På kultursidan återfinns en förkortad, översatt version av en artikel ursprungligen publicerad i Asian Times. Artikelförfattaren Pepe Escobar skriver bland annat:
Den teopolitiska oligarkins panikreaktion – att skylla på utländska ”terrorister”, på USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland – missar fullständigt själva kärnfrågan. Men det gör också de stora skaror inom den vänster i väst som fastnat i den falska logiken ”alla USA-imperialismens fiender är mina vänner”. De har lurats att okritiskt svälja regimens propaganda, är blinda för det iranska samhällets komplexitet och förstår inte innebörden i den nya politiska ekvationen.
Den som tror att ”västmarionetter” ropar Allah Akhbar över hustaken i Iran, eller blir skjutna av Basij på gatorna, är närmast kriminellt korkad.
Nu är nog inte den vänster som mer eller mindre delar mullahregimens lägesanalys särskilt omfattande, i alla fall så vill jag helst inte tro det. Men den finns och representeras i bloggosfären inte minst av vår gamle vän Jinge, som den 16:e juni skrev såhär:När jag nu ser bilder på hur tusentals människor går ut på gatorna i Iran så undrar jag förstås över vilka krafter som ligger bakom det uppenbara missnöje vi kan se. Det är nog inte så lätt att leva i Iran alla gånger, men är demonstrationerna ett resultat av amerikanska skattebetalares surt förvärvade slantar så riktar vi nog vår kritik åt fel håll. Det är nog inte Mahmoud Ahmadinejad som sagt det som USA och Israel säger att han sade, det är nog snarare så att allt precis som vanligt handlar om USA:s strävan efter totalt världsherravälde.
Och visst visar sig en märklig kongruens mellan regimens tal om utländska uppviglare och den form av "mediakritik" som bedrivs av Pierre Gilly eller just Jinge. För dem är samtliga större medier västmarionetter. Exiliranier i Sverige och deras kontakter på plats är inte intressanta, inte heller den rapportering som kommer från exempelvis Sydsvenskans Kinga Sandén och framför allt inte den uppsjö av analyser som görs av Irankännare av skiftande nationaliteter; nej, här är det bara "de ofta Washingtonfinansierade pratminusen" (Gilly) och rapportering "utifrån en amerikansk synvinkel" (Jinge) som gäller.
Vad som är så beklämmande med paret Gilly/Jinge och deras gelikar är den totala blindhet de uppvisar för hur de underbygger en världsbild som är typisk för auktoritära/totalitära samhällen. Föreställningen om den utifrån kommande, undergrävande fienden är sannerligen inget specifikt för Iran - även om den där har en faktisk historia av destruktivt utifrånkommande inflytande att hämta näring ur - utan ständigt återkommande diktaturlingo som borde kunna kännas igen vid det här laget. Att det förekommer osäkra uppgifter och att rapporteringen ter sig likartad i olika tidningar och andra medier är naturligtvis egentligen inget specifikt för mediebilden av vad som händer just i Iran just idag, men för dessa båda herrar blir varje sådant exempel ett bevis för sluga västliga attacker - eller "sionistiska" som det annars gärna heter hos Jinge, helt analogt med de Ahmadinejadtrogna demonstranter som bränner amerikanska flaggor där stjärnorna som symboliserar delstaterna gjorts till Davidsstjärnor.
Uppdatering: Verkligt tragiskt är att teokratins retorik om "utländska agenter" faktiskt har inflytande över omvärldens agerande, på så sätt att den fungerar passiviserande - ju mer omvärlden "lägger sig i", desto mer tycks de styrande få vatten på sin kvarn och ytterligare skäl att slå ner på oppositionen.
Just så- tigandet är inget svar.
SvaraRaderaEnbart feghet och egoism.
Och vem vet hur utbredd korruption inom vapenhandeln är?
Stöd gärna iranska folket
- och se vem som samarbetar med diktaturen ang övervakning i länken längs ned!
mvh
http://www.avaaz.org/en/iran_stop_the_crackdown/
http://www.justforeignpolicy.org/iraq
Boycot:
http://online.wsj.com/article/SB124562668777335653.html
Exiliranier och deras kontakter på plats ÄR intressanta just för att de nästan per automatik är emot regimen. Att sympatierna därmed är så stora med den folkmassa som sägs vara emot regimen (trots att de har några av regimens historiskt största namn bakom sig)är inte så förvånande. Europa har låtit dessa röster representera "Irans folk" trots att de i bästa fall representerar hälften av landet. Ahmadinejads anhängre däremot kommer i regel från mer blygsamma förhållanden och har därför inte en stark röst hos utländska medier. Det blir inte heller så mycket twittrande och facebookande från deras sida av naturliga skäl. Den aspekten existerar inte öht i svensk media.
