onsdag, december 10, 2008

Oss kulturradikaler emellan

Ett test i Aftonbladet bekräftar att jag är att beteckna som kulturradikal. Vilken tur, det är vad jag helst vill vara. Samtidigt har jag en smygande känsla av att testet är riggat på något sätt....en misstanke om att jag snart kan komma att genomföra ett motsvarande test på Expressens kultursida, och att detta tvärtom kommer att visa att jag är (hemska tanke) kulturkonservativ...


I Aftonbladet läser jag också en kritisk artikel om Le Clézio, författad av min nya idol Athena Farrokhzad (jag gillade henne i Kunskapskanalens genustemakväll, jag har gillat henne i flm och jag brukar allmänt gilla hennes kulturartiklar). Artikeln är en recension av romanen Raga - den har jag inte läst. Men jag arbetade mig, förkyld och jävlig, med svullet huvud och tjock hals, precis igenom killens nobelföreläsning och såg i den samma sak som Farrokhzad ser i Raga: en romantiserande och exotiserande bild av "infödingar", de "ursprungliga" hos vilka en glimt av något genuint och ur-mänskligt skymtar. "Utsagor om befolkningens nationella karaktär (de tycker till exempel väldigt mycket om sina barn) varvas med anmärkningar om deras påfallande svarta hud", skriver Farrokhzad. I nobelföreläsningen talar Le Clézio om embera-indianernas "starka avsky för all auktoritet och naturliga benägenhet för anarki". Sitt pris tillägnar han, som vissa tidningar utropat lite sensationalistiskt, indiankvinnan Elvira och andra stora konstnärer han stött på (tack för alla lästips på slutet förresten, Le Clézio!). Om Elvira heter det att "Det var en äventyrerska som levde utan man och barn ─ det ryktades om att hon drack och prostituerade sig ibland, men det tror jag inte på ─ och som gick från hus till hus och sjöng mot en måltid, en flaska sprit och någon gång mot lite pengar". Nähä, att kvinnan skulle prostituera sig ibland var tydligen inte möjligt för Le Clézio att tro på. Varför inte det månne? Kan det vara så att detta att vara en stor, "ursprunglig" konstnär i den här mannens ögon inte är förenligt med att utföra sexuella tjänster mot betalning? Eller för att säga det rent ut: en stor konstnär kan väl inte vara en hora. Men nå, varför begära att just Le Clézio skulle vara fri från stereotypt tänkande bara för att han vunnit Nobelpriset i litteratur? Trots allt skriver han det själv:

Revolutionens paradox tillsammans med riddaren av den sorgliga skepnaden är närvarande i författarens medvetande. Finns det en dygd som absolut är nödvändig är det denna: att hans penna aldrig får hylla de mäktiga, inte i form av den lättaste kittling. Och ändå, även om konstnären tillämpar den dygden skall han inte känna sig rentvådd från misstankar. Hans revolt, hans vägran och hans förbannelser dröjer kvar på den sida av barriären där de mäktigas språk är förhärskande. Några ord, några meningar tar sig över den. Men återstoden?

18 kommentarer:

  1. Jag är tydligen också kulturradikal. Det hade jag inte väntat mig. Men det fanns kanske bara två möjliga resultat?

    SvaraRadera
  2. Eller så kanske det bara fanns ett? :-)
    (Skönt att se dig här i bloggosfären igen förresten.)

    SvaraRadera
  3. Självklart är jag kulturradikal. Fattas bara annat.

    SvaraRadera
  4. Ha ha, jag blev kulturkonservativ! Det gläder mig oerhört, för inte vill man ju vara radikal, särskilt inte kulturradikal...

    SvaraRadera
  5. Va, du kulturkonservativ?! Hur bar du dig åt??

    SvaraRadera
  6. Jag vet inte. Det kanske var nåt med Heidenstam, eller att jag dissade den parisiska medelklassen.

    SvaraRadera
  7. Jag blev helt klart kulturkonservativ. Misstänker att det var med rätt stor marginal också. Fast det stör mig inte det minsta. Frågan är inte om men hur man är konservativ, som jag ser det.

    SvaraRadera
  8. ...och från min sida sett är inte frågan om men hur man är kulturradikal. :-)

    SvaraRadera
  9. Nåt om Heidenstam?

    Stefan är inte kulturkonservativ, han är bara okunnig.

    SvaraRadera
  10. Ouch.

    Har ni tjuvkikat på hur svaren kategoriseras? Det har jag nu. Men jag vill inte förstöra för någon genom att berätta...

    SvaraRadera
  11. Jag blev ju också radikal. Förstås.
    Gillade alternativet "när jag läser valfri kultursida" på frågan om vad som gör en mest kränkt :)

    SvaraRadera
  12. Ey, jag blev också kulturradikal! Ska vi starta en Facebook-grupp och försöka ta över internet? Eller infiltrera tv-huset?

    Btw, gillar också Athena, jäkligt smart brud som kan skriva genomtänkta och läsvärda texter.

    SvaraRadera
  13. Ja det hade väl varit rätt chockartat om du blivit kulturkonservativ. :-)
    Facebook är jag inte med i. Men säg bara till när det är dags att ta över tv-huset!

    SvaraRadera
  14. Jag har gjort testen och blivit deklarerad kulturradikal, men vad innebär detta?

    SvaraRadera
  15. Anonym, varför inte åtminstone ta sig ett smeknamn? Jag gillar inte helt anonyma kommentarer - det kan du väl se i textfältet ovan fältet du skriver din kommentar i?
    I alla fall, om du undrar så varför inte kolla "svaren" till testet. Eller googla på "kulturradikal".

    SvaraRadera
  16. Förlåt min sura ton anonym....
    Lite trött idag.

    SvaraRadera

Anonyma kommentarer tillåtes inte längre efter det att jag fått en anonym hatkommentar för mycket.
Inställningen "anonym" finns kvar eftersom jag inte tycker att man tvunget ska ha en registrerad nätidentitet för att kommentera - men jag kommer att ta bort helt anonyma kommentarer, och hatkommentarer överhuvudtaget. Life is just too short.