lördag, september 19, 2009

Högerlikriktning

Inkomstgarantin för vissa, sedan länge kämpande konst- och kulturutövare har länge utgjort en slags särfallsinrättning för människor inom ett specifikt fält där dominerande regler för lönsamhet och försörjningsmöjligheter helt enkelt inte gäller. När man nu av allt att döma kommer att ta bort denna inrättning så tas ytterligare ett steg i en högerlikriktning där alla förväntas kunna lyda under samma ekonomiska lagar. Det är förstås ironiskt. Högern är ju den politiska kraft som påstår sig slå vakt om individen, mot alla former av kollektivism.

20 kommentarer:

Jonas sa...

Tanken att vissa individer ska ges möjlighet att på heltid vara konstnärer står i konflikt med principen om alla människors samma förutsättningar. Ja, alla individer ska leva under samma ekonomiska lagar. Konstnärer skall inte exkluderas. Det är individualism, det är att värna om individer. Att lyfta fram vissa individer som ska få stöd är inte att ge alla samma förutsättningar.

Vänstertanken bakom detta är vi genom att finansiera X antal "fria konstnärer" ser till att samhället i stort gynnas genom att vi får bättre konst. Oavsett vad enskilda individer tycker om detta ska de vara med och bidra till denna konst genom skattsedeln. Det är kollektivism.

Men problemet med detta är just att vissa individer orättvist gynnas. Inte att det kostar för mycket.

Konstnärerna kritiserar bland annat för låga pensioner. Ja, då får man väl ta tag i den frågan då?

Problemet med detta system är att det definierar 150 personer som värdiga konstnärer. Den 151:e på listan får inget. Orättvisa mellan individer, alldeles oavsett om det är bra för samhället i stort eller ej.

Charlotte W sa...

"Tanken att vissa individer ska ges möjlighet att på heltid vara konstnärer står i konflikt med principen om alla människors samma förutsättningar."
Nej, verkligen inte. Inte mer än att det skulle vara stötande att vissa individer ges möjlighet att vara lärare, läkare, forskare etc på heltid. Det hade varit ett brott mot tanken att alla ska ha samma förutsättningar om vissa hade varit garanterade konstnärslön från födseln... men så är det ju inte. Liksom.

"Oavsett vad enskilda individer tycker om detta ska de vara med och bidra till denna konst genom skattsedeln. Det är kollektivism."
Ja, det är det. Jag har inte hävdat något annat. Jag anser personligen inte att kollektivism och värnande av individen alltid måste stå i motsättning till vartannat - det är högerretorik. Däremot menar jag att den typ av kulturpolitik som föredras från (nyliberalt influerat) högerhåll missgynnar individer både genom att den försöker tvinga in konstutövande i ett ekonomiskt system de inte passar in i, och därmed gör våld på deras särart liksom rent allmänt gör livet svårare för dem, och genom att den motverkar ett samhälle med kulturell mångfald (det är vad det handlar om i slutändan), vilket skapar större likriktning överlag.

"Konstnärerna kritiserar bland annat för låga pensioner. Ja, då får man väl ta tag i den frågan då?"
Ja, bland annat ja. Det är alltså inte det enda problemet för dem.

"Problemet med detta system är att det definierar 150 personer som värdiga konstnärer."
Nej, så är det inte. Det handlar inte om att definiera vem som är en "värdig konstnär". Det sker ett urval liksom vid alla typer av stipendietilldelningar, tjänstetillsättningar, projektbidragstilldelande etc. Menar du också att exempelvis alla forskare som söker medel också ska få det? Eller att annars ingen ska få det? En sådan millimeterrättvisa krävs sällan eller aldrig i andra sammanhang. Jag tror knappast att de som utser vem som får inkomstgarantin tänker att den som inte får den inte är konstnär... det är ju inte vad det handlar om. Typ.

Jonas sa...

Man utser inte människor till konstnärer vid födseln, men man utser dem för livet. Samma sak sker inte med forskare eller några andra grupper de nämner. Professorer har visserligen hög anställningstrygghet, men är inte garanterade lön resten av livet.

