Hybris och ryggmärgsreflexer i bloggosfären

Visst är det fantastiskt, det som bloggosfären åstadkommit i FRA-frågan. Okej, det handlar inte bara om bloggosfären - opinionen har bildats också på facebook, på gatan, i tidningar, på andra fora på internet osv. Men det råder ingen tvekan om att bloggvärlden, och framför allt en väldigt aktiv grupp inom den, varit viktig i den utveckling som gjort att FRA-historien gått från att vara en undanskymd fråga till att bli en viktig nationell angelägenhet - och att ett beslut som var tänkt att klubbas igenom utan större diskussion plötsligt blivit föremål för förhandlingar och kommer att fortsatt stötas och blötas framöver.
Marie Demker, alias Vänstra stranden, skriver om bloggarnas betydelse i FRA-debatten i gårdagens Svenska. Hon menar att

bloggosfären blev en alternativ politisk arena där åsikter och opinionsbildning på tvärs med de klassiska skiljelinjerna kunde formeras. När det visade sig att bloggvärlden var enad över politiska gränser blev det ett slags signal till både andra medier och intressegrupper om att frågan hade ett brännbart politiskt innehåll. Den signalen blev starten för en skarp kritik av FRA-lagen utifrån ett integritetsperspektiv. I det svenska partisystemet är det motsättningen mellan vänster och höger som har dominerat. Men i de politiska bloggarnas värld är det en frihetlig eller liberal hållning som är dominerande, och detta oavsett partifärg. Därav följer att socialliberala och väns­terliberala krafter kan samsas med nyliberala grupper. Och det var av stor betydelse att den borgerliga regeringens egna anhängare – liberaler – var bland dem som i bloggosfären drev på i motståndet mot FRA-lagen.

På nätet är vi individer som månar om våra rättigheter och möjligheter att uttrycka oss fritt. Liberalismen i klassisk mening blir för Demker en slags överordnad ideologi under vilken vi formeras oss och bildar heliga och oheliga allianser av varaktig eller tillfällig sort.
Det är inte utan att jag känner igen mig. Sexköpsdebatten är, tycker jag, ett annat exempel som bekräftar Demkers tes. Nu är visserligen långt ifrån alla bloggare överens i den frågan, tvärtom är den rätt infekterad - och Demker själv är väl för övrigt en bloggare som inte står för vad som enligt mig är en frihetlig hållning i den frågan. Men bloggosfären har utmärkt sig även i den debatten, och allianser bortom höger-vänsterskalan har bildats även där.

