...sisådär ett halvår senare återvänder jag till mitt evighetsprojekt att presentera min 50-bästa-filmerna-lista här på bloggen. Det kommer naturligtvis aldrig att avslutas.
Men nu var det en fin understreckare om nyligen avlidna Alice Miller som kom mig att tänka på Charles Laughtons underbara film Trasdockan (Night of the Hunter, 1955). Mig veterligen den enda film Laughton regisserade och ett totalt mästerverk. En brutal saga i bröderna Grimms anda, försatt till depressionens USA och med ett foto som borde kunna användas som illustration av begreppet "djupsvart". En film noir ur barnperspektiv, kanske man kan kalla den.
Fast jag misstänker att Alice Miller inte fullt ut hade godkänt den kärva men godhjärtade kvinna filmens båda barn tar sin tillflykt till.
(Och som av en händelse har vi här också det alltför aktuella "zigenaren-som-syndabock"-temat.)
Tidigare delar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
Mmm, Trasdockan är den film jag nämner när någon tvingar mig att välja filmhistoriens bästa verk. Jag avgudar den. Stämmer tyvärr att det var CLs enda film som regissör.
SvaraRaderaMen vilken skådespelare han var (också)! Jag såg fina Hobson's Chioce för inte så länge sedan, (David Lean 1954) och det var en sann fröjd.
Det är jobbigt det där med att avtvingas svar om ens absoluta favoritfilm. Mitt standardsvar är The Shining. Men det hade kanske lika gärna kunnat vara den här. Det är lite som de tre frågorna i Monty Pythons Holy Grail.
SvaraRadera