulturutövare är unga, "friska, pigga och upptäcktslystna" populärmusiker. Låt oss ponera att en trött och bitter förtidspensionerad poet upptäcker att ett stycke elektroakustisk ljudkonst som hon spelade in för trettiofem år sedan nu har blivit populär hos vissa electronica-inriktade fildelningscommunities på nätet. Okej, en ersättning för detta ifrån STIM eller någon liknande organisation kanske inte precis skulle göra människan ifråga rik. Men hallå liksom, rättvisa någon? Solidaritet? Lite erkännande av att hon gjort något bra som många vill ta del av? Det faktum att det nu är lättare för gemene person att göra ljudkonst för spridning på nätet gör inte alla till konstnärer, lika lite som super-8-tekniken gjorde Svensson till Bergman.
Från Piratpartiets håll uttrycker man sig nu, tycks det mig, inte lika arrogant som piratbyråkillen ovan. Mika Sjöman, en av deras företrädare, skrev en insändare i Dagens ETC (10/3) där han sträckte fram en "ödmjuk hand till de kreativa" för ett samtal om hur allas villkor utom de stelbenta branschföretagens ska kunna förbättras. Visst, bra. Men när kommer då deras förslag om hur nedladdade musiker, filmare, poeter & andra skulle kunna kompenseras utöver (den nästan fascistoida) idén om att de måste "skapa mervärde" för att kunna upprätthålla en existens? Och, naturligtvis, utan att ge upp det viktiga kravet på avkriminalisering av fildelning.

25 kommentarer:

jimpan sa...

Bra att du möjliggjort kommentarer!

Ett bra och nyanserat inlägg i debatten, till skillnad från mycket av vad man läser/hör av somliga bland debattens olika parter. Vissa är teknikdeterminister som anser att "kulturarbetarens död" är ofrånkomlig, andra - som Antipiratbyrån - är rent läskiga (och poserar som en statlig myndighet, med polisens bistånd).

Någon form av ersättningssystem tror jag det kommer att bli, när debatten väl normaliserats och fildelning legaliserats. Lite av teknikdeterminist är nog jag med, men att gå så långt som Piratbyrån vill jag inte (håller med om att den kulturpolitiken för tankarna till nyliberala moderater).

jimpan sa...

Historikern Lars Ilshammar skriver i Ny teknik om en kompromisslösning som jag ser positivt på.

charlotte sa...

Tack för tipset jimpa. Jag vill minnas att detta sköts fram i media för några månader sedan utan att mötas av nån entusiasm direkt från piratpartihåll. Men visst är det åt det hållet vi måste gå. Sen finns det förstås en massa grejer att lösa på vägen, hur ska pengarna fördelas, av vem, vilka ska få del av dem osv, men det är den typen av diskussion jag hellre skulle vilja se från piraterna hellre än styvnackat motstånd mot allt man tycker luktar storebror.

Anonym sa...

Att fritt få sprida valfri information till andra människor är yttrandefrihet. Upphovsrätt, om vi pratar sådan som försöker begränsa spridning av information, är per definition skadlig för yttrandefriheten. Hur artister skall leva i ett samhälle där information får spridas fritt är upp till artisterna själva att lista ut IMOHO, inte juristerna eller politikerna.

charlotte sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
charlotte sa...

Kära anonymous!
Jag tycker inte man kan jämställa "information" i största allmänhet med konstnärliga verk på det här ospecifierade sättet.
Och naturligtvis är artisters försörjningsmöjligheter en politisk fråga!

Anonym sa...

"...men själva "varan" som är på tal är alltså det enskilda musikstycket - och därmed förklaras det arbete som lagts ner på att framställa det inte i sig vara något att betala för."

Jag ser det precis tvärt om. Det är arbetet att framställa något som man ska ta betalt för, inte eventuella resultat (som en inspelad version av ett musikstycke). Allmänt sätt, ta betalt för tjänsten och inte produkten. Säg att du fortsätter släppa kultur om du får in tillräckligt med pengar. Pay forward helt enkelt. Det får den positiva bieffekten att konstnären kan arbeta fritt med alla möjliga konstformer, istället för att begränsas till exemplarförsäljning.

/Jonas Forsslund

charlotte sa...