SvaraRaderaVad gäller utländska influenser så handlar det om stöd och kontroll av den information som kommer ut. Att låtsas som att utländska intressen helt avstår från att ingripa i andra länders affärer är både naivt och historielöst.
/Exiliranier
Susz: tack för länkar.
SvaraRaderaExiliranier: det där är ju inte alls sant. Den aspekten (att Ahmadinejads anhängare är mindre bemedlade etc) har flera gånger framkommit i svenska media.
Det kanske är du som inte tagit ordentlig del av bevakningen?
Sen är det ju frågan om varför protesterna skulle vara mindre legitima för att de inte kommer från de mindre bemedlade (vilket du ju antyder) - samt om bilden verkligen är så entydig. Jag tillåter mig tvivla.
Jag menar att när man plockar fram twittrandet som folkets röst, en del av folkets kamp mot regimen så bortser man från vilka det är som har tillgång till IT, och kompetensen att hantera det. En engelsktalande student har på det sättet en mycket starkare röst än den fattige, den fundamentalistiske, eller bonden (som många exiliranier känner sådan förakt för).
SvaraRaderaDemografin för Ahmadinejads väljarkrets har funnits där lite i bakgrunden, ja. Tyvärr inte i helhetsbilden dock. Mousavianhängarna och de exil, varav en hel del bryr sig föga om politiken i Iran emellan de där 4 åren, har blivit som illegitima språkrör för "Irans folk" och media i väst uppskattar det verkligen till fullo. Det passar deras sensationsjournalistik. Så nej, det är inte deras klass eller status som avgör legitimiteten. Högern i Sverige bryr sig inte om detta överhuvudtaget och stora delar av vänstern vill helt enkelt inte kännas vid den hemska tanken att majoriteten av Iran ev. stöder Khameneis springpojke, om ska säga det så.
/E.
Men vem plockar fram twittrandet som "folkets röst"? Snarare plockas det fram som informationskälla. Eller du menar att den information om vad som händer i Iran som kommer fram via twitter, youtube etc inte är tillförlitlig för att det inte kommer från "rätt" håll klassmässigt?
SvaraRaderaAtt komma med svepande påståenden om att exiliranier "föraktar bönder" är bara löjligt och inget jag kan ta på allvar. Är det någon som uttrycker förakt för människor här & nu så är det ju du, som är så snar att avfärda & som uppenbarligen tycker att t ex kvinnor i Iran som hade önskat sig förbättringar genom valet, och som nu protesterar med risk för sina liv - något de borde ha en självklar rätt att göra oavsett om valet var manipulerat eller inte, eller hur? - inte är så mycket att snacka om.
Tycker det är otroligt att påstå att twittrandet inte ska ha behandlats som "folkets röst". Helhetsbilden i vår media har varit att "Irans folk" har rest sig och använder Facebook och Twitter etc. för att förmedla sanningen om vad som händer i Iran just nu, för att inte tala om alla banners om att "Stöd Irans folk", att kräva den svenska regeringens avståndstagande från Irans dito för att visa solidaritet med "Irans folk".
SvaraRaderaVilka "svepande påståenden" är det du talar om? Jag skrev att många fungerar så och de gånger jag generaliserar har jag inte gömt det faktum att det är en generalisering. Att undgå generaliseringar i en politisk diskussion är så gott som omöjligt. Det gör både du och jag. Vad du "tar på allvar" eller inte kan inte jag göra något åt, men jag skulle tro att jag känner till mina landsmän bättre än vad du gör.
Föraktet får du själv stå för. Jag fördömmer arrogansen mot den andra halvan av folket i mitt land eftersom jag bryr mig om de människor som bor där.
Men vill du förneka den biten får du väl göra det. Inget jag kan göra något åt. Men det är det som är poängen med min invändning, inte att folk inte har rätt att protestera.
Om du förresten bryr dig så mycket om kvinnorna i Iran så kanske du kan lägga till minne att många iranska kvinnor stöder Ahmadinejad. Men det vill vi helst inte känna till, eller hur?
Exakt vad är det för respekt du menar att man ska visa Ahmadinejad & hans anhängare? När människor slås sönder & dödas på gatorna för att de uttrycker sin åsikt, och sin skepsis inför valresultatet, är det då den sida som står för alt stödjer repressionen som ska visas respekt?
