50-listan, 2: The Big Lebowski & Bleak Moments

Jag fortsätter med att gå igenom min "50 Greatest Films"-lista från The One-Line Review.
Det kanske kan tyckas lite ytligt att ta med bröderna Coens The Big Lebowski - men det är ju helt enkelt omöjligt att låta bli att älska den. Man kan se den här filmen hur många gånger som helst och det gäller för varenda scen. Oavsett var man kommer in i filmen går det inte att sluta titta.



En helt annan typ av film är Mike Leighs långfilmsdebut Bleak Moments från 1971. Den är en studie i ensamhet, undertryckta känslor och, framför allt, oförmåga att kommunicera. Tyvärr finns filmen inte representerad på YouTube men man kan läsa om den t ex här eller här. Det är nästan outhärdligt att se den självutplånande sekreteraren Sylvia försöka interagera med sin omgivning och inleda en relation med den genomneurotiske översittaren Peter. Det görs inga försök att underlätta för åskådaren som tvingas igenom alla tystnader, klumpiga rörelser och misslyckanden utan några befriande skrattögonblick. "Truly this is a landmark work in the cinema of embarrassment", skriver Channel4-kritikern Matthew De Abaitua och påminner om den senaste utvecklingen i form av Ricky Gervaise. Skillnaden är alltså att bara den allra mest känslomässigt avtrubbade publiken kan se Bleak Moments och ha roligt. "You're entering a world of pain", som Walter Sobchack sade i The Big Lebowski.