Intressant tanke, Jonas. Men väldigt långt ifrån dagens system. Det skulle såvitt jag kan se kräva att väldigt många fler får konstnärslöner, även för olika typer av rockmusik o så. Vad ska urvalet av vem som ska få lön basera sig på, om inte färdiga resultat egentligen, alltså "produkter"?
Så hamnar man också i den svåra frågan gränsdragningen vad gäller vad som man ska kunna ta betalt för och vad inte, och varför. Ska vi ta betalt för en tryckt bok men inte för en digital text på nätet t ex? Eller ska i själva verket allt vara fritt & vi får alla leva på medborgarlön? Allvarligt talat (jag raljerar inte), det vore en trevlig tillvaro.

Patrik (pirat) sa...

Intressant postning, jag tycker dock att den känns aningen förvirrad.

I första hand: piratpartiet's egentliga "huvudfråga", som du helt missar, är yttrandefrihet och framförallt skyddat privatliv. Den enskilt största anledningen till att bla jag ställer mig bakom fri fildelning som idé är för att det skulle krävas enorma integritetskränkningar för att hindra den. Upphovsrätten kan helt enkelt inte vara viktigare än åsiktsfrihet, meddelarskydd och brevhemlighet.
Det som skulle krävas för attv kontrollera fildelningen är nämligen att övervaka allt på internet, all trafik och allt du gör på nätet och det är det inte värt.

Vi vill därför ta bort en lag som inte kan efterföljas.

Att fildelningen och fri kulturspridning har visat sig vara direkt bra för artister och har breddat utbudet på marknaden något enormt ser vi bara som plus.

Vi har blivit väldigt kända för vårt ställningstagande i fildelningsfrågan men egentligen startades partiet som en reaktion mot de verksamheter som bedrivs av bl.a. antipiratbyrån för att försöka avskaffa vår rätt till ett privatliv.

Jag tycker att du ska läsa vårt principprogram och gärna valmanifestationen, där framgår utförligt varför vi finns.


Jag tycker mig även kunna skönja en viss ihopblandning mellan oss och piratbyrån, en helt annan organisation.

Kom gärna med frågor rörande oss och vår politik!

-----------------------------------------
Patrik Ring
patrik.ring@piratpartiet.se

charlotte sa...

Den här kommentaren fattar jag inte alls. Det är nog inte min text som är "förvirrad" utan Patrik som inte begriper vad jag skrivit eller inte brytt sig om att läsa ordentligt. Jag skrev ju bl a om Piratpartiets politik att:
"Attraktionskraften ligger i det starka försvaret av den enskildes tankefrihet"
Ändå tycker Patrik att jag "helt har missat" Piratpartiets "huvudfråga" den personliga integriteten. Jag har läst partiets material på nätet. Här fokuserar jag på fildelningsfrågan. Jag vill också ta bort fildelningsförbudet, därför behöver du inte argumentera mot mig vad gäller det Patrik. Och jag vet att Piratbyrån och Piratpartiet är två olika organisationer (jag skiljer dem faktiskt åt i min argumentation också), men ingen kan förneka att de har i viss mån överlappande intressen.
Vad jag är kritisk till är att ni ser på alla artister utifrån en och samma måttstock. Jag har en känsla av att ni bara ser till er egen kultursfär och de som befinner sig i den. Vad jag saknar är alltså ett försök till bredare och djupare förståelse av ALLA olika kulturutövares villkor och situation.
Ett försök att kompensera artister för nedladdning o fildelning via någon slags avgift, skatt e dyl tror jag inte behöver betyda att storebror är över oss. Vi måste helt enkelt ta hänsyn till att kulturarbetare liksom oss andra lever i ett kapitalistiskt konsumtionssamhälle, deras inkomstmöjligheter måste förstås ligga i linje med detta. Vi kan inte bara ändra villkoren för dem som enskild grupp utan någon slag kompensation, det är så jag ser det.

Anonym sa...

"Jag vill också ta bort fildelningsförbudet..."

Bara för att förtydliga: Du menar alltså privat distribution samt inhämtande av upphovsrättsskyddat material?

"Ett försök att kompensera artister för nedladdning o fildelning via någon slags avgift, skatt e dyl tror jag inte behöver betyda att storebror är över oss..."

För att ha någon slags överblick av vad som distribueras måste som tidigare nämnts all trafik rutinmässigt övervakas. Här kan du räkna med att en stor mängd överskottsinformation kommer att (förhoppningsvis tillfälligt) lagras. Problemet med sådan information är att en myndighet, eller till och med privat organisation, vid senare tillfälle kan försöka begära ut denna i annat syfte än vad som var tänkt (Jmfr PKU, trängselförsöket, mm...).

