de fetaste fiskarna

På grund av fattigdom upphörde jag och min man att prenumerera på Sydsvenska Dagbladet i vintras. Sedan dess har jag kollat in tidningen på nätet mest varje dag, och då främst kulturdelen som inte bara innehåller sådant man måste läsa (utrikesnyheter typ...) utan också sådan jag vill läsa. Men vad som blir plågsamt tydligt på nätet är könsfördelningen på skribenter. Att det blir så tydligt beror på att de artiklar som läggs ut på nätet presenteras med skribentens namn först ("Pontus Kyander har sett....", "Daniel Sandström läser....", "Björn af Kleen om..." osv). Jag förde statistik under tre veckor. Resultat: dagligen 11-15 manliga namn (12,5 i snitt) mot 3-6 kvinnliga (4,5 i snitt). Deppigt, eller vad? Jag kollade andra tidningar. Göteborgsposten, vars kulturdel påminner om Sydsvenskans, hade ungefär samma fördelning om man ser till artiklar där skribenten namnges i presentationen. Men räknar man också "anynyma" artiklar, alltså artiklar man måste klicka fram för att se vem skribenten är, blir fördelningen mer jämn. Jag drar den inte särskilt uppseendeväckande slutsatsen att kvinnorna inte är de fetaste, mest glänsande och djupast simmande fiskarna i dammen. Längre, mer djupgående artiklar och essäer (ja, de finns faktiskt fortfarande!) skrivs i mycket hög utsträckning av män. Under en månad var 24 av 28 understreckare i Svenska Dagbladet författade av män. Än DN, då? De borde vara bättre med tanke på att de har kvinnliga profiler som Maria Schottenius och Nina Björk. Och det är de också - med nästan 25% kvinnor bland essäförfattarna...
Några gånger har jag haft trevliga samtal med trevliga (manliga) kulturtidskriftsredaktörer om detta. De tycker att avsaknaden av kvinnliga skribenter är ett problem, men säger sig antingen helt enkelt inte få in material från kvinnor eller aktivt ha letat efter kvinnliga skribenter utan resultat. Jag har inte velat ifrågasätta dem, samtidigt som jag har känt att ansvaret för situationen på ett absurt sätt liksom lagts på de frånvarande kvinnorna själva. Egentligen är det förstås varje enskild redaktion som bär ansvaret. Tycker man att den sneda könsfördelningen är ett problem går det att förändra. Intresserade chefredaktörer skulle kunna ta kontakt med Anna-Klara Bratt, som lyckades skapa en jämn könsfördelning på Arbetaren. Eller inspireras av kulturdebattradioprogrammet Obs! på P1. Det har under det senaste året förändrats från att vara en bastion för manliga fyrtiotalister till att ge radioröst åt både kvinnor och män i olika åldrar, ibland till och med åt sådana som bryter.
Tycker kulturredaktioner däremot att saker o ting är bra som de är hoppas jag att de kan stå för det också. Men på nåt sätt verkar det inte så sannolikt att de skulle kunna göra det....