Martyrerna

"Bulten i Bo" låter meddela att han lägger ner sin blogg. Den direkta orsaken är att han blivit "anklagad av Magnus Sandelin för att ha påstått att 'Förintelsens offer kan ha varit så få som 300.000'." Och i vanlig Bulten-ordning förvanskar han själv andras ord (Sandelin skrev att Bulten antyder, inte påstår, att "Förintelsens offer kan ha varit så få som 300.000") samtidigt som han utgår från att det är de andra, hans ständiga motståndare - det vill säga personer som tar sådant som antisemitism och förintelseförnekare på allvar - som ljuger, förvrider och absolut inte kan ha täckning för vad de skriver. Sandelin kommer, menar Bulten tvärsäkert, inte att kunna belägga sitt påstående (vilket naturligtvis visade sig felaktigt). Men inte nog med det - inte bara Magnus utan också alla hans vänner kommer enligt Bulten att ljuga om det här. I bästa antise.. nej förlåt antisionistisk anda hallucinerar den lille bloggaren fram ett scenario där han blir korsfäst av stormästare Sandelin och andra Zions underhuggare - "som är kolumnskribenter, ledarskribenter och Expomedarbetare". Bulten går riktigt i spinn här:

Dessa personer, som egentligen är normalbegåvade individer och därför egentligen vet att Magnus ljuger och att han inte besitter någon telepatisk förmåga, de förbiser med Magnus lögner. De tycker att Magnus ljuger i en god sak, "kampen mot extremister", och är därför fullt beredda att lägga den intellektuella hederligheten åt sidan för att ställa upp för sin kompis.
Och nej, så roligt är inte bloggandet att jag är beredd att öka på risken att bli uthängd och stigmatiserad som "förintelseförnekare" hos Expo, Sydsvenskan, UNT eller City.

Det faktum att City finns med i uppräkningen innebär naturligtvis att undertecknad finns med och spelar en aktiv roll i Bultens fantasi. Jag vet inte om jag ska skratta eller vad jag ska göra. För egen del kommer jag inte att sakna "Bulten i Bo". Det han sysslar med är en slags hemsnickrad perverterad form av dekonstruktivism, som ständigt underminerar alla försök till rak kommunikation. Han har odlat sin metod i åratal och under tiden ordentligt lyckats trötta ut alla de han tvingat på sina paranoida kommateckensifrågasättanden. Men jag tycker det är på alla sätt pissigt rentutsagt att han går ut på det sätt som han nu gör - med en lika bekväm som orealistisk martyrfantasi i stället för ett ansvarstagande för det egna agerandet under de år bloggen "Bulten i Bo" varit aktiv.

En annan självutnämnd martyr är förstås Mohamed Omar. Direkt i samband med att han kom ut som "radikal muslim" förutsåg han det martyrium han skulle komma att få genomlida:

Israels advokater har enorma resurser och är oerhört aktiva. Jag har inte ansett mig kunna stå upp emot dem. De skulle ha gjort slarvsylta av mig. De kan förtala, svartmåla och utnyttja sina kontakter för att förstöra människors rykte och karriärer. Men jag bryr mig inte. Sanningen måste sägas.
Det Israel gör nu är fruktansvärt, vidrigt och ondskefullt. Om det innebär att jag måste återgå till att städa, som jag gjorde innan jag blev författare, so be it.

En riktig hjälte med andra ord. Not. Nu sitter han i sitt nyinredda hörn av bloggosfären och vänslas med förintelseförnekare och andra vars människofientliga uppfattningar han uppenbarligen delar. En småputtrig stämning breder ut sig i hans kommentarsfält, det talas om att låta sig vägledas av kärlek och ärlighet och om de där förskräckliga khazarjudarna vars fällor vi inte ska låta oss luras i. Det är som med Sverigedemokraterna, ungefär. En samling ack-så-förtryckta små människor som bara säger sanningen på trots mot etablissemanget. Som går i taket när de blir granskade och anser sig utsatta för en orättmätig komplott.
Att det skulle kunna vara så att det fortfarande finns de i omvärlden som helt enkelt reagerar mot dessa personers människosyn/agenda/agerande, det förefaller dem uteslutet.
Så är det när man saknar självinsikt - och det gör ju alla fanatiska martyrer.

Uppdatering: Jonathan tar upp Ali Esbatis ofattbara stöd till "antirasisten Bulten i Bo".