Däri ligger problemet. Vissa konstnärer upphöjs till en privilerad ekonomisk status för resten av livet, andra gör det inte. Du tar upp exempel om att söka anslag. Det är just så forksare får arbeta, medan dessa 157 konstnärer får ersättning oavsett vad de gör. Fanns samma system för fysiker vore det också fel.

Att konstnärer i övrigt finansieras kollektivt upplever jag inte som problematisk i sig. Men detta är en dålig finansieringsmetod.

Det är enligt mig bättre att lägga pengarna i en konstnärsfond eller nåt i den stilen. För det är väl konsten man vill värna med detta system? Konstnärerna ska ju varken värnas mer eller mindre än andra människor, men i detta system gynnas de.

Charlotte W sa...

Man utser dem för resten av livet, det är sant - men det är inte precis så att de kan få detta i början av sin karriär - i allmänhet ligger det många års arbete, inte sällan gratisarbete som det ofta handlar om i konstutövandes fall, bakom. De kan helt enkelt inte få pengarna utan att ha en stor produktion att visa upp.
Det är just detta jag tycker du bortser ifrån - att det handlar om en viss form av arbete som skiljer sig från andra i det att det till sin natur innebär starkt beroende av andra och en mycket svag materiell bas. Forskare, lärare etc har helt andra möjligheter till anställningar och därför en tryggare tillvaro generellt. Visst är, som sagt, den s k konstnärslönen en särlösning, men varför ska inte särlösningar få finnas när själva situationen är särartad? Att konstnärer överlag skulle vara priviligierade p g a detta har jag svårt att se. Det handlar om ett litet antal människor och inte om någon större summa pengar. Riksdagsmännens inkomstgaranti tycks mig vara ett större problem om man ska peka ut gynnade grupper.

Jonas sa...

"i allmänhet ligger det många års arbete, inte sällan gratisarbete som det ofta handlar om i konstutövandes fall, bakom. De kan helt enkelt inte få pengarna utan att ha en stor produktion att visa upp."

Ja. Men detta gäller många andra också. Jämför exempelvis med de som startar företag. Att konstnärer har ojämna inkomster tycker jag inte i sig motiverar garantilönen. Givetvis tjänar inte en författare pengar på sin kommande bok förrän den ges ut.

Samma sak kan sägas om den "svaga materiella basen". En småföretagare är 100% beroende av kunder. Ändå har vi inga speciallöner till entreprenörer.

Forskare jobbar som regel genom anställningar och är ofta direkt beroende av anslag för att ha råd att forska. Som individer är de ju skyddade. Varför då inte kopiera den modellen och faktiskt anställa 150 konstnärer? Då slipper vi orättvisan - den som inte gör nåt kan t ex få sparken.

Problemet är inte att konstnärer över lag är gynnade. Det är de inte. Problemet är - bland annat - att dessa 157 konstnärer är gynnade i förhållande till andra konstnärer. Detta är min huvudsakliga praktiska invändning mot systemets nytta. Snarare än att lyfta fram ny konst cementerar det konstnärsstatus till en klick.

Att riksdagsmännens inkomstgaranti också är ett problem är en annan fråga. Jag är emot det systemet också och förordar istället att de ska få alla sina betalning i form av en något högre lön. Jag är också motståndare till monarkin och konstnärslöner, osv.

Charlotte W sa...

"Jämför exempelvis med de som startar företag."
Ja. Men vissa får starta-eget-bidrag :) Sen finns det ju banklån o dyl. & oftast en möjlighet till andra typer av produktion, som är mer proportionerlig vad gäller arbetstid i förhållande till produkt & möjligheter att ta betalt för denna.

"Varför /.../ inte kopiera /.../ anställa 150 konstnärer? Då slipper vi orättvisan - den som inte gör nåt kan t ex få sparken."
Ja, hade förslaget ersatt inkomstgarantin med anställningar + efterföljande pension hade det varit mindre angeläget att protestera. Fast det är lite svårt att mäta produktiviteten i det här fallet, dock.