Samtidigt tycker jag mig se en utveckling mot att bloggosfären, berusad av framgång och trött på att hunsas av en självtillräcklig medieelit, till vissa delar reagerar som ett kollektiv i ständig krigföring mot gammelmedia och det politiska etablissemanget. Gammalmedia talar med en enhetlig, mossig och repressiv röst, etablissemanget är bara ute efter att krossa oss och bloggosfären är smartast, snabbast och allmänt bäst. Ungefär. De senaste dagarnas diskussion omkring The Pirate Bay och de olyckliga bilder som ingår i Arbogamålets förundersökning, och som man kan ladda ner via TPB:s söktjänst, visar som jag ser det upp det här mönstret. En bloggklump som följer ryggmärgsreflexen att stå på TPB:s sida bildades snabbt. De står ju för nätet, de nya kommunikationsmöjligheterna och teknikens framkant. Folk som uttalar sig i gammalmedia antas ha en och samma agenda (att minska våra demokratiska friheter), men framför allt avfärdas de som okunniga. De fattar inte hur piratbukten fungerar. De har inte fattat det där med bittorrentflöden. De vet inte vad Streisandeffekten är. De har missat att minst lika läskiga bilder finns att tillgå via Google. Dessutom hycklar de, ty gammalmedierna är skurken som överhuvudtaget uppmärksammat saken. Och de pratar om något som saknar betydelse - ty det är väl ändå knappt nån som är genuint intresserad av den typen av bilder.
Själv tycker jag det är bra att medierna tagit upp det, även om vissa naturligtvis gjort det på sitt vanliga, snaskiga sätt som man gärna kunde vara utan. En diskussion om vilka bilder som lämpligen ska kunna ingå i offentligt material är uppenbarligen av nöden - det visas väl tydligt av det här fallet. Och utan mediernas uppmärksammande hade diskussionen uteblivit. Runtom i våra tryck- och etermedier ventileras olika åsikter. Men på något sätt blir det för en del bloggare som att allt som inte kommer från bloggosfären eller pirathåll handlar om förbud och/eller fientlighet mot den nya tekniken. Se på twinglylänkarna till Anders Mildners debattartikel i Sydsvenskan, t ex. Mildner, som uppenbarligen skrivit sin text innan dess att Piratbukten gick ut & bad om ursäkt för hur anhöriga till de mördade barnen bemötts av deras moderator, upprörs av TPB:s föraktfulla och okänsliga tonläge i frågan, och han efterlyser ett större individuellt ansvarstagande i vårt nätagerande - i stället för skärpt lagstiftning. Ändå tolkas han av flera bloggare som en censurförespråkare. Mildner rättar felaktigheter som spridits av TV4 och ställer gammalmedia till ansvar för att de spritt nyfikenhet och orsakat ett mycket större intresse för bilderna ifråga än vad som annars skulle vara fallet. Ändå anses han stå på det gamla sura förbudsetablissemangets sida i kampen mellan ont och gott (förlåt mig, jag raljerar nu). En bloggare använder Mildner som exempel på "en högt uppskruvad debatt" i vilken "gammelmedia försvarar sina positioner", och ger sitt inlägg titeln "Begränsa inte offentlighetsprincipen!" "Attityder finns naturligtvis överallt att kritisera och fundera över — men att lagstifta mot oförskämdheter är lika ogörligt som att lagstifta mot otrohet såklart", skriver en annan och gör Mildner till representant för den äldre generationens förakt mot den yngre. En tredje som länkar diskuterar inte uttryckligen just Mildners artikel men slår vilt omkring sig mot olika etablissemangsföreträdare vars otroliga dumhet och bakåtsträvande gisslas. Vanligtvis kloka bloggare har (liksom, anser jag, TPB själva) svartvittglasögonen på. Irrelevanta argument som "Varför reagera mot Pirate Bay om man inte reagerar mot Google?" (visst kan man göra det men nu var det alltså TPB och obduktionsbilderna som frågan gällde) upphöjs till superresonemang. Beatrice Asks intention att se över sekretesslagstiftningen ses som uttryck för censuriver och en vilja att hemligstämpla förundersökningar i sin helhet - trots att hon gjort klart att det bara är den typ av bildmaterial som ligger med i det här fallet hon menar borde stoppas.
Och så vidare.
Men ja, nu generaliserar jag i min tur naturligtvis. Det finns också klokskap på nätet, mycket klokskap. Det finns också gott om individualitet och nyanserat tänkande. Och vad gäller Mildners artikel så är det långtifrån alla som reagerat på den enligt det schema jag målat upp. Se här eller här t ex.
Nu ska jag gå ut på stan.

Uppdatering (tillbaks från stan): naturligtvis finns också det omvända fenomenet. De som använder sig av diskussionen i sin allmänna aversion mot TPB (som här t ex). Och Lisa Magnussons avhyvling av Pirate Bay-snubbarna är oetisk i sin onyanserade hätskhet, trots uppsåtet att tala för etik och moral. "De tror att de är neutrala. Men att inte ta etisk ställning är också ett etiskt ställningstagande" skriver hon, och jag håller med. Men sedan övergår hon till att kalla den stressade sjuttonåring som skrev det kränkande mailet till den anhöriga för en "felknullad fjant", och avslutar med släggan "The Pirate Bay-snubbarna är bara idioter, inte några yttrandefrihetens riddar". Jag har varit inne på detta förr; det är något av en käpphäst för mig och kanske framstår jag som en skrattretande moralisttant - men nej, det är inte okej att kränka andra. Det har du uppfattat rätt Lisa - vad du inte fattat är att detta även gäller dig och hur du uttrycker dig.