Sexköpsdebatten igen

Jag ligger efter nu som jag varken hunnit läsa Susanne Dodillets Är sex arbete? eller Jenny Westerstrands Mellan mäns händer, de båda verk skribenten Karin Eder-Ekman pekar ut som de mest nyliga bidragen till frontlinjerna i debatten om sexköpslagstiftningen. Men jag känner ju väl igen argumentationen ändå. Vi har å ena sidan Dodillet på Expressens fjärde sida, å den andra sagda Eder-Ekman på Aftonbladets kultursida. Medan Dodillet, som ifrågasätter lagstiftningen, pekar på dess faktiska konsekvenser för sexarbetare - t ex att kopplerilagen gör det olagligt för dem att samarbeta och hjälpa varandra - så sysslar Eder-Ekman med att än en gång återge de skuggbilder som rör sig på väggarna i den svenska mainstreamdebattens platonska grotta. "En prispressad snabbis i halvlek var en av rekreationsmöjligheterna under fotbolls-VM i Tyskland 2006. Tillfälliga så kallade 'superbordeller' uppfördes i direkt anslutning till arenorna", skriver hon. Men hallå, var inte detta en medial vrångbild, borde inte den vara vederlagd vid det här laget?
Dodillet visar också på lagstiftningens historiska rötter och hemhörighet i en ständigt föränderlig sexualmoral. Hennes artikel påminner mig om ett samtal jag hade med en arkivpåläst person som berättade för mig att polisen i Malmö vid tiden omkring det förra sekelskiftet hade ordningsproblem med kvinnor som drev runt på stadens nöjesetablissemang och sjöng oanständiga visor mot betalning. Idag visas kvinnor sjunga oanständiga visor på bästa sändningstid för hela svenska folket - och det i betydligt mer avslöjande kläder än vad någon kvinna på den tiden kunde visa sig i.
Det där med att sjunga snuskiga visor mot betalning låter i sanning oskyldigt och riktigt kul utifrån dagens horisont - jag önskar att någon ville teleportera mig tillbaks till den tiden för jag tycker det låter direkt paradisiskt att förtjäna sitt levebröd på det sättet (förutsatt att dessa kvinnor verkligen inte behövde göra något annat än att sjunga vad som säkert utifrån mitt tvåtusentalsmedvetande är rätt oskyldiga saker för män som inte var intresserade av deras sångröster utan bara av orden i stroferna). Undras hur man kommer att se på sexarbete och dagens sexköpslagstiftning om hundra år.