Alternativt kan man ju basera fördelningen av ersättningen på skivförsäljningen som görs med den så kallade [i]kassettskatten[/i] redan idag. Det senare slår förstås orimligt fel.

charlotte sa...

På fråga ett svarar jag "nja" eftersom distributionen ju snarast är semiprivat eller t o m offentlig, den kan gå ut till väldigt många människor i stora fildelningsgemenskaper (och det är jag alltså för), på fråga två "det är mindre bra men jag sätter frågetecken för detta med överskottsinformationen samt vill väcka frågan om möjligheten till att information lagras via avidentifierade ip-nummer e dyl" och på fråga tre "nej det är inget bra alternativ men det kanske går att fundera ut något bättre än skivförsäljningen som bas, för övrigt tycker jag Piratpartiet borde lansera något bra alternativ eftersom de inte är nöjda med dagens kassettskatt och eftersom det som jag ser det inte är hållbart att helt frångå frågan om kompensation."
Ha.
Det var dock ett tag sen jag kollade på PP:s sida senast, flera veckor sen minst. De kanske har kommit på nåt nytt helt nyss?

patrik sa...

Jag ber om ursäkt om jag uppträder förvirrat...

Du anklagar oss för att bara se till vår egen "kultursfär", vilken är denna kultursfär? Det är bla här jag tycker att du blandar äpplen och päron. Piratpartiet tar inte ställning för en viss sorts kultur, snarare tvärtom. Piratbyrån däremot har på vissa sätt en viss kultursfär.

Du verkar själv vilja begränsa vad som ska kallas kultur genom att tro att det går att genomföra en generaliserad bredbandsskatt (om jag förstått dig rätt är det vad du eftersträvar?). Det är du, inte vi, som pratar om någon gemensam nämnare för alla "kulturarbetare". Så vad ska du ge ut ersättning för? Rent juridiskt uppnår troligtvis din blogg verkshöjd och ska därför kompenseras, verkar det rimligt? Isf, hur ska man hålla koll på folks bloggar? Det finns många exempel på komplikationer med en bredbandsskatt. Som vi ser det så är det det förslaget som försöker avgränsa definitionen på kultur.

Vi står för varje individs rätt att uttrycka sina tankar i ord, utan att bli registrerad och övervakad. En begränsing av fildelningen påverkar den rätten i praktiken. Jag vill återigen framhäva att viktiga demokratiska principer måste vara viktigare än artistens inkomst.

Sen anser iaf jag att åsikten att man ska kunna leva på en låt man skriver är intressant, varför är det så självklart att ett engångsjobb ska kunna ge avkastning resten av livet? Prestationen som folk vill betala för är ju faktiskt att få uppleva musiken, i form av konserter och liknande. Jag anser helt enkelt att det är svårt att kalla sig artist om man inte ägnar sig åt framträdanden.

--------------
Patrik Ring
patrik.ring@gmail.com

charlotte sa...

