Mailintervju med Ylva Maria Thompson

Nyss hemkommen från semester har Ylva Maria Thompson älskvärt svarat på mina något tafatta intervjufrågor, som jag skickade henne per mail i anslutning till min recension av hennes bok Q-kar.
Såhär:

Fråga: Q-kar är ju en pastisch på de Pradas Fittor. På vilka punkter tycker du att din bok skiljer sig från de Pradas (bortsett från det uppenbara att den handlar om ett annat organ!)? Varför tog du sikte på just de Pradas bok - hade du ngn särskild avsikt med det & tycker du isåfall att du lyckats realisera din avsikt (& i så fall hur)?

Svar: Min bok skiljer sig från de Pradas radikalt i synsätt, men plagierar och till och med stjäl det poetiska språket. Jag älskar de Pradas språkliga virtuositet, men anser att han ser världen ur totalt annat perspektiv än vad jag själv och de flesta skandinaviska kvinnor gör. Man kan säga att vi skiljer oss åt på samma sätt som jag tycker Skandinavien skiljer sig från övriga Europa. Anledningen till att jag tog sikte på de Pradas bok framgår nog delvis av det tidigare svaret, men jag kan fylla i med att säga att jag ville visa att man kan se världen på så totalt olika sätt och ändå använda samma verktyg - orden. På ett personligt plan var det också ett sätt att arbeta som lärling, att lära mig hantverket genom någon jag ser upp till på ett plan och ned på ur ett annat perspektiv (det geografiska, norr ligger alltid uppåt). Ja, jag har definitivt lyckats. Det blev ju en bok!

Fråga: Detta är vad jag förstått din litterära debut. Men du ger intryck - på mig i alla fall - av att vara en driven skribent. Har du suttit & skrivit mycket för byrålådan under årens lopp eller hur har du tränat upp din språkliga förmåga?

Svar: Ja, jag har skrivit mycket för byrålådan, men även för tidningar och tidskrifter, för vänner och bekanta. Jag skriver sångtexter till födelsedagsfiranden i famlijen, jag skriver långa brev sen jag var barn. Att skriva är ett nöje och en njutning.

Fråga: Boken är förresten inte bara en parafras på Fittor utan dessutom en slags pendang till ditt konstverk Anonyma exhibitionister. Om ditt vulvakonstverk har du sagt att du bl a velat hjälpa till att stärka kvinnors självkänsla genom att visa hur vi faktiskt ser ut mellan benen & hur olka vi är. Finns det ett slags motsvarande motiv för Q-kar? På Girls Corner skriver du att du tror att "kuken är god" & att det finns ett tabu gentemot att hylla kukar. Vill du befria kuken, helt enkelt, stärka även mäns självförtroende? Eller typ: vill du vara den kvinna som ger kuken ett mänskligt ansikte ;-)? Riktar sig boken förresten till män eller i första hand till heterosexuella kvinnor?

Svar: Jag tror (hur ska jag kunna veta?) att boken riktar sig till både män och kvinnor, oavsett sexuell läggning. Men det är precis som när man målar - man skapar en bild och kan bara gissa sig till hur den kommer att tolkas och tas emot. Jag vill definitivt att män ska kunna känna sig stolta och glada över sina kukar. Jag har träffat alltför många män med komplexfylld relation till sitt könsorgan, alldeles i onödan. Det är förresten ett komplex som gärna förstärks av att det är kvinnor i första hand som dikterar hur "bra" och "fint" sex ska utövas.

Fråga: Är du nöjd med det mottagande boken hittills har fått?

Svar: Ärligt talat vet jag inte riktigt ännu. Jag vill givetvis att den ska få mer uppmärksamhet, men jag tror att den fungerar på samma sätt som mina 100 avgjutningar av kvinnors fittor, det tar tid för den att jobba in sig. Det är nästan alltid så för mig. Men jag har tålamod.

Tack Ylva Maria, för svaren!