I morgon går Paddy Considines film Tyrannosaur upp på svenska biografer. Jag skriver kort om den brittiska diskussionen om filmen på FLM-bloggen.
Min egen dom över filmen? Jo, jag tycker den är ett väldigt starkt drama. Mer besviken var jag på Red Riding-trilogin, som man kunnat se på Svt de senaste tre veckorna. Åtminstone på de båda första filmerna, Red Riding 1974 och Red Riding 1980. Den sista delen (Red Riding 1983) höjde sig något över de andra, tyckte jag, genom bildspråk och dialog - och inte minst genom den befriande avsaknaden av en enskild, entydig hjältefigur.
Min besvikelse härrör av att jag fann en slags trist, noir-genremässig översättning av Hammett/Chandler/Ellroys korrupta Kalifornien till yorkshireska förhållanden, där kornighet och gråbrunhet bara utgör en slags nödtorftig socialrealistisk maskering av grundmönstret "ensam man i hopplös tuppfäktning", komplett med ödesdigra blondiner och allt. De mord på ett dussintal prostituerade som förekommer i Red Riding 1980 förblir, på ett närmast provocerande nonchalant vis, bara ett slags garnityr i kanten. Filmen intresserar sig inte nämnvärt för dessa offer.
Uppdatering: veckans Kino tar upp Tyrannosaur och innehåller en intervju med den aspergerdiagnosticerade regissören (ja, vi har nästan alla diagnoser numer och det finns ingen normalitet, det är riktigt härligt!). Programmet tar upp frågor om miserabilism, hopp och frånvaron av detsamma även utifrån andra filmer. Man kan här också påminna om Jacob Lundströms artikel i samma tematiska ådra härförleden.
torsdag, januari 12, 2012
Tyrannosaur och Red Riding
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tack - din beskrivning av "Red Riding" sammanfattar exakt min reaktion på den filmen. Jag blev lika besviken och tyckte att jag hade slösat bort min tid, men kunde inte riktigt sätta fingret på vad som var så fel. Det kunde du.
Så roligt när man lyckas träffa hyfsat rätt!
Jag ser Red Riding-filmerna i lådan med billighets-DVD:or i det lokala snabbköpet till och från. Konvoluten är så till förväxling lika varandra att det dröjde flera år innan jag upptäckte att det var tre olika filmer.
Nyfiken på din dom Fredrik!
Skicka en kommentar