SvaraRaderaAtt det finns kvinnor som är anhängare av den mest reaktionära formen av mullahmakt gör den inte mindre kvinnofientlig. Det är de som visar att de lider av förtrycket jag tycker man har störst anledning att lyssna på. Kalla det gärna arrogant om du vill.
Undrar också vad du bygger din bergfasta övertygelse om att inget valfusk förekommit på. Är det det där enda undersökningen alla regimapologeter hänvisar till? Det finns rätt mycket indicier på oegentligheter annars. Varför inte göra om valet, under så stor insyn som möjligt - har Ahmadinejad så många anhängare så behöver han väl inte oroa sig. Då vinner han ju igen.
SvaraRadera...och här har du några exempel på den enligt dig helt förenklade, okritiska och missvisande mediarapporteringen, som visar på ett enat twittrande & revolterande folk:
SvaraRaderahttp://sydsvenskan.se/varlden/article445372/quotDet-ar-sa-lagt-att-man-inte-kunnat-skicka-smsquot.html
http://sydsvenskan.se/varlden/article444358/Informationen-du-inte-ska-se.html
Åter, respektgrejen handlar om representationsfrågan. Ingen har någon skyldighet att visa Ahmadinejad respekt för sakens skull, och inget hindrar någon från att helhjärtat sympatisera med protestmassorna. Bristen på respekten handlar om att låta massorna (och ännu värre - de utanför landet) tala för "folket" som om det inte finns miljontals människor i Iran som stöder Ahmadinejad, eller i vissa fall ännu värre - som att deras åsikt inte är värt något eftersom det är "fel" åsikt.
SvaraRaderaMin "bergfasta övertygelse" om att det inte skett fusk får du stå för. Orätt att tillskriva mig åsikter som jag inte har delgett. Jag utgår inte att det per automatik har fuskats för att han vann, men jag kan inte utesluta att det har hänt heller.
Varför de inte kallar till omval om de är övertygade om att han ändå har majoriteten med sig? Det här är egentligen en annan diskussion. Men jag kan iaf säga att ingen stat i världen kan förväntas göra något sånt. Det är som att erkänna att man har fuskat. Som att säga till medborgarna att man inte har auktoritet eller pålitlighet. Säg att Ahmadinejad vinner då igen, skulle ändå vara ett slags nederlag och han skulle aldrig ha chansen att vara respekterad.
Och på vilket sätt skulle det förnekas att det finns människor som stödjer Ahmadinejad? Åter, det är inte de som har problem. Att du lämnar frågan om fusket öppen gör det bara ännu mer egendomligt att du är så mån om att visa fram något som alla vet & ingen har ifrågasatt: att Ahmadinejad har anhängare.
SvaraRaderaSjälvklart anser de som protesterar att de utgör folket. De är delar av folket, de attackeras av de styrande & de anser sig inte, eller rättare sagt blir inte, lyssnade på. Varenda jäkla proteströrelse värd namnet generaliserar något - kvinnorörelsen kallar sig kvinnorörelsen trots att det finns kvinnor som inte är med den, t ex; samma sak med arbetarrörelsen. Men vad du gör är att du går från proteströrelsens egenbild (och underkänner den) till att hävda att detta skulle vara den bild som okritiskt sprids i media - att de skulle ges en bild av att de protesterande närmast undantagslöst skulle utgöra Irans befolkning. Men riktigt så är det faktiskt inte. Åter - alla vet att det finns iranier som stödjer Ahmadinejad. Ingen förnekar det & det har också påtalats i media ett antal gånger. Hur många de sen är är en annan fråga - och den springande punkten just nu är hursomhelst att personer som INTE är Ahmadinejadanhängare förföljs. Det är väl ändå det som är intressantast att fokusera på.
Att/om folk vet är en sak, det gör väl saken bara värre när man låtsas som att man inte vet och målar upp den onyanserade bild som vi har fått (ja, du förnekar det, men jag säger det motsatta, vi kommer väl inte komma förbi den punkten).
SvaraRaderaVad gäller regimens sätt att hantera protestmassorna, det var knappast startpunkten för den mediebild som vi har fått de här veckorna. Mousavianhängarna skrek om fusk och sen dess har det varit ungefär samma historia. En del invändningar har kommit men de drunknar i havet. Det har inte ens funnits en sammanhängande sak utöver bara anti-regim eller i andra fall anti-Iran (i väst). Medan den del ställer sig bakom fuskanklagelsen, säger andra att det handlar mer om republikens vara eller icke-vara överhuvudtaget, medan du nu talar om hanteringen av protestmassorna som det allra viktigaste för varför de bör få omvärldens stöd.