Nu tycker jag debatten blev lite roligare!
Jag inser att jag uttryckt mig lite vagt. Vad jag menar med "kultursfär", det är det som kommer fram i ditt sista stycke ovan, det där med att det är konserten man vill betala för och att den som inte håller konserter inte är artist. Rätta mig om jag har fel, vad jag misstänker är att ni utgår ifrån er själva helt enkelt - och att ni hör hemma i vad man förr kanske kunde kalla "ungdomskulturen" men som jag nu helt enkelt inte vet vad jag ska kalla ("pop och rock", det blir ju för jönsigt). Det var det jag tänkte på som er "kultursfär". Ni måste börja se utöver den. För det första, naturligtvis finns det musiker som inte har som främsta verksamhet att hålla konsert. Vi kan strunta i ordet "artist" och tala om musiker istället. Det finns studiomusiker, tonsättare av s k "konstmusik" vars verk är krångliga att turnera runt med och framföra live omochomigen, musiker som inte gillar eller av sociala skäl kan framträda (måste de vara sämre för det?) och så all klassisk musik som man ofta vill höra i en särskild inspelning. Ja, jag vet att det kanske inte främst är den klassiska publiken som fildelar men det finns det också, och ska man föra en fildelningspolitik måste man också tänka in hypotetiska fall och olika minoritetskulturer. Från publikens sida är det för den delen inte heller alls självklart att "det är konserten man vill ha". Där kan jag direkt hänvisa till mig själv. Efter min fyrtioårsdag pallar jag helt enkelt inte gå på konserter så mycket, men jag är lika musikintresserad. Jag lyssnar hellre hemma helt enkelt. Det är förstås inte bara en åldersfråga, men ålder är en dimension som kan spela in. Så finns ju alla hi-fi-nördar som gillar att sitta i vardagsrummet framför fete-utrustningen och lyssna. För att ta ett exempel till.
Vad gäller frågan om att kunna leva på sina låtinspelningar, det är väl i vilket fall som helst väldigt få förunt att kunna leva ett helt liv på en låt. Vanligare är väl att det trillar in lite slantar då och då, de kan vara välbehövliga. Och för musikern, som ju lever i samma kapitalistiska system som alla vi andra, ligger det i allmänhet en tids obetalt arbete till grund för själva inspelningen, den är frukten av en tids arbete och det är den tillsammans med eventuella konserter, om sådana ges, som ska ge eventuella inkomster. (Tänk på Kraftwerk och alla deras år i inspelningsstudion förresten! och deras ljudbild som inte helt kan återges i live-spelningar.)Kunde vi ha ett "pay forward"-system som Jonas (en annan kommentator ovan) föreslår vore det nog fint men det kräver nästan en hel samhällsrevolution (eller är jag för pessimistisk där?).
Visst finns det en avgränsningsproblematik när det gäller vem som ska få ta del av en ev bredbandsskatt, jag tycker dock ändå att det mesta talar för en sådan lösning. En tanke vore att i första taget ge ersättning för sådant som i nuläget räknas som verk. Som vi båda vet handlar ju inte fildelning bara om musik. Man kan fildela litteratur, bilder, film och mer. Det är bara desto större anledning att fundera över våra förpliktelser mot de olika konstproducenterna. Om man t ex fildelar poesi istället för att gå till biblioteket kan det påverka någons bibliotekserättning negativt. Nya konstformer kommer säkert att växa fram precis som du säger, jag tror inte bredbandsskatten förhindrar det. Vad gäller bloggandet, visst jag skulle gärna ta emot pengar för det :) men jag började ju under de förutsättningar som råder nu, alltså utan någon förväntan på betalning. Sådant bör spela in när man söker avgöra vilka grupper som ska ersättas. Tycker jag.
Detta med övervakningsrisken är det allvarligaste argumentet mot en bredbandsskatt, men jag är inte alls övertygad om att vi måste få ett orwell-samhälle som följd av något slags räkneverk som söker hålla koll på vilka som nedladdas och hur mycket. Jag tror det går att kombinera med att vi uppträder anonymt inför räkneverket. Systemet kan och bör f ö inte vara perfekt.
Är det omöjligt att betala ersättning efter nedladdningsfrekvens, eller om man kommer fram till att detta inte är önskvärt, skulle kanske sjablonbelopp kunna delas ut till behövande kulturarbetare som ansöker om bidrag istället. Till exempel. Jag önskar att ni i Piratpartiet ville komma med ett förslag istället för att bara strunta i frågan!
För övrigt saknar jag Audiogalaxy.

charlotte sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

Är det omöjligt att betala ersättning efter nedladdningsfrekvens,

Piratpartiet motsätter sig ju detta eftersom det förutsätter att någon går in och detekterar innehållet i all internet-trafik.

eller om man kommer fram till att detta inte är önskvärt, skulle kanske sjablonbelopp kunna delas ut till behövande kulturarbetare som ansöker om bidrag istället. Till exempel. Jag önskar att ni i Piratpartiet ville komma med ett förslag istället för att bara strunta i frågan!

Statliga bidrag till (vissa) kulturarbetare finns ju redan och är kanske något som skulle kunna utökas. Kanske det vore att föredra om dessa bidrag kom från frivilligorganisationer (fan clubs och liknande).

charlotte sa...

