Alla vet ju att den klassiska hollywoodmelodramens favoritämne är den emotionellt instabila kvinnan - en kvinna som lider av något osmält trauma, drabbats av hysterisk blindhet eller stumhet eller något tvångsmässigt beteende, fram tills dess att en man med auktoritet tvingar sig på henne och gör henne frisk. Om det är en skräckmelodram kanske hennes svaghet utnyttjas av ondsinta familjemedlemmar som medvetet försöker driva henne till vansinne för att röja henne ur vägen (men då finns det ofta någon stark och snäll man nånstans i bakgrunden som genomskådar den onda planen).
Nå det här temat utnyttjas helt briljant av John Waters i inledningen till Desperate Living från 1977, med fantastiska Mink Stole som mer hysterisk än någonting annat som någonsin setts på film (eller någon annanstans). Tyvärr byter filmen spår efter ett tag, men inledningen måste tillhöra filmhistoriens bästa inledningssekvenser någonsin, right up there med Touch of Evil & alla andra gamla cirkushästar.
------------
Länkar idag: Anna V om Expointervjun med Ohly, Johanna S om nätcensur, Jonathan om stoppa-matchen-logiken (och Björn Wiman i Expressen är inne på samma ämne), Niklas om koloniala tv-fantasier.
Kanonbra! Den går nästan över gränsen till komedi, om den nu inte är någon smygvänster-politisk satir över de alltför rikas inbillade problem. "What is this? A communist day care center!" Underbart.
SvaraRaderaHaha. Nä det är nog inte riktigt vad detta är.
SvaraRaderaDet har var ju hur kul som helst! Jag alskar deras overspel."the road to hell is just around the corner" ha ha.
SvaraRaderaEleni S
Ja eller hur!
SvaraRaderaFast om man ska vara lite trist pluggig så säger han "the road to mental health"...Men det kanske hade varit ännu bättre med "the road to hell.."?
SvaraRaderaHelt osökt kommer jag att tänka på Anna Odell också.
SvaraRaderaÅ det var elakt! :-D
SvaraRaderaDet var det jag menade, fast det blev fel :)...
SvaraRaderaEleni S
Jag tyckte hon var ganska lika Naomi Watts.
SvaraRaderaJa faktisk. Inte helt olik.
SvaraRadera