Nej, vi kommer helt enkelt inte längre - och naturligtvis är det själva protesterna och "hanteringen" av dem som är det huvudsakliga att fokusera på NU. Tycker man nåt annat så tycker man tydligen inte det är så intressant att en regim utövar våld mot sina egna medborgare.
SvaraRaderaDu säger att du tycker det är självklart att man ska få protestera men din nedvärderande ton mot dem som protesterar (de "skriker om fusk"; många av dem (exiliranier) "föraktar bönder" etc) skvallrar om att du har ett annat intresse i diskussionen än att ge "en mer nyanserad bild". Du började med att påstå att - i din första kommentar - "utländska intressen" kontrollerar den information som kommer ut. Men du har inte gett ett enda konkret exempel på vad det är som skulle ha undertryckts. Förutom ditt påstående att det inte skulle ha kommit fram i media att Ahmadinejads anhängare kommer från blygsammare förhållanden (som om detta skulle spela någon avgörande roll vad gäller frågan om ev valfusk, protesterna & den påföljande repressionen). Nu har jag faktiskt hört detta påpekas flera gånger i svensk mainstreammedia, men det är tydligen inte så intressant för dig - det är mer intressant att vidmakthålla en (helt onyanserad) bild av ett väst som är "anti-Iran" - vad det nu skulle innebära. Ja, det är alltså oftast så i media att diktaturer porträtteras på ett negativt sätt. Detta gäller även för exemplet Iran. Men det är styrelseskicket, inte landet som sådant som den kritiska vinklingen gäller. Du kanske tycker det är fel. I så fall får du väl argumentera på ditt håll för att ett mer neutralt förhållningssätt gentemot diktatur och förtryck bör råda.
Anyhow. Du har kanske läst Babak Rahimis debattartikel i Aftonbladet om hur arbetarrörelsen i Iran relaterar till protesterna: http://www.aftonbladet.se/kultur/article5433017.ab
Det är nog inte bara så enkelt som att det finns twittrande medelklasslynglar till Moussavianhängare i ena ringhörnan och det enkla Ahmadinejadstödjande folket i den andra.
Faktiskt så har jag från början varit tydlig med vad invändningen handlar om på vilket sätt mediebilden är onyanserad, men du är väl alldeles upptagen med din egna lilla tävling för att ens bry dig om att läsa. Man säger att läsa innantill är ganska hopplöst när man inte har respekt för den som skriver och eftersom du verkar vara oförmögen att acceptera en meningsmotståndare funkar det inte för dig heller. Att sen manipulera genom selektiva utdrag från det jag skrivit - som att till exempel mena att min tes har handlat om att utländska intressen kontrollerar den information som kommer ut - är bara pinsamt och det vet du om själv, för att inte tala om det att det ena eller det andra "skvallarar om" var jag står i särskilda frågor. Som om jag behöver dölja något för dig. Och förenklingarna är det väl mest du som står för. Så varsågod, jag ger dig sista ordet. Om det får dig att må så mycket bättre att smutskasta, så bjuder jag på det.
SvaraRaderaDu, läs igenom vad du själv har skrivit från början till slut. I din första kommentar skrev du: "Vad gäller utländska influenser så handlar det om stöd och kontroll av den information som kommer ut." Om du menar något annat än hur jag tolkat saken så hade du ju enkelt kunnat förklara dig, eller hur?
SvaraRaderaI övrigt: det är alltid så att mediebilder är förenklade. Det är verkligen inget specifikt för just den här rapporteringen.Den har dock inte varit så förenklad som du hävdar - inte för den som verkligen är intresserad & har följt med. Och att vissa människor har svårare att göra sig hörda än andra är ett faktum som inte heller är nåt särskilt specifikt för den här situationen - det är tyvärr alltid fallet. Så jag tycker du ger en märklig & helt enkelt felaktig bild av situationen. Men framför allt så undrar jag varför du snöar in på något tämligen sekundärt i den här situationen - jag tycker det är cyniskt att fokusera på hur mycket mediatid som ev ges eller inte ges åt Ahmadinejadanhängare i en situation där människor som inte är Ajhmadinejadanhängare slås sönder & samman & skräms från att protestera.