Anon,
det blir ju lite tjatigt men jag upprepar än en gång att det återstår att bevisa varför registrering av nedladdningsfrekvens - något man skulle kunna arrangera på olika sätt, utgå från vissa därför bestämda sidor, låta artister själva bestämma om de vill ingå i ett sådant system t ex (jag tycker inte att jag nu behöver presentera något vattentät förslag, jag vill bara att detta ska diskuteras mer seriöst) - måste innebära att ALL KOMMUNIKATION PÅ NÄTET ÖVERVAKAS. "Ni" gör det tankesprånget hela tiden, automagiskt liksom.
Och ja, det finns ju i viss mån statliga bidrag, vad "ni" åtminstone behöver göra enligt mig är att mer seriöst fundera över hur den nya tekniken kan komma att påverka behovet av dessa. Det kanske skulle kunna vara så att man kan införa en bredbandsskatt eller nån sorts avgift som direkt skulle kunna gå till bidrag, alltså utan att någon går in och kollar något i bredbandstrafiken överhuvudtaget. Naturligtvis ställs man även då inför en avgränsningsproblematik - vem ska komma ifråga - men bara för att det finns oklarheter (det gör det ju alltid!) måste inte tanken avfärdas. Detta med frivilligorganisationer tror jag inte alls på, i alla fall inte som en ersättning för bidrag från det allmänna. Fans kan förstås dra igång egna välgörenhetsorganisationer om de vill (likt äldre dagars mecenater) men jag tycker man också måste ha en något större tryghet i systemet, en som inte bara bygger på tillfälliga popularitetsförhållanden.
Nåja. Ursäkta att jag med kanske viss arrigans talar om för "er" vad jag tycker att "ni" ska göra.

charlotte sa...

Och ursäkta stavfel.

Anonym sa...

Intressant bloggtext Charlotte!

"det återstår att bevisa varför registrering av nedladdningsfrekvens - något man skulle kunna arrangera på olika sätt .. måste innebära att ALL KOMMUNIKATION PÅ NÄTET ÖVERVAKAS"

Ok, låt oss ta ett konkret exempel. Anta att jag hittar en bra låt och bestämmer mig för att fildela den till fem kompisar. Jag skickar därför den via ett program för (krypterade) direktmeddelanden (typ Skype). Hur ska den filöverföringen registreras i megaregistret tänker du?

Anonym sa...

"Jag vill återigen framhäva att viktiga demokratiska principer måste vara viktigare än artistens inkomst."

mer behövs inte citeras för att avfärda piratliberalerna (dvs bortskämda unga män med dyra datorer och snabba bredband).

charlotte sa...

Vad kul att det kommer så många kommentarer!
Angående frågan om de fem kompisarna, egentligen tycker jag (som jag också skrivit nånstans ovan) inte det är min uppgift att tala om exakt hur ett system med ersättning efter nedladdning ska utformas, utan det ska "experter" med fantasi göra och så ska politiker o en intresserad allmänhet kunna få säga sitt om vilket system som är att föredra. Men jag kan väl säga så mycket som att jag inte tycker att allt material man skickar till kompisar måste vara med och räknas. Behovet av kryptering minskar om fildelning blir lagligt, men det kommer naturligtvis alltid att finnas en del som undslipper systemet (ungefär som det länge har varit ganska enkelt att titta på tv men smita från att betala tv-avgiften, vilket inte gör tv-avgiften per se till något idiotiskt). När det gäller stora, öppna fildelningsgemenskaper skulle kanske någon/några kunna hålla koll o rapportera om typ vad som finns i potten och vad som nedladdas mest. Det skulle kanske kunna finnas någon ansvarig för detta, övriga medlemmar skulle inte behöva identifieras (ja ja jag vet, fusk osv men det måste väl ändå gå att göra något som i någon mån tillfredsställer ett behov av att veta VAD som nedladdas och I VILKEN MÄNGD på ett ungefär, men inte VEM SOM LADDAR NER VAD. Är detta verkligen omöjligt, ja då är vi enligt mig tillbaks till att vi betalar en avgift som ges till kulturarbetande enligt andra principer).
Men nu svarar jag inte på fler detaljfrågor! Jag är ju f ö inte heller någon "expert" - men det hindrar faktiskt inte att jag får lov att ha principiella åsikter om detta.

Anonym sa...

Hej igen Charlotte, den anonyme med de fem kompisarna här igen...

Det är inte din uppgift att ge en färdig, detaljerad teknisk lösning för nedladdningsregisteringen. Men för att förslaget ska tas på allvar på en principiell nivå bör man väl kunna skissa på någon realistiskt scenario, åtminstone i grova drag som verkar någorlunda rimligt? Jag har inte sett något sådant här (eller någon annanstans).

Alla konkreta förslag jag sett verkar KRÄVA ett centralregister. Det verkar även i praktiken kräva detaljerad identifiering om vem som laddar vad.

