Varför blir sexköpsdebatten alltid så tarvlig?

Tro inte på allt du ser och hör om den damen.Allt är nämligen inte vad det verkar att vara i detta fallet.Har duperat många och det verkar som om det fortfarande går hem i vissa led.Att hon sedan för de prostituerades talan må vara hänt men uppfattningen om det ute på fältet är av en helt annan art.Allt som glimmar och vill vara guld är ibland kattguld när man skrapar på ytan och finner den verkliga sammansättningen under skimret.En som sett,lett och vet hur många som tydligen svalt denna parodi till show både bland lokala bloggare och till och med viss media.

Ja så lyder en anonym (naturligtvis anonym) kommentar till En feministisk vänstertjejs bloggpostning om debattprogrammet med Isabella Lund som sändes häromveckan. Tidigare fanns det fler anonyma kommentarer i samma stil där, något om folk som ser debatten som genom "Isabella Lunds dyrbara rumpa" o dyl. Dessa hade bloggägaren dock den goda smaken att plocka bort - men tillsammans med dem rykte också nästan alla kommentarer som kritiserade hennes egen retorik, och själv har jag nu blivit portad - bloggägaren anser uppenbarligen dels att hon får citera mig och föra ett resonemang som alltså inbegriper även mina ord utan att jag ska kunna diskutera med henne, dels att hon utan vidare ska ha rätt att föra ett kränkande resonemang om en annan människa (Isabella alltså, inte mig) utan att någon ska kunna kritisera detta.
Visst, var och en är salig på sin blogg osv, men man kan vara mer eller mindre schysst. Man behöver inte kalla den man inte förstår för "sexmissbrukare" och beskylla henne för en fascistoid människosyn. ("Allt är bra. Världen är inte så hemsk ändå. Hororna är lyckliga. För det har den lyckliga horan sagt. Och därför är det så. Varför envisas alla att tjata om annat hela tiden? Varför lyssnar de inte? Varför tror de inte på den lyckliga horan? Det kan inte den lyckliga horan förstå. Världen är så obegriplig ibland. Mannen har inget ansvar heller, för han gillar sex lika mycket som horan gör. De knullar sig glada dagarna i ända, pengarna rullar. Livet leker. Och varför skulle de inte få det? Fan, att olycksystrarna ska förstöra lyckan för denna starka kvinnan, dessa svaga stackare förpestar med sin sexköpslag. Vilka avskum, vilken skit." Och i en kommentar: "Hon som är så problemfri gör sig gärna problem med den här sexköpslagen. Vad handlar det om egentligen? Menar hon att hon som inte tar knark mm är den bättre horan än den som gör det, därför ska inte sos mm kunna komma och skrämma henne med någon lag och ta hand om hennes barn. Varför är hon så mycket bättre människa än den trasiga? Vad gör hon som är så fantastiskt? Skriker när det går för henne i svindlande orgasmer? Gör det henne till en bättre kvinna än den som mår dåligt av att sälja sig?") Man behöver inte efter att man har betett sig illa sen dra sig ur diskussionen när den börjar bli jobbig och kräva att ingen annan heller ska kunna fortsätta den - så som Johanna Parikka Altenstedt en gång gjorde...
Men den här debattekniken är bara alltför vanlig i sexköpsdebatten. Vi har t ex Maria Carlshamres svartmålning av en finsk forskare med annan uppfattning om sexköpslagen än hennes egen (fru Altenstedt var involverad även i detta f ö). Vi har nätverket PRIS misstänkliggörande av konkurrerande nätverket SANS (man påstår att "SANS till stor del består av sexköpare", och i dagens debattklimat betyder det att man är styrd av den Onda Våldtäktstorsken, ungefär. Hur de fått tillgång till SANS medlemsregister och sedan via det kunnat luska ut att "en stor del" av namnen där är sexköpare (och därför inte bara suspekta utan också kriminella), det förtäljer inte historien.)
Visst, det är ett ämne som väcker känslor. Men varför dessa ständiga skamgrepp? Och hur kan det komma sig att de uteslutande tycks komma från den ena sidan - den som försvarar sexköpslagen? Är det för att det finns en större fanatism, en stelbenthet där? Eller är det jag som är blind för mina meningsfränders och mina egna felsteg, som bara ser "grandet i den andres öga"?

Ps. Eller kolla in det här då, apropå dålig människosyn... Är det på allvar, är ungdomar verkligen så ytliga idag? Eller är det nån slags metaironi jag är för gammal för att begripa?