Jag läser Ola Stenssons understreckare om Oliver Cromwell och den engelska reformationen. Framme vid följande mening inställer sig mer eller mindre ofrivilligt den försvarmekanism jag brukar ta till när jag läser om gamla tiders barbari och tortyr - den tröstande tanken att sådär gör vi inte längre: "Ett antal motsträviga präster dömda för förräderi hängdes vid Tyburn tills de var halvdöda, varefter de skars ner, kastrerades, fick magarna uppskurna och inälvorna uttagna och brända, varefter de slutligen halshöggs och styckades i fyra delar."
Så kommer jag till Margareta Zetterströms opinionsartikel om det amerikanska fånglägret Bagram i Afghanistan:
2004, när Bagram fortfarande var ett relativt litet fängelse, slog Human Rights Watch larm om att fångarna där utsattes för våldsam tortyr, ofta med dödlig utgång, att de fick otillräckligt med sömn, mat och dagsljus och att de kunde hållas totalt isolerade i långa perioder, kedjade vid handlederna och utsatta för regelbunden misshandel.
Men det var först 2005 som Bagram på allvar hamnade i rampljuset, i och med att tidningen New York Times, med en intern militär rapport som källa, avslöjade hur det gick till när två civila afghaner, 28-årige Habibullah och 22-årige Dilawar, 2002 bestialiskt mördades i fängelset.
De hade då blivit upphängda i taket och sedan misshandlade tills de dog, den ene av lungemboli, den andre av infarkt till följd av misshandeln.
Samtidigt, i Iran, har två systrar i domstol dömts att stenas till döds. Det har funnits skyldiga till otrohet mot sina män.
Visst finns det grader i helvetet. Men helvetet är fortfarande över oss.
Jag brukar se det faktum att vi, och så många med oss, betraktar tortyr och dylika avrättningar som avskyvärda som ett tecken på att världen ändå blivit ljusare.
SvaraRadera//JJ
Ja, det används ju i alla fall inte som offentlig underhållning idag. Annat än i light-form i olika dokusåpor då alltså.
SvaraRadera