Att (på något sätt) bara logga vad som fildelas inte vem som fildelar skulle göra det i stort sett riskfritt och extremt frestande för musiker m.fl. att betala någon procent av låtersättningen till folk som som laddar ner den. Alternativt, och svårare att spåra pga. inga pengatransaktioner, sätta upp zombiedatorer som tankar de egna låtarna gång på gång dygnet runt och därigenom drar in stora summor.

Ett ytterligare, men annorlunda, dilemma med ersättning i proportion till nedladdningsfrekvensen är porren. Let's face it, det konsumeras nog i Sverige totalt sett mer porr på ett par timmar än vad det konsumeras poesi på ett helt år. Ska ersättningen stå i proportion till det? Om inte, vilka ska gå igenom vad som ska och inte ska få ersättning?

Nåväl, det var mina invändningar. Debatten lär fortsätta.

Patrik Ring sa...

Här kommer ytterligare ett svar från "piratliberalen, den bortskämda unge mannen med snabbt bredband" ;)

Vi "Liberaler" (piratpartister) har även haft något emot en bredbandskatt av samma anledning som vi är emot kassettavgiften, liksom många av oss tycker att tv-avgiften är fel.

Bredbandsskatten drabbar alla, oavsett vad du använder ditt bredband till. Varför ska jag betala för att en kulturelit ska få betalt när jag inte tankar deras alster? Jag har tankat ytterst lite upphovsrättskyddad musik den senaste tiden och ser verkligen ingen anledning till att föda den jätteindustri som bara försöker blockera min tillgång till musik som inte passar jättebolagen.

Nu ska jag äta tacos ;)

Anonym sa...

Internet, världens största bibliotek, är mänsklighetens största uppfinning någonsin.

Aldrig tidigare har vi haft ett sådant effektivt verktyg för kunskapsdelning, att kunna dela med oss av våra tankar och ideér.

Fildelning, - kunskapsdelning som möjliggörs genom Internet har fått mig att upptäcka saker och ting i världen jag aldrig hört talas om tidigare och börja tänka i andra banor.

Hur man skall kunna försörja sig på att skapa och förmedla kunskap och ideér löser sig allteftersom.

I vanlig ordning finns det personer som ser detta som ett hot, och inte en ny möjlighet.

Det är möjligheter som skapar utveckling.

Adulruna sa...

Det hela är mycket enkelt. Musik är ingen man måste ha för att överleva (som mat, bostad, sjukvård etc). det är en lyxvara. Vill man ha den, så får man betala för den.
De som producerar denna vara är till 99% inga välbärgade individer. Det krävs massor av investeringar i instrument, demoinspelningar och åratal av övning. Och det finns inga garantier. Själv slet jag arslet av mig för musiken i 9 år innan jag började tjäna jämförbara slantar som en outbildad 16-åring som jobbar på ett lager eller i mjölkylen på ICA direkt efter grundskolan. Idag tjänar jag betydligt bättre, men samtidigt så har jag ju ingen pensionsförsäkring. Om min karriär tar slut om några år kommer jag att vara medelålders och behöva sätta mig i skolbänken igen om jag vill kunna få ett jobb värt namnet. Precis som en idrottsman har man ofta en glasperiod då man kan tjäna pengar och då gäller det att man tjänar så pass bra att man kan lägga undan lite och finansiera ett par års leverne framöver så att man har råd att omskola sig

Om det vore så att fildelning gynnar musikbranchen, varför skulle då bolagen vara emot den?
Dessutom så här man allt som oftast argumentet "det är bra att inte betala för då är man emot de multinationella storbolagen" när man laddar ner artister som ligger på dessa bolag, men hör tvärt om att det skulle gynna artisterna och bolaget när man laddar ner musik på underground- eller independantnivå.

Idén om att man skulle få betalt för tiden det tar att göra en låt är ju idiotisk. En improduktiv person som tar halva livet på sig att skriva en vugo-modern opera som de 5 närmast sörjade är intresserade av skulle alltså få bra betalt för sitt verk, medan någon som spelar in en hel egenkomponerad platta med rockmusik under normala omständigheter skulle få småsmulor.

Att det kommer att finnas en del fildelning är väl inte hela världen. Men det krävs att mydigheter åtalar ägare av hemsidor som lägger ut skyddat material för nedladdning eller peer-to-peer program. Då behöver ingen integritet gå förlorad och för de lagliga fildelningar kan man skapa internet-pooler där osignade band mot självkostnadspris kan ladda upp sina verk.