Men även då hade ju vissa konstnärer varit gynnade i förhållande till andra. Tyvärr befinner vi oss alla i en situation där vissa gynnas i förhållande till andra från vaggan till graven s a s. Fullständig rättvisa råder inte och vi lär aldrig uppnå något sådant, särskilt inte med ständigt knappa resurser (som alltid mystiskt tycks vara särskilt knappa på vissa områden). Tycker dock att du tänker fel när du ser inkomstgarantin som en garanti för konstnärsstatus. En författare, t ex, är inte mindre författare jfrt med en annan, bara för att denna andra kanske har inkomstgaranti. Det finns ingen anledning att tänka så och det är inte för att förse vissa med en yrkestitel som systemet finns.
Själv ser jag det som ett sätt att helt enkelt göra livet enklare för en liten grupp människor på ett rimligt och inte överdådigt sätt. Har svårt att förstå den upprördhet vissa (inte du) uppvisar inför detta. Att inte fler, eller rent av alla kan ta del av systemet är tråkigt men i sig ingen anledning att ta dem som har erhållits den här nåden ifrån dem.

Jonas sa...

"Men vissa får starta-eget-bidrag :) Sen finns det ju banklån o dyl"

Allt detta finns även för konstnärer. Starta-eget-bidrag är knappast att jämföra med livstidslång lönegaranti. Konstnärer får en hel del annat stöd än just detta system, som bara är inriktat till 157 människor.

"En författare, t ex, är inte mindre författare jfrt med en annan, bara för att denna andra kanske har inkomstgaranti."

Det är den ekonomiska statusskillnaden som är problemet, inte bara att staten gör skillnad på folk och folk.

"Att inte fler, eller rent av alla kan ta del av systemet är tråkigt men i sig ingen anledning att ta dem som har erhållits den här nåden ifrån dem."

Det är just det vi liberaler anser att det är. Kan man ge alla en inkomstgaranti i hela samhället, fine. Kan man inte det så är det fel att välja ut ett urval. Då behandlas inte alla medborgare lika. Om konsten gynnas eller ej är en annan fråga.

Nåja, tack för dina synpunkter och trevlig debatt!

Charlotte W sa...

Tack själv! Dessa mina sista ord, då:

Jag antar dock att väldigt få går till banken & ber om lån för arbetsfrid att skriva sin första roman :) Men men, vad vet jag...

Ekonomiska stausskillnader har vi inom en massa, ja mer el mindre alla områden, & det finns gott om yrken där bara vissa klarar sig ekonomiskt. Inom det konstnärliga krävs hjälp från det samhälleliga (såvitt vi inte bara ska ha ett rent mecenatsystem, vilket är demokratiskt tvivelaktigt) för att vissa ska kunna leva på det. Att man inte kan försörja alla är inget skäl att inte försörja en del - när det kommer hela samhället tillgodo i form av ett mer levande kulturliv, och möjliggör för åtminstone några att ha arbetsro & slippa den ständiga stressen i att ständigt söka bidrag, hoppas på prispengar etc.

Men en inkomstgaranti för alla i hela samhället vore toppen. Jag för min del är helt för medborgarlön. Fram tills dess...

Anonym sa...

Det svider väl i skinnet på vänsterfolk när ännu ett privilegium försvinner för dem. För det är ju mest vänster det handlar om.

FredrikN

Charlotte W sa...

suck...

Jonas sa...

Kan förresten tillägga att de principiellt gör som jag vill:
"Förändringen innebär att inga nya namn kommer till på listan från och med 2010, istället ska 1,5 miljoner kronor i nya stipendier skapas varje år."

Dock borde väl summan vara större med tanke på vad lönerna idag kostar. Kanske trappar de upp summan i takt med att nuvarande löntagare dör av (låter ju sjukt cyniskt att säga så, men det är ju först då nya pengar frigörs med tanke på hur systemet är uppbyggt!).

Charlotte W sa...

Det är förstås bättre än inget, men det erbjuder ju inga långsiktiga lösningar för kulturarbetare (vilket är vad som behövs). Och ingenting för ålderdomen.

