Framgång och motgång

Så här ser kommentarsfältet till en av HAXs postningar om gårdagens framgång i Europaparlamentet ut:

- Och tillägg 133 avslogs - var det en hårdare variant av 138?
Det verkade dessutom som att det gjordes några muntliga ändringar i 138 precis innan omröstningen - var det bara formaliteter?
Jag missade dessutom resultatet för tillägg 166...

- Kan nån säga hur den muntliga ändringen löd? Jag hann inte uppfatta den.
Omröstningarna går alltid så snabbt till att det är svårt att hänga med, men jag hörde inte att 166 nämndes.

- Hur gick det med 166??

- Någon som har en länk till tillägg 138?

Visst är det entusiasmerande? Man drabbas nästan av ett (återuppväckt, i mitt fall) akut intresse för politiska beslutsprocesser.
Själv har jag inte alls engagerat mig i det så kallade Telekompaketet och har inte heller uppfattat något större engagemang inom bloggosfären, utanför en liten pirataktig krets. Men där hade jag tydligen fel. Vänsterns EU-politiker Eva-Britt Svensson talade i Rapport igår om ett tryck från allmänheten och bloggare i frågan. Hon är den som varit drivande i att avvärja Telekompaketets värsta hot mot vår personliga nätintegritet, och därmed har hon nästan totalt revanscherat sig hos mig - efter att på ett som jag ser det väldigt förmyndaraktigt sätt kämpat igenom ett förslag om att motverka könsstereotyp reklam i EU.

Så var det då det där med FRA här hemma.... DN talar idag om en gryende kompromiss inom borgerligheten som skulle kunna få dess interna kritiker att ge vika. Det handlar om inrättandet av en specialdomstol, till vilken FRA skulle

tvingas vända sig för att få ut den trafik som myndigheten anser sig vara i behov av. Domstolen skulle bara ge FRA tillstånd att ta del av vissa, klart definierade trafikstråk.
Det vore en helt annorlunda modell än i den i somras antagna lagen. Där kunde FRA:s ledning på egen hand med stor frihet utforma sina sökbegrepp, och applicera dem på all gränspasserande trafik, sedan regeringen fastställt en allmän inriktning och en "domstolsliknande nämnd" prövat tillståndsgivningen.
Ett system liknande det som nu diskuteras finns i Tyskland, vars signalspaningslag godkänts av Europadomstolen för mänskliga rättigheter. I Tyskland har motsvarande myndighet bara tillgång till cirka 10 procent av all elektronisk kommunikation.
Dessutom skulle kravet på prövning i den nya specialdomstolen också omfatta regeringskansliets beställningar till FRA.

Bloggare talar naturligtvis om svek och båg. Och nog kvarstår en hel del frågetecken. Samtidigt ska man inte vara alltför snar att uppfatta den inomborgerliga oppositionen som helt tillplattad. DN skriver:

Fortfarande återstår dock kritik mot försvarsdepartementets kompromissförslag, främst inom folkpartiet. Flera ledamöter kräver en garanti för att enbart försvarsmakten och regeringskansliet ska kunna få information via FRA. Inte till exempel polisen och Säpo.

Ska vi gissa att det är Lindberg och hennes medsystrar som bråkar?
Har man sina sympatier hos oppositionen tycker man naturligtvis inte om att oppositionen inte bjuds in att delta i arbetet med hur man kan gå vidare i FRA-frågan. Men det finns fler skäl till det. Det är en såpass grundläggande fråga att en bred parlamentariskt förankrad utredning vore bättre än framforcerade kompromissförslag som bara diskuteras inom den borgerliga planhalvan. Och som Opassande-Emma uttrycker det: "tiden att fundera över att man gör rätt saker har regering och riksdag en skyldighet att ge sig själva och resten av oss."
Samtidigt får kanske också vi kritiker utanför parlamentet vara beredda till omprövningar och nytänkande, om vi menar allvar med att ställa oss bakom en förutsättningslös omprövning av frågan.

Uppdatering: jaha, så var de överens alltså. Visst ser det bättre ut än vad det gjorde ursprungligen. Men herregud, vad dåligt att inte kunna riva upp, utreda och göra om med alla involverade. Detta att till varje pris visa att man minsann klarar av saken inom borgerligheten. Jag tycker det är att välja maktspel framför genuin demokrati. Uselt.