Inferno är min favorit bland giallopappan Dario Argentos fina filmer. Jag vet att många Argentodiggare tvärtom ser den som en av de sämre verken men det är mig naturligtvis likgiltigt - jag älskar Inferno för dess långt drivna drömlikhet med ständigt skiftande perspektiv och drastiska inskott. Som så ofta med Argento är den också mycket operamässig. Opera är ett återkommande tema i Argentofilmer och hörs ganska mycket på soundtracket i Inferno, tillsammans med det vanliga pumpande syntetiska score som även det är så argenteskt, och opera är något den starka skräckmelodramatiken påminner om.
Vissa tycker förstås att over the top-grejen är något som har med larvighet och tafflighet att göra. De har fel! De förmår bara precis inte uppskatta...
Nu återger jag här de sista tio minutrarna av filmen och skiter i det här med att jag kanske spoilar något för någon.
Hela 50-listan här. Tidigare delar.... äsch, se föregående inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Anonyma kommentarer tillåtes inte längre efter det att jag fått en anonym hatkommentar för mycket.
Inställningen "anonym" finns kvar eftersom jag inte tycker att man tvunget ska ha en registrerad nätidentitet för att kommentera - men jag kommer att ta bort helt anonyma kommentarer, och hatkommentarer överhuvudtaget. Life is just too short.