Jonas sa...

Beror ju litet på hur stipendierna ges ut. Ponera att de bygger upp en stor fond och delar ut 5-årsstipendier. Eller 10 år. Går att göra det långsiktigt.

Vad gäller pensionen ska ju konstnärer också få pensionsgrundande inkomst, hoppas jag. Där får de ställa krav på att behandlas som alla andra - det ska givetvis vara lika åt båda håll.

Charlotte W sa...

5-årsstipendier är inte särskilt långsiktigt. 10 år, bättre förstås, men varför inte istället en typ av anställning som skulle vara pensionsgrundande, ligga på en "normal" lönenivå mm - om det nu är så oacceptabelt med inkomstgaranti.

Nä, låt oss helt enkelt enas om att vara ganska oeniga.

stefan hallgren sa...

Men Herregud, de Geer och Myrdal, där har du väl typexempel på gamla 68-maoister. Varför skulle just de anses vara mer medborgarlönsförtjänta konstnärer än säg någon fattig liberal tyckare som inte ens har fina föräldrar? Det går inte att komma ifrån att när någon kommitté ska sitta och handplocka ett fåtal sådär, så blir det på godtyckliga sociala eller ideologiska och politiska grunder.

Men jag får passa mig nu så att jag inte börjar reta upp mig för mycket på priviligerade bortskämda överklasskommunister, för det är ju precis det GH vill.

Den riktiga frågan är givetvis hur en rimlig grundtrygghetsnivå för alla ska säkras med minsta möjliga byråkratikrångel.

Charlotte W sa...

Men det är ju inte medborgarlön de har fått Stefan-baby, utan konstnärslön. Och det kan finnas en och annan som kan komma ifråga då som du inte gillar politiskt & på annat sätt.

stefan hallgren sa...

Ja, men utifrån vilka kriterier ska någon bedömas som förtjänt av konstnärslön? Och vilka ska utse dem som utser de förtjänta?

Risken är ju uppenbar att detta blir en institution för belöning av rätt åsikter snarare än någon objektiv bedömning av vem som är mer konstnär än någon annan (eftersom begreppet konst som det har utvecklats har blivit fullständigt oanvändbart för någon avgränsning och kvalitetsmätning).

Så om denna institution skulle fortsätta kan man ju räkna med att när nya politiska herrar tillträder, eller nya idéer blir högsta mode, så förändras också urvalskriterierna för vilka som ska räknas som förtjänta av konstnärslön. Det skulle t.ex. kunna innebära statligt subventionberad krist-konservativ kulturradikalism medan socialliberaler ska svälta i vanlig ordning för att de inte uppfattas som radikala och därför inte heller intressanta.

Charlotte W sa...

Stefan: detta är en gigantisk diskussion som jag inte har tid att föra egentligen. Men det finns ju alltså redan ett urvalsförfarande, detta är inget hypotetiskt - och de som gör urvalet är och ska vara sådana som redan är verksamma inom fältet. Det finns en något märklig idé just när det gäller konstnärlig verksamhet, att det inte skulle finnas några som helst relevanta kunskaps- och erfarenhetskriterier man kan använda sig av just där. Som om all form av hantverksskicklighet, fältspecifik kunskap & kvalitet etc vore meningslöst att tala om just där. Självklart är urvalsförfarandet inte helt objektivt - men hur ofta är något urvalsförfarande det? Att påverkas av rådande trender etc är något som näppeligen går att undvika på en mängd olika fält, olika former av forskning etc.
Självynkandet av de svältande socialliberalerna går jag inte på ;)

Fredrik Stangel sa...

(Helt orelaterat till ovanstående diskussion, ber om ursäkt.)

Glad söndag, Wiberg. Du har väl sett att vi har haft lite krig här uppe huvudstads till?

http://www.dn.se/sthlm/brak-mellan-demonstranter-pa-sergels-torg-1.956564
(notera särskilt kommentarsfältet)

Charlotte W sa...

Tack Stangel!
Kommentarsfältet verkar vara borttaget nu...

Glad söndag själv!