söndag, oktober 10, 2010

Women talk

Via Flm-bloggen, som i sin tur går via Roger Wilson, blir jag uppmärksammad på det så kallade Bechdeltestet.
För att en film ska klara testet krävs att den uppfyller följande tre kriterier: (1) it has to have at least two women in it, who (2) who talk to each other, about (3) something besides a man.
Lätt oroad går jag fram till dvd-samlingen. Vid en snabb koll på de två översta hyllorna, och utan att alltså kolla igenom filmerna ordentligt vilket hade tagit evigheter, uppskattar jag att generöst räknat en fjärdedel av filmerna verkligen uppfyller kriterierna om man ska - och det ska man tycker jag - tolka "talk to each other" som verkliga konversationer
Den film som mest störst råge klarar testet är ironiskt nog från Iran (Abbas Kiarostamis 10). Där pratar kvinnor med varandra filmen igenom. Ja, visserligen kretsar en hel del kring män. Men kvinnorna tillåts vara huvudpersoner i sina liv, s a s.
Självklart kan kvinnors samtal om en man också vara intressanta. Och möjligen är det också så att det inte vimlar av intressanta, intellektuella och själfulla samtal mellan män inom fiktionsfilm i stort. Men ändå. När får vi vår Min middag med Andrea? En (spel)film som bara återger en enda lång spännande middagskonversation mellan två kvinnor. Eller finns det redan någon motsvarande historia som jag inte kan se för mitt inre just nu? Tipsa mig gärna i så fall.

6 kommentarer:

Jacob sa...

Persona! ;)

Charlotte W sa...

Ja, Bergman var ju fin på det sättet. Du har rätt, även om vi har en tyst karaktär & massa konflikter där och både man och barn i bakgrunden som är viktiga mellan Alma och Elisabet. Den blir ingen Middag med Andrea men här tillåts ändå kvinnor brottas men andra existensiella frågor än den där med kärleken. Jag funderade också på Tystnaden.

Jacob sa...

Mmm. Höstsonaten, Viskningar och rop...

Charlotte W sa...

Mycket fruntimmerssnack där :)

Anonym sa...

Ghost world? Fast kanske de pratar om män. Minns inte.

Lotta

Charlotte W sa...

Tror de pratar åtminstone lite om män. Men ja, kvinnliga buddy movies är ju en motvikt, förstås. Tänker också på Mike Leighs Career Girls, t ex. En av hans bästa, tycker jag.
(Och älskar Ghost World!)